crush on my bestfriend (the fooo fanfic)

Kapitel 24 flygplatsen

70 000 LÄSARE WOHO!!!!!!!!

-----------------------------------

~~ Oscars pov~~

-bror- sa Felix med gråten i halsen.

-ta hand om Lovisa- en tår smet från hans öga och rann ner på hans kind.

Jag kramade om honom och han viskade

-men om du sårar henne Oscar, jag svär. Jag klipper bol..-

-Felix! Jag lovar, jag tar hand om henne.- sa jag och la mina händer på hans axlar och kollade in i hans rödsprängda ögon.

-få henne på andra tankar under året, okej? Få henne att sakna mig mindre så vi klarar av det här- jag skrattade kort.

-jag kommer fan sakna dig Sandy- han log svagt och jag torkade bort tårarna som hade smitit ur mina ögon med baksidorna av händerna. Den här sommaren har jag gråtit mer än vad jag någonsin har i hela mitt liv. Ändå har det varit den bästa, trots allt som hänt.

----------

På flygplatsen senare den dagen så vart det inte bättre. Lovisa bröt ihop efter att dom hade kyssts. Det var precis som på en sån här töntig romantisk film, tjejen blir förkrossad för att killen måste lämna henne. Kliché.

~~ Lovisas pov~~

Felix såg lyckligt på mig och drog upp ärmen på sin luvtröja. På hans handled hade han tatuerat in en forever symbol. Exakt en sån som jag har på min handled. Jag började nu gråta av glädje istället och kastade mig i hans famn. Jag drog in hans lukt innan jag drog honom i hans tröjkrage försiktigt tills mina läppar nådde hans.

Vi drog ifrån men jag släppte inte taget om honom.

-jag älskar dig så sjukt mycket Felix- viskade jag med darrig röst.

-glöm inte bort mig boo- jag log och fler tårar rann på mina kinder.

-skulle inte gå även om jag ville- med det så kysste han mig på pannan innan han sakta backade från mig. Han tittade mig i ögonen och log innan han vände sig om och började gå mot ingången till flygplanet som skulle avgå när som helst. Det här händer verkligen. Han lämnar mig nu. Jag kunde nästan höra mitt hjärta spricka. Han får inte lämna mig. Jag tog sats på skakiga ben och började springa mot dörrarna som höll på att stängas.

-lämna mig inte Felix!- skrek jag men blev stoppad i farten av Oscar som kom springandes efter mig och tog tag runt min midja, jag skrek men han släppte inte. Istället vände han på mig och kramade om mig hårt. Tillslut blev jag lugnare av hans trygga armar om mig. Han strök mig sakta över mitt hår medan andra handen hade ett tight grepp om min midja, så jag inte kunde försöka rymma. Han kysste mig på huvudet och sa att det skulle bli bra, upprepande gånger. Skitsnack. Inget blir bra utan Felix.

Efter en lång stund av kramandes och övertalande om att jag inte skulle föröka springa iväg så gick vi Tillslut ifrån Arlanda. Oscar tog min hand och släppte den inte förens vi kom till vårt kvarter efter att ha åkt bussen tillbaks.

-Lovisa? Det är fredag, vill du med hem till mig? Grabbarna och jag tänkte bara chilla lite. Du kan få välja film- sa Oscar och log försiktigt. Jag nickade och knöt ihop våra fingrar. Jag vill inte va ensam nu. Efter allt som hänt.

Oscar kollade ner på våra händer och log lite blygt innan vi började gå mot hans hus.