Mellan Silverbibelns rader (smakprov)

Kapitel 3

Så snart manuskriptets internationella turné var över, och hetsen över världssensationen lagt sig, kunde vi ta skriften ifrån alla nyfikna, utländska professorer till Stockholms universitet och själva börja studera texten.

Det är jag och Niklas som jobbar med texten i första hand. Mitt största fokus hamnade förstås på diskussionen om tid och liv.

Föreställningen om tidens linjaritet har endast skapats för att människan vill ha allt lättförståeligt och enkelt. Endimensionellt. I manuskriptet försökte Galileo och Descartes förklara att tiden inte är linjär. Vad de istället menar är att tiden är mer som ett landskap, att allt händer samtidigt. Och att alla situationer, och händelser, genom tiderna är flytande. Alltså att allt påverkar allt annat. Det kan jag bekräfta. Jag har försökt förklara det för Niklas, och trots att han är en smart kille, har hans intresse varit riktat mot andra kommentarer och symboler i texten. Så jag har inte riktigt vågat berätta alla detaljer kring varför jag känner till det där med tiden.

I korridoren på vår avdelning står Nyman och talar med en man jag aldrig sett förr. Nyman är vår nya avdelningschef, som började strax efter att upptäckten av Femte dagen blev världskänd. Jag förstår att han har sett mig när hans händer rycker i kavajkanten och fötterna trampar på stället. Fattar inte varför jag gör honom så nervös. Vi har ju knappt sagt mer än tio ord till varandra sedan han kom hit. Han är i femtioårsåldern, har små runda glasögon och ett ansikte som påminner om grått, skrynkligt linnetyg. Och ovanan att inte riktigt se en i ögonen när han talar. Faktum är att jag tror att han medvetet undviker min blick. Det verkar som om han kommer bättre överens med Niklas.

Jag knackar lätt på dörren till Niklas kontor. Hans mörka röst mumlar att jag kan komma in. Med glasögonen på pannan och ett förstoringsglas i handen sitter han hukad över manuskriptet som han har gjort i stort sett varje dag sedan vi fick hit det. Ögonfransarna är sänkta mot texten, och hans bestämda mun och raka ögonbryn får liv av det han ser på sidorna.

Jag lägger ifrån mig handväskan på golvet och ställer mig snett bakom honom för att se hur långt han har kommit. Tillsammans har vi gått igenom hela manuskriptet en gång. Nu är vi inne på andra genomgången, då vi verkligen dissekerar varenda stavelse och symbol.

"Oj, ursäkta. Jag märkte inte att du kom in."

"Du sa kom in", säger jag.

"Gjorde jag? Men det är bra, jag vill att du ska se det här."

Han plockar av sig glasögonen, som ändå inte används, och vinklar skriften så att vi båda kan se de uppslagna sidorna. De innehåller mestadels text på latin, men även symboler och tecken i marginalerna. Jag ser att han jobbar med just de sidorna som diskuterar tid och liv.

"Vad tittar vi på?"

"Läs här", säger Niklas och pekar på en kantig textrad mitt i ett stycke.

"Evangelistarum fragmenta sermone et charactere gothico", läser jag högt. Jag ser på honom med frågande blick. "Delar av evangelierna på det gotiska språket?"

Jag förstår att han har någon lysande idé han knappt kan vänta med att avslöja.

Han vänder upp ansiktet mot mig och som vanligt fladdrar det till i maggropen. Lysande blå ögon under mörka, nästan svarta bryn. Han har sina gamla vanliga jeans och en av de där hundra vita t-tröjorna som måste trängas i hans garderob. Niklas bär aldrig slips, halskedjor eller ringar, och det gillar jag. Av någon anledning tycker jag att det ser pråligt ut med smycken på män, vet inte varför. Det enda Niklas har är en modern armbandsklocka i pilotmodell. Den ser dyrbar ut och urtavlan har ett intrikat mönster, som om det är en symbol avtecknad bakom visarna. Det passar en kryptolog som dagligen jobbar med koder och symboler.

Några rader längre ned fastnar min blick på ytterligare en mening: Qui vidit extincti sunt. Det utdöda folket som såg. Jag knackar mig på läppen med änden av en penna.

Niklas nickar med ett stort leende på läpparna och pekar på en anteckning i marginalen intill textraden. Anteckningen ser ut att vara tillskriven senare än själva texten. "Codex Argenteus". Jag drar in ett andetag. Nu känner jag igen handstilen. Marginalanteckningen är skriven av Descartes själv.

"Silverbibeln", säger Niklas innan jag får en chans att öppna munnen. "Descartes skriver om Silverbibeln i texten, och jag tror att han upptäckte att den fanns i drottningens bibliotek. Det verkar som om han anser att det finns existentiella svar i Silverbibeln."

"Okej, det var intressant. Jag menar, att de ens visste att Silverbibeln existerade är anmärkningsvärt. Ingen vet var bibeln fanns mellan att den skrevs år 500, tills den kom till Sverige, långt efter att Descartes hade dött."

"Nej, det stämmer inte. Den togs från Prag 1648, och hamnade i drottning Kristinas bibliotek 1649."

Jag räknar efter.

"Det gav honom inte mycket tid. Då borde Descartes ha upptäckt boken i drottningens bibliotek alldeles innan han dog." Jag tittar ner på marginalanteckningen. "Och skrivit det här."

Niklas lutar sig bakåt, och korsar armarna över bröstet.

"Precis. När Kristina abdikerat köpte Magnus Gabriel De la Gardie boken och skänkte till Uppsala universitet", säger Niklas belåtet, som om han sparat det bästa till sist. Han drar fingrarna genom håret, tills det står rakt upp i små, lockiga tofsar. "Jag tycker vi tar tåget till Uppsala och kollar in boken ordentligt. Uppenbarligen var den tillräckligt viktig för Descartes."

Jag höjer ögonbrynen, men säger inget.

"Kom igen, jag bjuder på kaffe på något fint café i Uppsala." Niklas blinkar åt mig med ena ögat och reser sig från stolen. "Det är bara en kort tågresa bort. Det blir trevligt. Dessutom har Nyman redan ordnat så att vi får en privat visning av sidorna idag."

"Idag?" frågar jag, förvånad över vad vår nya, skinntorra avdelningschef lyckats åstadkomma. Uppenbarligen har han fler kontakter än jag anar.

Jag tittar ner i manuskriptet igen. Vad menade Descartes med marginalanteckningen "Codex Argenteus"? Finns det svar i Silverbibeln? Och varför har ingen i så fall upptäckt det tidigare? Vad jag förstår så är Silverbibeln ett verk som det forskats enormt mycket om.

Jag kan förstås inte protestera mot Niklas förslag. Chansen att få granska Silverbibeln på universitetsbiblioteket i Uppsala kan jag inte tacka nej till.