Förlorad

Kap 2 - Svalan

-Efter skolan-

''Du Zoe, vill du komma på en fest hemma hos mig ikväll? Emelie ska också dit'' frågade Clary. ''Jag vet inte...'' svarade jag tveksamt. ''Snälla...vi kan shoppa före om du vill?''. ''Hmm.. okej då'' . ''Ska vi gå då?'' frågade hon. ''Okej''. Vi tog bussen till köpcentret och gick in på nån affär jag aldrig sett förut. Jag mumlade ett svagt ''wow..''. Det var verkligen wow. Alla kläder var liksom fantastiska. ''Gå till provrummet så kommer jag med kläder''sa hon med en glimt i ögat. Jag gick till provrummen och väntade. Jag såg Clary kommande mot mig hållandes i typ 50 plagg. Hon gav mig några och sa åt mig att prova dem. Jag gick in med kläderna i händerna. Den första var kort och ljusblå med en volangkjol och bar rygg. ''Den va snygg... men prova den röda!'' sa Clary samtidigt som hon stack in huvudet. Jag tog fram den röda och tänkte det här är min klänning. Den var röd (såklart),tajt,axelbandslös med svart spets på ryggen och en svart fågel i hörnet där det stod "be free" . Jag gick ut till Clary och snurrade runt. ''OMG det där är så din klänning''. ''Jag vet eller hur?'' sa jag och log. ''Sa ju att jag hade bra smak'' sa Clary. ''Jag vet att du sa det''. ''Kom nu!'' sa hon och drog med mig till kassan. Jag började rota i min väska efter min plånbok när hon sa ''jag betalar. Mina föräldrar är typ rika så jag får köpa vad jag vill''. ''Okej. Men är det säkert att du får?''.''jaa sluta tjata nu''. Asså det kändes inte bra att hon skulle betala åt mig men gratis är lika med bra. Efter det så gick vi till starbucks och jag beställde en vanlig espresso medan hon tog nåt som hette "flavored latte''. ''Så, vad tycker du om din nya skola hittills?'' frågade hon mig medan hon surplade i sig sin latte. ''Den är väl okej men det bästa är nog du och Emelie''svarade jag och log. ''Haha vad bra''. När vi hade druckit upp och pratat om många saker som killar,skolan med en massa andra saker så sa vi tillslut hejdå och jag började gå hemåt. Plötsligt så såg jag dem gå framför mig. Jag sprang fram till dem och ropade ''mamma! pappa!''. När dem vände sig om så såg jag att det inte var dem. Men hur kan man se exakt lika dan ut som någon bakifrån men inte framifrån? ''Oj förlåt jag trodde ni var...'' Sa jag medan jag började storgråta. Jag grät ut dem tårar jag aldrig hade fått gråta. Jag grät för min värld, mina föräldrar bara ... allting. Iför sig så kanske det var lite pinsamt där där jag stod och grät ögonen ut av mig framför ett gammalt främlingspar men who the hell cares!? ''är du okej?''frågade den gamla damen mig medan hon tittade på mig med en snäll mormorsblick. ''Emm ja förlåt för det där''svarade jag med gråten i rösten. ''Det är bara det att.....''jag kunde inte avsluta meningen för då skulle jag brista ut i gråt igen. ''Dina föräldrar?'' fyllde hon i. Jag kollade på henne med ett tack. ''Jag måste gå så vi kanske ses senare'' sa jag till dem och gick hem med fortfarande gråten i halsen. Jag tryckte ner gråten och gick hemåt när jag såg att klockan var halv 8! Och festen börjar halv 9! Jag sprang hem resten av vägen och sprang in genom dörren. Jag halkade och ramlade på rumpan. ''fan också'' mumlade jag. Jag kollade upp och där stod Veronica (min fostermamma). Jag ställde mig snabbt upp och rättade till mina kläder. ''Och var har du varit om man får fråga?'' sa hon med en tillgjord sur min men jag vet att hon hoppades att jag skulle svara att alla i skolan var snälla och en massa sån där skit. ''Jag var med Clary, en tjej som jag träffade på skolan. Vi var i det nya köpcentret och shoppade till ikväll''. ''Vad är det ikväll?''frågade hon undrande. ''En fest...'' . ''Vad kul! gå nu och gör dig iordning!''. Jag gick upp och gick in till duschen. Jag drog av mig kläderna och satte på vattnet. Jag gjorde allt jag skulle göra och sedan stängde jag av vattnet. Jag tog en handduk runt min bara kropp och gick till mitt rum. Jag tog fram den röda klänningen och ett par rena underkläder. Jag tog snabbt på mig dem och satte på locktången. Jag satte på mig en ansiktskräm lite mascara och ett mörkrosaläppstift. Jag lockade precis klart håret när det ringde på dörren. Jag hörde Veronica prata där nere med någon. ''Hej är det du som är Zoes mamma?'' hörde jag Emelie säga. Jag gick snabbt ner innan Veronica hann svara på frågan. Jag tog min jacka och ett par klackar och drog med mig Clary och Emelie ut. ''Är hon det? alltså din mamma?'' frågade Emelie mig. ''På sätt och vis...''svarade jag besvärat. ''Vad menar du med det?''frågade Clary som också hade kommit in i konversationen nu. ''Ingenting som ni behöver bry er om. Ska vi gå eller inte?''. ''Gå? nej nej, vi åker i den där'' sa Clary och pekade mot en svart limousin. Jag bara gapade. Jag hade aldrig åkt i en limo förut. ''Är du klar med att gapa nu eller vill du stå kvar där resten av kvällen?''. ''Va?''. ''Hahahahahahahahah'' skrattade Emelie och vek sig dubbel av skratt. ''Okej okej nog med det roliga nu'' sa jag irriterat och klev in i bilen. Efter att Emelie slutat skratta så klev dem också in i bilen. Vi satt där och pratade en stund innan bilen stannade. Jag kollade ut och min mun formade åter igen ett o. Det var ett lyxhus och med det så menar jag inte som vårat hus utan verkligen lyx. Jag vände mig om till dem och sa ''kommer ni eller vadå?''. Jag började gå mot huset samtidigt som jag hörde Clary och Emelie gå med sina klackar som slog i marken när dem gick. När jag var utanför dörren började jag känna lukten av alkohol medan jag hörde den öronbedövande musiken som spelades där inne. Jag satte ett leende på mitt ansikte och öppnade dörren. På vänster sida fanns en stor bar medan resten av rummet var fyllt med soffor och fulla personer som dansade. Jag gick till baren och beställde två shots. Jag klunkade vant ner dem när jag kände en knackning på ryggen. "Vad är det?" Sa jag medan jag vände mig om och såg en as het kille stå där. Han hade ljusbrunt hår,markerade kindben och ljusblåa ögon. Han sa "det är bara det att jag aldrig brukar se tjejer ta shots utan att göra en min eller nåt". Jag flinade och svarade "då får du väl ta o vänja dig". Efter det blinkade jag till honom och gick till dansgolvet för att leta efter Emelie och Clary. Jag kände en hand ta tag om min handled så jag vände mig om och såg åter igen den där killen. "Du sa aldrig vad du hette, min vackra svala". Jag höll mig för skratt medan jag sa "svala? Asså det där var en av dem värsta raggnings replikerna jag nånsin hört". Efter jag sagt det började jag skratta så mycket att jag fick ont i magen. Han kollade surt på mig så jag slutade skratta och sa "Zoe. Jag heter Zoe".

Wohoo jag lyckades äntligen skriva ett långt kapitel! Så vad tycker ni om denna bok? kommentera om ni gillar den :)

/manten14