crush on my bestfriend (the fooo fanfic)

Kapitel 29 jag är här

OMFG 100 000 LÄSARE!! AAAAAAAAAHHH ❤️❤️❤️❤️❤️
Bor någon i närheten av mig, ring mig så firar vi med pizza och hamburgare och godis och nutella och glass och kinapuffar hahah älskar alla er som läser! Tack!!!!!❤️
-----------------------------------

~~Felix pov~~

Känns som evigheter sen jag såg Sverige igen. 7 månader sen jag såg Lovisas hus sen. 7 månader sen jag såg Lovisa, shit vad fan har du ställt till med gumman?
Jag suckade högt och blev plötsligt lite nervös när jag såg hennes bekanta hus som jag har varit i sen jag var liten.
Men nu är det no turning back.

~~Lovisas pov~~

Jag satt fortfarande ihopsjunken mot väggen när det plötsligt knackade på dörren. Jag reste på mig för att gå och öppna på skakiga ben, men jag hann inte mer än att ställa mig upp innan dörren flög upp och jag stod nu ansikte mot ansikte med min bästa vän och kärlek. Felix.
Jag började gråta än en gång och tog försiktigt fram handen och la den på hans bröstkorg för att i säkerhet skull kolla så det verkligen var på riktigt.

-jag är här Lovisa- viskade han och log brett medan en tår föll ner på hans kind. Jag försökte säga något men jag blev helt stum. Felix skrattade högt och drog snabbt in mig i en tight Felix kram. Jag andades ut ett andetag som jag inte visste att jag hållit inne. Det känns som om jag inte lever när jag är utan honom, och nu när han är tillbaks är min livsglädje tillbaks igen. Jag är helt varm i kroppen och blir knäsvag i benen. Jag blir bara mer kär för varje gång jag ser honom. han är verkligen tillbaka. Min Felix, om jag ens får kalla honom min längre. Det var då allt slog mig, hur kan han villa krama mig efter allt som hänt?

-Felix?- jag försökte låta stark men det kom mer ut som en darrig viskning.

-mm- mumlade han mot min nacke utan att släppa taget om mig. Mitt nackhår reste sig och kände mig lycklig igen, den här känslan har jag inte känt sen Felix åkte, det är precis som om han tog med sig den till USA och nu lämnat tillbaks den.

-förlåt- viskade jag svagt och kramade om honom hårdare, precis som om jag var rädd att han skulle lämna mig igen, som jag också var.
Han besvarade genom och krama om mig hårdare och kysste mig om och om på huvudet. Hans ena hand vilade på mitt bakhuvud och den andra höll ett tight grepp vid ryggslutet, precis som om han också var rädd att jag skulle rymma. Vilket jag aldrig skulle göra.

Jag tittade försiktigt upp och mötte blicken med honom, världens vackraste kille. Jag fick väldig lust att kyssa honom men jag visste inte om det var rätt läge. Men jag har väldigt svårt att motstå honom just nu, det var 7 månader sen sist, jag behöver hans läppar, hans närvaro.
//Lovisa gör det inte
Sa en röst i mitt huvud. Jag bet mig i läppen och min blick fastnade på hans perfekta läppar
//LOVISA! Titta bort!
Jag lutade mig närmare och han drog inte ifrån
//Tänk på vad som hänt, han kommer inte kyssa dig tillbaks, han kommer bara tycka du är dum i huv.-
Jag stängde ut alla tankar och crashade mina läppar på hans.
Han kupade mina kinder och jag kunde inte låta bli att le i kyssen.

-shit Lovisa du fattar inte hur mycket jag har saknat dig- mumlade Felix innan han kysste mig igen. Det finns inget bättre än Felix, så hur fan kunde jag göra såhär mot honom med Oscar?! Oh shit, Oscar..

-Felix?- han suckade och drog motvilligt ifrån.

-är något fel?-

-det är Oscar..- det flashade förbi avundsjuka i hans ögon men han följde det snabbt.

-vad är det med Oscar?-

-jag vet inte hur jag ska säga det här så jag säger det bara rakt ut..-

-Lovisa..- sa han fundersamt och väntade otåligt.

-Oscar.. Han har flyttat..-

-vänta VA?!- Felix kollade chockat på mig
-vad fan menar du?- sa han och drog nervöst handen igenom hans rufsiga hår som jag älskar.

-till Borås..-

-så.. Så han är bara borta? Bara sådär?-

-han... Tror att du hatar honom och han klarar inte av att vara i närheten av dig utan att få prata med dig, du är hans bästa vän och hans skäms så mycket över vad han gjort mot dig. Och jag med! Jag fattar inte hur jag kunde göra något som sårar dig. Det är något fel på mig. Men jag älskar dig Felix-

Felix blev tyst en lång stund.

-så han bara lämnade allt bakom sig?-

-ja, men han kommer tillbaka, samtidigt som han vet hur han ska göra för att få tillbaka hans förtroende till dig.- jag skippade delen med att han åkte för att kunna motstå mig, det blir mycket nog för Felix att bara ta in dethär.

-jag har längtat efter att få träffa min bro efter 7 månader och så har han bara flyttat ifrån mig?-

-ja, men jag kan få dig på andra tankar för nu- sa jag blygt och flinade. Felix var chockad över det hela och förstod inte vad jag mena förens jag tog tag i hans tröjkrage och backade in i huset med honom efter mig. Nu förstod han och tog tag i mina höfter innan han lyfte upp mig i hans famn. Jag skrattade och mina läppar hittade hans medan han snubblade sig fram till mitt rum.