crush on my bestfriend (the fooo fanfic)

Kapitel 28 snälla stanna

~~Felix pov~~

*flight from Los Angeles to Sweden, Stockholm departs in 20 minutes from terminal 3*

Jag tog upp mobilen,
16 missade samtal från mamma. Jag suckade och la ner mobilen i fickan igen. Jag skrev ju en lapp, så varför oroar hon sig? Jag måste göra det här.

Jag måste få träffa Lovisa.

------------------

~~Lovisas pov~~

Ytterligare 1 månad har gått sen incidenten i badrummet hände. Felix har inte svarat på varken mina sms eller samtal, jag förstår att han behöver tid att tänka igenom dethär men, jag vet inte hur länge jag klarar det här. Skuldkänslorna. De äter upp mig inifrån.

-Lovisa, du har besök- sa mamma och kikade in huvudet genom dörren.

-jaha, släpp in min besökare då- sa jag med gammalmodig dialekt.

-gumman, besökarNA- sa hon och la extra ton på na. Jag rynkade ögonbrynen och mamma försvann ut.
Efter en liten stund kom Alva glatt in.

-hejhej!-

-hej- sa jag fundersamt och kollade på Alva som log busigt.

-joo, vi hörde att du inte mår så bra så Hannah och jag- sa hon och kollade bak på Hannah som nu också skuttade in. -vi tog med oss lite förstärkning-
Vänta, va?
Och in kom 3 till tjejer.

-Lovisa, det här är Lena, Linda och Beatrice- sa Hannah medan dom tre tjejerna log glatt.

-hej- sa jag och log.

-vi har med oss filmer och godis!- sa Lena exalterat och kastade sig på min säng som fick mig att skratta. Lena hade axellångt mörkt hår och bruna ögon, Linda hade svart långt hår och bruna ögon medan Beatrice hade kort ljust hår och blåa ögon.

-såå, mean girls eller the fault in our stars först?-

-------------

-Okej hejdå guys tack för att ni kom, det behövdes verkligen- sa jag glatt i hallen där alla stod och gjorde dig redo att gå.

-jag hoppas verkligen att det löser sig- sa Linda och kramade om mig.

-tack, jag ska försöka få tag i Felix igen- sa jag och log medan jag öppnade dörren.

-vi får ta och göra om det här!- sa Beatrice.

-ja självklart! Vi ses-

-ja hejdå- och med det stängde jag dörren.
Precis när jag hade stängt började min mobil vibrera i bakfickan.
Jag tog upp den och såg att det var Oscar.

-hallå?-

-vi behöver prata-

-vad.. Har hänt?-

-jag vill inte ta det över telefon. Vart är du?-

-hemma..-

-okej jag kommer-

*slut på samtalet*

Nej nej nej, snälla. Inte mer drama, jag klara inte av mer. Kan han inte komma hit och berätta att han har fått en till hund eller något? Men självklart är min liv inte så enkelt.

Jag hörde dörren öppnas och inrusade kom en andfådd Oscar.

-Lovisa..- längre än så kom han inte för hans luft tog slut. Jag väntade otåligt medan han fick andan tillbaka.

-vi måste prata- sa han och drog handen nervöst genom håret.

-så prata- han tittade länge in i mina ögon innan han öppnade munnen.

-jag måste härifrån-

-ha ha jätte roligt Oscar-

-gumman, jag är seriös..-

-nej, du skojar, snälla säg att du skojar-

-Felix kommer aldrig ville ha mig som vän efter dethär, jag skulle aldrig klara av se honom varje dag utan att ens snacka med honom.. Jag har fuckat upp allt så jävla hårt- han suckade högt.
-FAN- skrek han rakt ut som fick mig att rygga tillbaka lite.

-så vaddå? Du ska bara springa ifrån dina problem?-

-det är mitt ända val-

-det är det fan inte. Ska du seriöst ge upp allt? Ja, vi har gjort saker vi ångrar, so what? Man lär sig av sina misstag. Jag älskar dig som vän, du kan inte lämna mig, oss.-

-vänner knullar inte Lovisa, fattar du inte? Jag har ju fallit för dig så jävla hårt- det blev tyst.

-jag måste komma ifrån dig-

-Oscar-

-jag klarar inte av att se dig med Felix, jag tänker hela tiden att det är mig du borde komma till när du är ledsen, jag borde va den som får gosa med dig, krama, kyssa dig. Helt enkelt få vara i din närvaro.
Och jag mår så dåligt över att jag tänker så, jag vill ha min bästa väns tjej. En normal människa tänker inte så- jag var tom på ord.

-jag måste bort Lovisa-

-kommer du någonsin tillbaka? Sa jag med darrig röst. Jag kollade bort för att han inte skulle märka att jag grät, vilket jag misslyckades ganska hårt med.

-Lovisa snälla gråt inte, du gör det bara svårare för mig- han gick närmare och drog sakta in mig i en kram. En sån här kram som bara Oscar kan ge.

-snälla stanna- viskade jag hans axel. Han drog ifrån och kollade mig allvarligt i ögonen.

-jag kommer tillbaka, okej?-

-det är inte okej Oscar-

-ge mig bara tid, när jag vet ett sätt att motstå dig- sa han och bet sig i läppen innan han snabbt backade bort från mig och kollade åt sidan som om det plötsligt var farligt att stå nära mig.

-fattar du nu?- sa han generat och drog händerna frustrerat genom håret.
-varje gång jag ser dig vill jag bara..- han pausade, tog tag i mina höfter och puttade hårt in mig i väggen bakom mig
-ta dig- fortsatte han och kollade på mig argt innan han än en gång snabbt backade ifrån mig så jag blev lämnad mot väggen.

-min kusin har en lägenhet i Borås som jag tänker flytta till. Jag åker idag-
Luften sögs ur mig och jag sjönk ner till golvet. Oscar gick fram och satte sig på huk framför mig,

-det ordnar sig Lovisa-

-jag älskar dig Oscar- han log och kysste mig på huvudet innan han drog ifrån.

-men inte på samma sätt som jag älskar dig- sa han och log sorgset innan han sakta reste sig upp och gick ut från mitt hus. Ut från mitt liv.