Den Fallna Ängeln (Slutförd novell)

Främande mannen

Senaste

"Lägg din bricka och pistolen på bordet. Jag vet att din far nyligen gick bort, jag sätter dig på time-out tills hans fall är löst," sa Derek med snabb röst

Jag kollade lömskt på honom medans jag utan att protestera lade ned min bricka och pistol hårt på bordet och lämnade rummet.

STYCKE 2

När jag kom hem började jag direkt med att sätta upp ledtrådarna och personerna jag misstänkte på väggen med röda trådar i vardagsrummet. Efter jag satte upp den sista bilden tog jag ett steg bakåt och betraktade mitt verk. Jag bestämde mig för att gå till platsen där min pappa sist blev sedd, vilket var en nattklubb vid namn Lux. Innan jag lämnade huset tog jag min pistol från byrålådan. När jag väl kommer till baren är dörren halvt öppen. Jag håller handen på pistolen som ligger i min innerficka, och går försiktigt in i nattklubben. "Hallå? Jag kommer från polisen, jag vill bara prata med ägaren," ekade min röst i den tomma lokalen.

Jag såg mig runt i rummet men det verkade som att ingen var här för stunden. På väg ut hör jag hur hissen vid baren plingar till. Ut av ren reflex gömmer jag mig snabbt bakom en pelare. Hissens dörr öppnas och ned från trappen kommer nattklubbens ägare.

"Det är lönlöst att gömma dig där, bort sett från dina höga andetag kan jag tydligt se din axel sticka ut," hörde jag en mörk och sarkastisk röst säga, "men välkommen till Lux".

"Varför skulle jag försöka gömma mig från första början? Han vet ju inte att jag är tillfälligt avstängd," himlade jag tyst för mig själv. "Jag vill endast fråga några få frågor om det går bra," sade jag medans jag tog ett steg åt sidan. Från första ögonkastet kändes vårt möte som déjà vu. Allt jag kunde tänka på vart jag hade sett honom förut. Kan det vara? Nej... Jag tror han är mannen med de vita ängel vingarna från min dröm! Vi stod tysta några sekunder och bara kollade på varandra, han såg nästan mer chockad ut än mig. "Athena?" Sade han med en ostadig röst. Innan jag hann svara kom han fram till mig. Den främmande mannen kollade djupt in i mina ögon medans han lade en hårslinga bakom mitt öra och sedan kramade om mig. Mina tankar virrade runt i mitt huvud, vem är han? Efter några sekunder fick jag tillbaka min talförmåga. "Vem är du?" frågade jag efter att han släppte mig och backade bakåt. "Oh du vet inte vem jagär?" Sa han nästan med en förtvivlad röst, "Sist jag såg dig var du bara några timmar gammal, du har vuxit," lade han sedan till. "Är du min pappa? Biologiska pappa?" Stammade jag. Utan att säga något drog han upp sin vänstra tröjärm, det fanns ett format födelsemärke. När jag såg födelsedagsmärket blev jag häpnad, jag hade exakt likadant fast på högra handleden. "Antar att detta bevisar?" Sa jag och drog upp min högra handled och visade. Det fanns mycket att prata om och mycket att göra upp för all spilld tid vi inte har varit tillsammans och framför allt vill jag veta varför han övergav mig. Jag skakade av alla frågor jag ville desperat fråga han men jag måste hitta min pappa. "Vi kan komma ikapp med varandra senare men nu måste du berätta för mig vad du och min pappa pratade om innan han försvann, jag måste veta vilka han pratade med, ifall han sa minsta lilla vart han skulle, allt!" Sade jag med en bestämd röst medans jag tog upp en bild på min pappa och visade honom. "Din pappa? Nej nej nej" började han mumla för sig själv, "Jag skickade dig till min hemliga älskare Xavier, Han hämtade dig och jag såg till personligen att han satte sig i bilen. Om du växte upp med den här mannen vad hände med Xavier? Den där mannen som du kallar pappa är en korrupt polis, jag har sparat en plats i helvetet för honom. Jag kan inte räkna hur många gånger han har sett åt ett annat håll medans flertal människor har blivit mördade och dessutom jobbar han för människohandeln". Om Victor inte var den man min biologiska pappa lämnade mig hos, vem var han då? "Helvete" sa vi båda samtidigt. "Behöver du ett glas whisky för det behöver jag" sade han och hällde upp två glas och höll det ena glaset framför mig. "Nej, jag fick nyss reda på att min pappa som jag trodde var den snällaste mannen i hela värden är egentligen ett monster! Hur har jag varit blind alla dessa år? Hur har jag kunnat leva med honom i flertals år utan att misstänka något?!" Halv skrek jag ilsket.

En sak var säkert i alla fall, det här fallet har blivit mycket svårare och komplicerad nu, och värst av allt? Jag kunde inte säga till någon, speciellt inte någon från polisen. Jag vet inte längre vem jag kan lita på. "Det var jättetrevligt att träffa dig men jag måste dra nu, jag fick nu två fall att lösa" sade jag medans jag gick mot utgången. "Jag följer med dig Athena, jag kan omöjligt sitta kvar här nu," sade han. "Om vi ska vara partners måste jag veta ditt namn," sade jag medans vi gick ut. "Lucifer, Lucifer Morningstar" svarade han ärligt. "Fint," sa jag och kollade upp emot honom. "Ska du inte påpeka att det är djävulens namn," svarade han och kollade upp emot solen när vi kom ut. "Nej, jag antar att jag inte skulle bli den första som påpekade det," svarade jag med ett ryck i axlarna och studerade snabbt hans ansikte i solen.