Falling

Kapitel 4

Ogges Perspektiv

Klockan var kvart i 4 och om 15 minuter skulle jag befinna mig hos Melinda. Jag stod i hallen och hoppade i mina svarta sneakers och gick ut genom dörren. Ilsket sparkade jag till en sten så den flög i väg och landade på asfaltet med en duns. Jag var så jävla förbannad på mig själv. Varför var jag så otrevlig mot Melinda? Fan fan fan att jag alltid skulle lyckas bli otrevlig så fort någon var trevlig mot mig. Enda sedan jag började i den här klassen, det var för cirka 2 år sedan. Har jag alltid haft en ganska så hög "status". Jag skulle nog klassas som populär, om man nu vil uttrycka sig så. Jag har en ganska så tuff attityd mot alla lärare. På utsidan verkar jag jag tuff och känslokall, men sanningen är att jag är en riktig mjukis innerst inne. Jag har byggt upp en stark mur som stänger inna alla mina känslor. Det krävs väldigt  mycket för att ta sig igenom min mur.

I mitt tänkande hade jag hunnit ända till Melindas hus som jag hade googlat fram adressen till, stalker jag vet. Jag tog mod till mig och knackade hårt på dörren. Efter bara några sekunder öppnades dörren och Melinda stod där i ett par vita chachi pants, ett rosa oversize linne och hennes bruna hår var uppsatt i en stor bulle mitt på huvudet. Jag kunde inte låta bli att le ett svagt leende för de där byxorna är ungefär det snyggaste som finns och på en tjej desutom, wow.

"Hejsan Oscar" sa Melinda

"Du kan kalla mig Ogge" sa jag samtidigt som jag hängde upp jackan på en krok.

"Hejsan Ogge" sa Melinda och skrattade. Jag skrattade åt Melindas dåliga skämt och ställde upp mina skor på en skohylla.

"Okej, först vill jag säga att 1. Jag är inte det minsta bra på historia, och sveriges kungar. 2. Jag kan inte prata inför folk om vi nu ska redovisa och 3. Jag suger på uppsatser, bara så du vet licksom." sa Melinda väldigt fort och jag bara stod och nickade åt hennes lilla lista.

"Det ska nog gå bra ändå" sa jag och tog rygg på Melinda upp för en trappa som antagligen ledde till övervåningen och till hennes rum. När vi gått upp för trappan öppnade hon en vit dörr och gjorde någon slags gest med handen som visade att jag skulle gå in genom dörrenn. Det första jag såg var en stor vit dubbelsäng, på den låg kuddar med regnbågens alla färger. Mitt imot den stod ett skrivbord och en bokhylla och på väggen hängde en stor spegel.Jag satte mig försiktigt på stolen som stod vid skrivbordet och Melinda satte sig i skräddarsits på sin säng och vi började planera vårat arbete.

Efter ungefär två timmar hade vi inte alls hunnit med det vi skulle ha gjort, utan vi hade mest suttit och pratat om flygande katter, rymdresor och varför ordet äpple hette just äpple.  Melinda låg för närvarande på sin säng utmattad. Tillslut reste hon sig upp.

"Detta kanske låter välidigt konstigt men, mina föräldrar är inte hemma och jag är hungrig och undrar om du vill äta här? med mig typ?" sa Melinda nervöst och samtidígt som hon pillade med kanten av sitt linne.

"Ja varför inte, jag har ändå inget annat för mig"