Regn och tavlor

525 19 4
                                    

Regnet öser ner och smattrar hårt på bilrutan. Dom dystra gatulamporna sprider ett svagt gulaktigt ljus över vägen framför mig och bilen guppar i takt med grusvägens många hål som för tillfället är fyllda med regnvatten.

Det börjar bli kallt i min gamla peugeot så jag drar upp värmen ett snäpp. Snart blir den stora grusvägen till en ganska smal skogsväg och träden sänker sig så nära att löven snuddar lätt vid biltaket. Jag svänger runt en krök och skymtar ett ganska stort trähus. I mörkret ser man knappt des blåa färg utan den ser svart ut.

Jag parkerar bilen bredvid det fallfärdiga skjulet och tar min väska. Bara några sekunder efter att jag klivit ut är jag dygnsur så jag bryr mig inte om att springa under tak. Dessutom gillar jag regnet. Jag fryser inte så lätt och tycker om att känna dom små dropparna på min hud.

Jag styr mina steg mot huset och joggar lätt upp för trappan som leder till dörren. När jag öppnar ytter dörren och innerdörren kommer jag in i hallen. Min näsa rynkas när den välbekanta lukten av oljefärg kommer in i hallen. Det betyder att Amelia målar igen. Hennes tavlor tar över huset. Dom finns i högar i källaren, vardagsrummet och hon har till och med fått in några högar i mitt rum. I början var hon usel på att måla men hon har förbättrat sig betydligt.

Den gamla gumman kunde gå en på nerverna ibland och hennes minne var nog inte som det varit men hennes hjärta är stort. Bara det faktum att jag får bo här gör henne till världens bästa gumma enligt mig.

Jag knyter upp mina skor och går in till vardagsrummet. Dom gammal träväggarna behövs målas om och sofforna ser ut som om en flodhäst har gått över men jag har lärt mig leva med det. Ingen tv har vi heller för enligt Amelia är det som att betala för att bli mjuk i huvudet. Jag ler av tanken när hon sa det för första gången.

"Jag är hemma!"skriker jag.

Ett fasligt brak uppifrån får mig att springa upp för trappan och in i Amelias rum där jag hittar henne på knä bredvid ett omkullvält staffli. Hon sitter böjd över en tavla som rispats upp av stafflits vassa kanter.

" Du skrämde mig, titta vad du gjorde" säger hon surt och håller upp den trasiga tavlan.

Jag skrattar och tar undan mitt hår från ansiktet med en hand.

" Det var lika bra med en tavla mindre" säger jag och hjälper henne att ställa upp stafflit.

Hon grymtar till och går med korta steg ner till köket.

" Har du ätit?" Frågar jag henne.

Hon skakar surt på huvudet. Jag får lov att göra middag.

Jag tar fram en kastrull och börjar skala lite potatis.

När den kokar steker jag lite korv och ber Amelia att duka.

När vi väl sitter vid bordet och äter är det tyst. Hon är så klart sur över tavlan.

'' Okej, förlåt mig, det var inte meningen att skrämma dig så tavlan förstördes'' säger jag med leende.

Hon bara fnyser och tar undan sin tomma talrik men värkar ta emot min ursäkt för sedan frågar hon:

" Hur var det på resturangen då?"

Jag och mina vänner åker till en resturang i stan varje fredag och söndag och spelar i vårat "band". Vi tar det inte så seriöst men vi har ganska kul när vi väl är pågång.

'' Som vanligt'' säger jag. '' Haily gjorde sönder en trumpinne och Aline tog med sig sin pojkvän.''

'' Har inte du någon pojkvän?'' frågar Amelia och jag suckar.

''Nä det är inget för mig''

Hon ger mig ett leende och säger godnatt. Jag dukar undan och går upp till mitt rum.

Tre nya tavlor står lutade mot väggen. En har hon bara gjort några färgklumpar på och en annan har hon målat ett skäpp på ett hav. Den var mycket detaljerad och faktiskt mycket vacker. Den sista får min uppmärksamhet. Det är ett barn i kanske 10 års åldern. Solen speglar sig i hans blanka hår och han har på sig en grå ganska smutsig tröja med långa ärmar. På benen har han ett par slitna, bruna byxor med överdrivet många fickor och på fötterna sitter ett par leriga boots. Hans ögon är annorlunda. Dom är inte vänligt målade som rästen av tavlan. Dom är kalla men fulla av liv. Har Amelia gjort den? Den ser inte ut som de andra hon målat. Jag studerar tavlan lite noggrannare och ser en namntäckning längst ner i det högra hörnet. Handstilen är nästan omöjlig att tyda men jag tror det står Lage Heed.

_______________

Vad tycks?

Har varit osäker på denna bok men om någon läser den antar jag att jag fortsätter.

Om någon läser så kommer det nog upp ett kapitel i veckan eller något sånt.

Alla bilder är från We heart it.

Rösta och kommentera gärna vad du tycker.<3

Amnesia || C.h (Pausad)Tempat cerita menjadi hidup. Temukan sekarang