Kapitel 1

11 1 2
                                    


En frän doft sticker i näsan. Det knäpper från veden i en brasa, men det är inte lukten från brasan som sticker. Det luktar som om något är vidbränt, och fortfarande håller på att brännas vid.

Jag försöker öppna ögonen. Det rycker i ögonlocken, och mödosamt får jag upp en liten glipa. Det är dunkelt, och jag måste öppna ögonen helt för att överhuvudtaget se någonting. Rummet är inte alls bekant. En oro i magen börjar växa, och jag blinkar ett par gånger. Samma dunkla rum. Paniken stegras, och det blir med ens svårt att andas. När jag känner smärtan i huvudet snörper det omedelbart åt runt bröstkorgen.

Åh nej, inte nu igen. Har jag hamnat i ett annat liv åter en gång?

Jag stönar tyst. Ser mig omkring. Jag ligger på en säng i ett rum där den enda ljuskällan är den falnande elden i en öppen spis. Svart os stiger upp ur en järnkittel som hänger ovanför glöden. Ett droppande ovanifrån blir tätare och mer oregelbundet. Slår mot taket. Regn.

Bredvid sängen sitter en ung man och sover på en stol. Han har långt, lockigt hår och ett näpet ansikte. Kan knappast vara äldre än sexton år. Jag stönar lite högre. Försöker harkla mig, men det fastnar i min torra hals. Pojken rycker till och tittar upp.

"S...s...sire, ni lever! Gud o tack. M...m...mäster de Molay kommer att b...b...bli förtjust." Han lutar sig över mig och lägger en benig hand på mitt bröst. Sedan börjar han vädra i luften, spritter till med ett förskräckt utrop, och rusar bort till den vidbrända maten.

Jag kan inte fatta det. Det händer igen! Jag blundar hårt och vägrar öppna ögonen.


Mellan Silverbibelns rader (smakprov)Where stories live. Discover now