Kära, magiska, syster...

6

>>Elsas perspektiv<<

Nova ringer upp mig bara några minuter efter att vi bestämt oss för att åka och bada. Jag sitter på golvet framför min garderob och gräver i lådan längst ner i hopp om att hitta en passande bikini, när det plötsligt börjar vibrera i bakfickan. Jag tar upp mobilen och trycker på svara.

"Ja hallå?"

"Det är Nova... Du måste komma hit fort, helst om några minuter, eller fortare om det går..."

Jag hör hur hon smått darrar på rösten.

"Nova vad har hänt?"

Hon drar en djup suck.

"Jag har faktiskt ingen aning. Det står en kvinna i mitt rum som är min mamma, fast hon ser mer ut som en kvinnlig jesus som kan magi, jag fick en flaschback från mitt tidigare liv och du var med i den."

"Va?"

"Elsa, du är min syster. Eller snarare VAR min syster om man ska vara petig. Kom bara hit fort. Jag förklarar då."

Sen lägger hon på luren.

•••

Jag kommer dit så fort jag kan. Nova sliter upp dörren innan jag ens hunnit knacka på. Det är nu jag väntar på att hon ska börja skratta och säga att allt bara var ett stort skämt, men det händer såklart inte. Nova ser faktiskt precis lika chockad ut som jag känner mig.

"Följ med mig upp." säger Nova kort och jag följer med henne uppför trappan till hennes rum.

När vi kommer in ser jag en kvinna i en vit klänning och blonda lockar. Hon står och tittar på fotografier i Novas bokhylla och ler smått för sig själv. Vem var det Nova sa att hon var nu igen? Jesus i kvinnlig form? Nej, hon sa att det var hennes mamma. Nova harklar sig för att få kvinnans uppmärksamhet. Hon styr blicken från fotografierna och sätter den på oss istället. Jag tappar nästan andan. Det är kvinnan från min dröm.

Kvinnan ser gråtfärdig ut när hon ser mig. Hon tar några steg fram och granskar mitt ansikte. Sen tar hon sin hand och lägger den på min kind.

"Elisabeth..." säger hon sakta. "Det var så länge sen..."

Jag slår bort hennes hand och spänner ögonen i henne.

"Det är första gången vi träffas." svarar jag förskräckt. "Och jag heter Elsa."

Kvinnan ger Nova en behövande blick, men Nova skakar på huvudet.

"Du får faktiskt förklara, för jag förstår precis lika lite som Elsa." säger hon.

Vi sätter oss i Novas säng. Kvinnan drar en djup suck innan hon börjar berätta.

"Jag kommer inte att kunna förklara allt för er idag, och jag förväntar mig inte att ni ska förstå på en gång, men ni måste lyssna noga på allt jag säger."

Nova och jag nickar till svar.

"Vi kan börja med att jag heter Mebel. Jag är är eran mamma, eller jag har varit eran mamma."

Jag ger Mebel en frågande blick.

"Jag ska förklara. Det finns en religion som heter buddismen. De tror på många saker, och en av de är evigt liv. När man dör så föds man igen, fast i en annan skepnad och som en annan person. Det låter konstigt, men det är faktiskt sant. Man återföds. I erat förra liv hette ni Nora och Elisabeth. Jag var eran mamma och ni var syskon." Mebel tittar sammanbitet på oss.

Jag måste fråga nu.

"Om det inte vore för drömmen jag hade tidigare idag så skulle jag tro att du var något psyko som tagit sig in i Novas hus. Men det tror jag inte nu. Det du sa i drömmen verkade så sant. Tog du dig in i min dröm med flit?" frågar jag.

Nova tittar förvånat på mig, men Mebel ser lugn ut.

"Ja. Jag kunde ju inte ta mig till två olika hus samtidigt, så jag tog mig in i din dröm samtidigt som jag var hos Nova. Det som jag förklarade för dig ska jag förklara för Nova." Mebel vänder blicken mot Nova. "Ni är syskon, på sätt och vis. Ni hör ihop. Tillsammans måste ni rädda världen mot det som väntar."

Nova som inte sagt någonting på en lång stund öppnar nu sin mun.

"Har du läst cirkeln böckerna? Du vet Cirkeln, Eld och Nyckeln?"

Mebel ger Nova en förvånad blick.

"Nej, de har jag inte läst." svarar hon.

"För det som du sa lät precis som att du tagit några ord från Cirkeln och lagt de i den där meningen." Nova ser tveksamt på Mebel. Jag suckar åt henne.

''Nova kan jag få prata med dig?'' frågar jag.

Nova nickar och vi går ut från hennes rum. Vi går in till vardagsrummet så att Mebel inte ska höra oss.

Jag ger Nova en blick som kan uppfattas som arg.

''Vad?!'' frågar Nova surt.

''Vi måste lyssna på Mebel! Hon verkar ju tala sanning!'' utbrister jag då.

''Hon tog sig in i mitt hus och sitter här och säger att vi måste rädda världen mot ''det som väntar''! Förväntar du dig verkligen att jag ska tro på allt som hon säger?!'' Nova ser nästan sårad ut.

''Nej, det gör jag inte.'' Jag sänker rösten en aning. ''Men du måste låta henne förklara. Vi kanske förstår då.''

Nova tittar ner i golvet.

''Okej då.''

~•~•~•~•~

Japp, kapitlet slutar där :) Kanske lite konstigt, men jag ville bara publicera detta så att ni får något att läsa. Inte det mest spännande kapitlet jag skrivit direkt, men nästan alla böcker/noveller jag har läst brukar ha ett kapitel eller två där det mest är prat och förklaringar. Så det här blev väl mitt förklaringskapitel😂 (Mebel kommer förklara mer i nästa också).

P.S. Tack så sjukt mycket för de kommentarer som jag får av er!! Asså ni fattar nog inte hur glad jag blir bara av att höra att ni gillar mina kapitel!
Jag sitter liksom och ler för mig själv :)
Nu har jag 1,11 k läsare på denna bok/novell och jag är så sjukt glad över det!!

Så tack💗