(ON HOLD) The Fooo - Novellen

Kapitel 2 - Sleep by Sleep

"Sagas Perspektiv"

Jag såg ur ögonvrån hur killen som hade burit mig knappade in på mig. Så jag förlängde på mina steg, men han var både längre och snabbare än mig så efter en liten stund var han redan ikapp mig.

Han sprang förbi mig och ställde sig mitt i vägen för att blockera mig så att jag inte kunde gå längre.

- Vad fan vill du!?

- Jag vill inte att du ska dö, det är det jag vill. Vad vill du???, Sa han lugnt och tog ett steg fram mot mig.

- Jag... Vet... Inte... J- jag vet inte! sa jag och sjönk gråtandes ihop på marken och samtidigt satte sig killen på knä och kramade om mig.

- Omar vi måste faktiskt åka nu, Daff väntar och dessutom tycker jag att du borde låta henne va vi känner henne inte ens. Sa en av killarna som hade lite "fluffigt" blont hår.

- Om vi säger så här, om jag inte känt dig och du försökt ta självmord så tycker du att jag bara skulle låtit dig va och bara gått förbi??? Sa killen som tydligen hette Omar till den blonda killen surt och kaxigt.

- Kanske inte men vi måste åka nu annars får Daff damp på oss, och det vet du, sa killen med det blonda håret.

- Okej Oscar, sa Omar och suckade sen frågade han mig :

- Vill du hänga med till vår studio??? Frågade Omar mig med hans bruna underbara ögon.

- Vi- vi- vi- visst men alltså eumm..., Mer hann jag inte säga förren Omar sa :

- Egentligen så har du inget val och du skulle behöva lägga dig ner och somna en liten stund med en kopp te.

Omar bar upp mig som man brukar bära brudar på eller efter deras bröllop, och gick till limousinen igen, på nått sätt måste jag somnat i hans famn för när jag vaknade så låg jag i hans knä i limousinen med dom andra på sätena framför oss.

- Somnade jag???

- Japp, så fort Omar hade gått typ 2 meter så somnade du i hans famn, sa någon som jag inte visste vad han hette.

- Lägg av Felix! Hon har precis vaknat och måste få lite space ju! Sa Omar till killen som tydligen hette Felix.

- Ja ja ja... Ta det lite lugnt va jag har inte precis gjort nåt elakt mot henne, sa Felix med en blick som såg ut som en sån där blick som antydde att Omar hade gjort något elakt.

- Ta det lugnt killar jag mår bra och ingen har gjort något elakt mot mig förutom min bitchiga mamma, sa jag först lite roat till killarna sen när jag sa det om min mamma så blev jag lite mer tystlåten och nere.

- Vad e det med hmm... din mamma som e så hemskt då??? Frågade Omar mig och jag la mig ner i hans knä igen och han la sina armar runt mig. Fast jag hade inte riktigt märkt att jag satt mig upp men ja ja.

- Schhh... Du vet att du inte måste berätta det va??? Sa Omar omtänksamt och kramade mig lite hårdare, men inte så att jag fick ont direkt.

- Saga, vakna vi är framme, sa Omar försiktigt.

- Va! Somnade jag igen?!?!?! Sa jag med en liten pipig och raspig röst som jag brukar få när jag precis vaknat.

- Ja du somnade om och det gör inget men vi måste gå in nu, annars får Daff damp på mig, Sa Omar och räckte fram sin hand till mig för att hjälpa mig ut ur bilen in till det stora vita huset.

------------------------

Hoppas ni gillar detta kapitel! ! kommentar och 2 likes för nästa kapitel! xD