Mellan Silverbibelns rader (smakprov)

Kapitel 4

Jag ser mig omkring när vi går Drottninggatan upp mot slottsbacken och Uppsalas universitetsbibliotek, Carolina Rediviva. Solen skiner, människorna på gatan ler och pratar med varandra. Det plingar till bakom oss och ett par blonda tjejer i sommarklänningar tar sats för att cykla om oss uppför backen. Studenter som kommit tillbaka för ännu ett år i denna charmiga stad.

"Det känns bekant på något sätt, trots att jag inte minns att jag studerat här", säger jag högt så Niklas hör.

Han lyser upp.

"Självklart är det bekant. Du studerade här i hela fyra år innan du flyttade över till Stockholms universitet." Hans smilgropar syns i skäggstubben, och lockarna som hänger över hans panna glänser i solen. "Ska jag vara riktigt ärlig är det en av anledningarna till att jag tvingar med dig hit idag. Du har berättat att du läste gotiska här och borde vara bekant med både Silverbibeln och universitetsbiblioteket."

Jag sväljer och vänder bort blicken. Känner mig osäker på vad jag egentligen vet.

"Det känns som om fyra år var bortkastad tid om allt jag vet om Silverbibeln är att den är den största samling gotisk text i världen, att den skrevs år 500 i Ravenna i Italien och att den kom till Sverige som krigsbyte från Prag på 1600-talet." Jag slår ut med händerna. "Det kan ju vem som helst läsa sig till på fem minuter."

"Vad exakt minns du från Uppsala då?" fortsätter han med en hoppfull ton.

"Ingenting egentligen", mumlar jag. "Bara atmosfären, byggnaderna kanske." Jag rycker på axlarna.

Kommer minnena tillbaka? Tankarna går till den korta upplevelsen jag hade i natt. Varför har ett nytt liv dykt upp nu? Precis när jag börjar vänja mig vid vardagen och kan stå stadigt med fötterna på jorden igen. Och kanske börjar minnas. Eller var det bara en dröm? Ju längre fram på dagen timmarna lider, ju mer känns det som en dröm. Visserligen en extremt tydlig och närvarande dröm, men ändå. Det måste varit den vidbrända lukten från trapphuset som orsakat den. Jag kan nog förklara det med stress och psykisk påverkan från allt mediapådrag senaste tiden.

Vid sidan om själva entréhallen i Carolina Rediviva är bibliotekets mest intressanta objekt utställda. Tiden tycks ha stannat under det höga valvtaket i biblioteket. De dammbemängda solstrålarna spelar över ansiktena på studenterna som sitter och läser och vänder blad vid borden.

Vi anmäler oss hos bibliotekarien, som liknar en trana med silverbågade glasögon. Hon visar oss vägen. Silverbibeln har fått ett helt eget rum, och säkerheten runt boken är hög. Rummet är litet, med dämpad belysning, och mitt på golvet står en hög, låst monter. Jag sneglar upp mot taket och upptäcker övervakningskameror i alla fyra hörn av rummet.

Bakom armerat larmglas, i den upplysta montern, ligger ett par sidor ur den berömda boken för beskådan. Samt silverpärmen, som för vår del är helt ointressant, eftersom den tillverkades på 1600-talet, och inte alls har med den gamla skriften från Ravenna att göra.

Bibliotekarien sjasar ut övriga besökare ur Silverbibelns rum och låser upp en dold dörr i ena väggen. Dörren leder in till ett litet sidorum som innehåller ett konferensbord och några stolar. En äldre herre kommer in från en dörr i motsatt vägg. Bibliotekarien nickar tyst och lämnar rummet. Jag hör att dörren går i lås efter henne.

"Välkomna. Jag är professor Strömberg. Nyman har avtalat tid för er att se bladen. Jag kommer att vara med hela tiden, och jag har inte mer än ett par timmar att avsätta."

Hans ögonlock verkar ständigt vara halvslutna, vilket ger honom ett högdraget och överlägset utseende, som om han inte finner omgivningen värd att ge sin fulla uppmärksamhet.