Den Fallna Ängeln (Slutförd novell)

Du är inte den jag trodde

Senaste

"Lucifer, Lucifer Morningstar" svarade han ärligt. "Fint," sa jag och kollade upp emot honom. "Ska du inte påpeka att det är djävulens namn," svarade han och kollade upp emot solen när vi kom ut. "Nej, jag antar att jag inte skulle bli den första som påpekade det," svarade jag med ett ryck i axlarna och studerade snabbt hans ansikte i solen.

STYCKE 3

Två veckor har gått sedan jag fann min biologiska pappa Lucifer, vi har kommit en bra bit på våran relation. Man kan verkligen se att vi är släkt, vi har bland annat samma humor och sarkasm. Vi hittade tre möjliga lokaler Victor skulle kunnat gömma sig i men antingen ledde de ledtrådarna oss till en återvändsgränd eller en till en maffia lokal vilket som inte alls var lika trevligt. Jag blev dessutom skjuten i armen förra veckan när Lucifer och jag stormade in i en avlägsen bar. Jag såg hur Lucifer tog emot flertal skott men på nått sätt är han skottsäker. Han är som en sköld för mig. Jag är definitivt säker eftersom jag sköt han personligen i benet för att testa. Han kanske är den han säger han är? Djävulen han själv. Vi satt i hans svarta Corvette på väg till en möjlig plats där Victor kan befinna sig. När vi kommer fram ser platsen övergiven ut, perfekt ställe att gömma sig tänkte jag medans jag stängde bildörren. Vi närmade oss sakta mot huvudentrén. Lucifer gick framför mig in i lokalen och när vi väl kom in fick jag en chock. Lokalen var öppen med några få väggar och fylld med droger. Jag kollade runt lokalen och gick sakta längre in då jag hör några snyftningar. Jag vände mig om och såg några unga tjejer. Just när jag skulle närma mig dem kunde jag höra handklappningar. Jag vänder mig hastigt om och ser längst bort mot lokalen och såg Victor stå där med några beväpnade män bakom honom. "Du är inte den mannen jag trodde du var, du är ett monster!" Skrek jag medans jag kände tårarna började rinna från kinden. Jag tog upp min pistol och riktade den mot honom. "Det är rörande men allt var inte ett skådespel för mig, jag älskade dig verkligen och jag tänkte låta dig ta över mina företag men jag insåg att du inte alls var som mig, du är för mycket för lagboken," svarade han mig, "om jag var du skulle jag lägga ned pistolen, skjuter du mig dör både du och din kompis bakom dig, det är bara att inse, du är omringad. Jag har inte heller tid med barnspel. Jag kommer bli rik du förstår, Mannen bakom dig är inte vem som helst. Det är djävulen han själv och jag tänker inte låta dig komma i vägen!" Fortsatte han snabbt sedan. "Ingen kommer tro dig," sa jag med ihop bitna tänder. "Och vem ska stoppa mig? Du? HA skulle inte tro det, Du är omringad inse det gumman," svarade Victor. "Kalla mig gumman en gång till så kommer jag se till att du ångrar det, och en sak till medans vi var här och hade en trevlig liten konversation ringde min pappa här bakom mig polisen," sade jag flinades mot Victor. Man kunde höra sirenerna och flertal bilar stanna utanför. Victor kollade ilsket på mig och började springa bort mot en bakdörr. "Gå efter han jag klarar mig här" ropade Lucifer snabbt till mig och började slås emot Victors män. Utan att svara sprang jag efter Victor genom bakdörren. Dörren ledde uppåt mot taket och jag hörde hur Victor hastigt sprang upp för trappen. Längst uppe öppnade jag dörren som ledde ut mot taket. När jag ut på taket såg jag han stå med fötterna längst ut på taket. Victor riktade en pistol emot mig. "Rör dig inte" sade han med en bestämd röst. "Dödade du honom," frågade jag snabbt, "Dödade du min pappa, dödade du Xavier?!" Skrek jag rakt ut av ren frustration när han inte svarade. "Ja, Jag dödade din pappa men det var en olyckshändelse, jag var berusad och jag körde mot rött ljus, Jag körd för fort och helt plötsligt hade jag krockat. Jag såg hur den andra bilen fattade eld, jag gick för att rädda den personen som var i bilen och,"- han stannade för en sekund innan han fortsatte- "där låg du, en bebis i en korg och bredvid dig låg en man. Mannen bredvid dig var svårt skadad, jag trodde han var död! bilen skulle när som helst explodera, jag tog incentivet och räddade dig," svarade Victor. Det rann tårar längst mina kinder igen. Jag ville inte sluta gråta men ilskan tog över. Jag såg hur han siktade mot mig och sköt men innan jag visste ordet besvarades hans skott med andra två skott. Jag såg hur de två skotten träffade Victor i magen och han föll från taget. Jag tittade bakom mig och där stod Lucifer med en pistol rykandes i handen. Allt hade gått så snabbt. Jag såg hur en röd prick började växa på Lucifers arm och gick fram till han. "Du blev träffad" sa jag chockad och kollade upp mot honom, "det verkar som det" svarade han fundersam och kollade på skottsåret.

Vi satt nu vid stranden och kände sanden mellan tårna. De här senaste veckorna har varit intressanta. Det skulle bli en svår process till att lita på någon igen, men med min pappa vid min sida kändes allt möjligt. "Vi har matchande skottsår nu" sa jag flinades medan jag puttade min axel emot Lucifers. "Jag visste väll att jag inte var den ända med dålig humor" skrattade han och puttade sin axel emot min. Jag lutade mitt huvud emot hans axel och vi satt i bekväm tystnad och kollade ut emot horisonten. Himlen pryddes av alla möjliga ljuvliga färger. Jag lät en tår glida ned från min kind medans jag kollar ut mot det blåa havet och såg på hur några plastpåsar gled mot land. Jag grät inte för plastpåsarna den här gången som säkert hade dödat massa havsdjur, utan jag grät över Xavier, jag skulle aldrig få lära känna den fantastiska människan som Lucifer hade förälskat sig i. Jag skulle aldrig kunnat gissa att allt som har hänt det senaste veckorna skulle leda till det här. Vi två satt här på stranden och kollade ut mot solnedgången. Vi behövde inte prata, tystnaden sade allt.