Förlorad

Kap 1 - Förlorad

Ända sedan jag föddes så har jag förlorat allt jag brytt mig om. Först i serien - min mamma. Min mamma dog när hon födde mig. Jag har alltid tyckt att det var mitt fel. Min pappa har tyvärr bara påmint mig om det. Han har skrikit åt mig och slagit mig medans han säger "det var ditt fel! Det var ditt jävla fel att hon dog!" Sedan nästa dag på morgonen har han sagt "förlåt mig. Snälla, jag menade det inte". Efter det på kvällen har allting börjat om igen. Som en berg och dalbana som man inte kan kliva av. Alla i skolan har alltid sagt saker som "hon dog säkert av synen på en så ful unge" eller "hon älskade aldrig dig,det förstår du va?'' Efter att någon hade gått hem till mig och hört min pappa skrika. Nummer 2 -min bästa vän. Min bästa vän som jag haft i hela mitt liv (14 år) dog i en bilolycka för 3år sedan. Hon var den enda som aldrig dömde mig och hon lät mig vara mig själv. Nummer 3 - min pappa. Min pappa dog av en hjärtattack för några månader sedan. Då kanske du säger "men du borde väl inte sakna honom efter det han gjort mot dig?" Men tänk, han är fortfarande,var min pappa och jag älskade honom. Jag skulle kunna rabbla upp hur många saker som helst men just nu så har jag inte en sån lust att tänka på deprimerande saker. Jag har mer än nog av dem.

Jag vaknade av ett irriterande ljud. Väckarklockan. Ring! ring! ring! ring! ''Zoe, kliv upp nu!'' ropade min foster mamma från nedervåningen. Ja jag bor hos en fosterfamilj och det är min 5:e för det här året tror jag. ''Zoe! kom ner nu, du vill väl inte komma försent på första dagen?''. Åhh kan hon inte bara hålla käften någon gång! ''Kommer!'' ropade jag ner för trapporna. Det är inte så många som vill ha mig kvar eftersom jag dricker ganska mycket. Okej med mycket menar jag MYCKET. Det är iallafall vad dem andra tycker. Jag är inte beroende eller nåt det är bara för att glömma sorgen. Sorgen av mina föräldrar, min bästa vän och så vidare. Jag tog på mig ett par tighta blåa jeans och en grå t-shirt som det står ''SKREW YOU'' på. Ovanpå det så tog jag bara en svart hoodie. Jag gick ut ur mitt rum och ner till köket. ''Jag går nu'' mumlade jag svagt. ''Men Zoe är det där verkligen det du ska ha på dig på första skoldan i en ny skola?''. ''Åhh'' stönade jag. Jag gick upp för trappan och in till mitt rum. Igen. Jag bestämde mig till slut för en ljusrosa topp som passade till mitt ljusbruna hår. Jag gjorde även en lätt sminkning som bestod av lite mascara och foundation. Jag gick ner igen med min väska på axeln. ''Är det här okej?'' frågade jag Veronica en smula irriterat. ''Det är perfekt'' svarade hon glatt. Jag var på väg att ta min skinnjacka och ett par converse men nehe. ''Snälla ta inte skinnjackan med conversen. Ta mina svarta pumps istället'' sa hon besviket. ''Okej då'' svarade jag och gick ut genom dörren och började genast gå mot busshållplatsen. Jag tog fram min hoodie igen och tog på mig den. Jag klev på skolbussen och satte mig vid ett tomt säte. Jag satte mig vid fönstret och hoppades bara att den här skolan var bättre än min förra. Alla mina förra fosterhem har varit nära min gamla skolan så styrelsen tyckte det var bättre att jag gick kvar. I min gamla jävla skitskola. Jag märkte hur alla stirrade på mig och viskade ''vem är hon?''. När bussresan var slut efter kanske 10 minuter så var jag först ut. Jag stannade framför skolan och bara stirrade. Det var verkligen inte som min förra skola. Min förra skola var en såkallad ''public shool'' medan den här var värsta rikunge skolan. Jag tog ett djupt andetag och fick in. Jag fick genom korridoren när jag såg en dörr som det stod ''principals Office'' på. Jag gick in och bakom ett skrivbord så såg jag en kortväxt sur gammal tant som såg ut att vara rektorn. ''Goddag och du måste vara...''. ''Zoe'' avslutade jag. ''Ja här Zoe , Zoe Fields''. Hon gav mig ett papper och sedan så gick jag bara ut i korridoren igen. ''Skåp 342..'' mumlade jag och kollade mot skåpsnumren. Jag gick fram till någon som såg ut att vara en nörd av något slag. ''Ehh ursäkta vet du var skåp 342 ligger?'' frågade jag honom. ''Ehh ditåt'' sa han och pekade mot vänster. ''Ok tack''. Jag började gå åt det hållet han pekade och till slut så hittade jag mitt skåp. Jag öppnade det och slängde in allting. Jag stängde det och låste det med låset jag fick av rektorn. Jag gick längs korridoren när jag hörde hur folk frågade varandra om jag var ny och vem jag var. Till slut så blev jag trött på det och gick fram till två tjejer som pratade om mig. ''räcker det? tro inte att bara för att jag har en luva på mig så hör jag inte er''. ''Ehh nej då'' svarade den ena som hade blont hår och en blommig kjol på sig medan hon fnissade lite lätt. ''du chilla vi undrade bara om du var ny. Är du det?'' Sa den andra tjejen som hade nästan svart hår. ''Ehh ja , är det så självklart?''. ''Bara ganska'' sa hon och vi skrattade. ''Jag är Emelie och det här är Clary'' sa hon. Jag log och tänkte att jag fått två nya vänner.

Så det här var första kapitlet! Vad tror ni?

Tjena hallå och hejdå

/manten14