Det enda jag minns från igår var att Emelie och Clary väckte mig på trappen till nåt hus och skjutsade hem mig. Jag måste ha festat riktigt hårt igår. Om jag bara visste hur fel jag hade
-Igår kväll- (Williams/killen från festens pov)
"Du ser ut som en apa. Oop oop hahahahaha" hörde jag Zoe mumla bredvid mig i soffan. "Du är full" svarade jag kortfattat. Hon flyttade sig närmare mig medan hon la handen i mitt lår. "Va..vad gör du?" Frågade jag försiktigt. När jag gick fram till henne vid baren förut så ville jag...aa ni vet men nu när jag hade lärat känna så ville jag inte. Eller iallafall inte när hon var full. "Vad tror du jag gör?" Sa hon innan hon kollade upp mot mig i ett flin. Jag lyssnade bara halvt eftersom jag var så koncentrerad på att studera hennes ansikte. Det bruna håret med inslag av rött, dem perfekta nötbruna ögonen och dem där perfekta läpparna man bara ville kyssa. Jag skakade på huvudet och kom tillbaka till verkligheten. Men jag gick inte iväg som jag borde ha gjort. Utan jag kysste henne. Länge. Jag kände att hon blev överraskad men hon började kyssa tillbaka. Hon förde sin hand neråt och där blev det stopp. Jag drog iväg mitt ansikte från henne och drog bort hennes hand. "Zoe...sluta. Du är full och om du gör det här kommer du bara att ångra dig senare." "Så du bryr dig om mig?" Frågade hon överraskat mig. Jag kunde ju inte direkt säga ja men jag kunde inte heller säga nej så jag förblev tyst. Jag såg hur hon satte sina armbågar på knäna och la ansiktet i händerna. Vad var det nu? Jag la av någon anledning handen på hennes rygg men hon satte sig upp igen,puttade bort min hand och sa "sluta. Bara...sluta". Hon kollade mot mig och då såg jag att hennes ögon var rödgråtna och att mascaran hade börjat rinna på grund av tårarna. "Herregud Zoe hur är det?" "Vill du verkligen veta vad det är?" Fräste hon åt mig. "Jag vill att du ska sluta låtsas bry dig om mig och bara strunta i mig! Du känner inte mig och kommer inte göra heller! Efter att den här jävla skitfesten är slut så kommer vi aldrig ses igen! Så bara sluta låtsas bry dig för jag har haft nog med människor i mitt liv som har gjort det!" Jag var chockad så jag bara satt där och kollade på henne. Det var tydligen inte rätt sak att göra för hon bara fnös åt mig och stormade iväg genom dörren. Plötsligt så kom Emelie och Clary fram till mig och dem såg inte särskilt glada ut. De såg rent av skitförbannade ut. "William" sa Emelie surt. "Emelie" svarade jag lika surt. Vi hade aldrig tyckt om varandra. Okej det räcker inte, vi har alltid hatat varandra. "Vad har du gjort mot Zoe?" Fräste Clary mot mig. Okej, ingen av dem gillade mig särskilt mycket. "Va! Jag har inte gjort ett skit mot henne!" "Aha det var därför hon sprang ut genom dörren, gråtandes för två sekunder sen?" "Ey, jag försökte bara hjälpa till" svarade jag medan jag satte upp händerna i luften. Dem blängde åt mig innan dem gick ut genom dörren för att hitta Zoe. Vad hade jag gjort nudå?Zoes pov
Jag satt vid köksbordet medan jag åt min frukost. Eller försökte iallafall. Jag hade en så stor baksmälla så att det kändes som att mitt huvud skulle explodera. Bokstavligt. Jag hörde ett högt ljud som tjöt så högt att jag trodde att andra sidan stan skulle höra. Efter ett tag insåg jag att det var dörrklockan. Det ringde igen och jag skrek "vänta lite,jag kommer!" Jag drog mig själv till dörren och öppnade den. Det var Emelie och Clary så jag sa med ett trött leende "var ni tvungna att trycka så hårt? Det lät som att hela kvarteret skulle vakna". "Du vet att det inte spelar nån roll hur hårt man trycker va?" Frågade Emelie mig. "Haha jättekul." sa jag och gjorde en gest med handen att dem skulle komma in. "Är din mamma här? Hon var trevlig"undrade Clary. "Hon. Är. Inte. Min. Mamma."svarade jag sammanbitet. "Okej okej chilla lite" sa Emelie medan hon tog upp sina händer och gick in. Hon gick upp och in till mitt rum innan jag hann stoppa henne. "Vänta!"ropade jag precis när hon gick igenom dörren. jag gick upp för trappen och hörde henne mumla "wow...jag hade ingen aning.."Hej asså jag undrar om det egentligen är nån som läser? Jag funderar på att lägga ner den om ingen läser men om ni vill läsa mer så kommer jag att lägga upp mer. Tummelovar?
/Manten14
YOU ARE READING
Förlorad
RomanceHon trodde att hon var förlorad. Hon hade alltid förlorat saker. Hela hennes liv hade blivit förstört pågrund av honom. Han som lagade henne och sedan krossade henne, lika lätt som om hon vore av glas