The Fooo

Kapitel 2

Jag kliver in genom dörren till min mosters hus. Jag hör steg i köket och sen ett hej som jag inte va beredd på så jag hoppar till.

Min moster bara skrattar åt mig och de skulle jag nog med gjort för de såg säkert sjukt kul ut.

Jag tar mina saker och går upp till mitt rum. Jag måste packa sakerna här oxå kom jag på och jag kan inte annat än sucka åt detta. Det är så mycket som måste göras.

Jag går ner till min moster igen som står och pratar med någon i telefon. Hon har en sorgsen min och tittar sen på mig. Jag är helt säker på att hon pratar med min mamma om flytten och de.

Åååh,nu mår jag dåligt igen. Så fort jag tänker på att vi snart ska flytta får mig att må dåligt. Jag går upp på rummet igen och lägger mig i sängen.

Efter tio minuters bara liggandes i sängen så knackar de på dörren. Min moster kliver in och hon kan inte annat än krama mig och säga att detta kommer bli bra.

Jjjaag..vet iiinte äns...(snyft).. Vart vi ska flyyytta till. Får jag fram samtidigt som jag torkar mina tårar.

''Ni ska flytta till Stockholm för din pappa har fått jobb där''. Säger min moster och klappar mig på ryggen.

Sååå långt bort...

''Om du vill så kan du gå och duscha nu så har du de gjort och så kan vi äta sen,för vi får försöka tänka på lite andra saker oxå. Går de bra?''

Visst,säger jag med en låg ton och tar min handduk och går ner med min moster efter mig.

Klockan är kvart över tolv och jag kan inte sova. Jag tänker för mycket på flytten och att imon ska jag säga hejdå till alla i klassen.

Klockan är tjugo över 4 och jag har sovit i tio minuter.

Jag blundar och tänker på Nova. Jag saknar henne.

Klockan är nu åtta och jag klarade faktiskt av att sova i tre timmar. Jag är trött men tvingar mig själv upp och gör mig klar för dagen.

Jag kliver in i klass rummet och möter allas blickar. Jag va 5minuter sen men går och sätter mig bredvid Emilia. Läraren startar våran lektion och vill sen ut och prata med mig.

Hon frågar om hon ska berätta de för dom.

Jag vill inte så hon får jätte gärna göra de.

Vi går in igen och hon berättar de.

Jag vill inte höra så jag har hörlurarna i men känner allas blickar mot mig. Jag tittar upp med tårarna i ögonen.

En efter en kommer och kramar mig.

Jag vill inte vara i skolan längre. Jag vill bara hem. Hem till Nova. Jag kramar om alla och säger sen till läraren att jag vill åka hem. För jag klarar inte av att va så ledsen. Och inte att se Emilia ledsen. Emilia kommer jag verkligen sakna. Vi har inte känt varandra länge men hon är ändå så nära mig av alla i klassen.

Usch jag vill inte tänka på detta.

Jag vill inte äns hem till min moster utan hem till min husvagnen. Men jag måste hem till min moster först.