The Fooo

Kapitel 3

Veckan gick fort och jag är nu hemma för att fortsätta packa klart allt.

Jag sätter igång musik på ipaden och kollar mobilen. Jag har 83 missade samtal och 246 missade sms.

Det är ifrån massa olika kompisar som vill ha tag i mig. Jag förstår dom men jag vill packa klart alla mina saker först innan jag kan svara dom, så jag lägger ifrån mig mobilen igen och går ut i maskinhallen för att hämta lite flera saker att packa ner i lådor som vi ska ha med oss.

Klockan är halv sju och jag lägger mig ner i sängen för att bara ta de allmänt lungt. Jag tittar igen om smsen och svara alla som skrivit. Jag vill inte ringa upp dom som har ringt för jag orkar inte prata för jag mår bara dåligt då.

Att skriva med alla som vill få tag i mig är svårt men jag vet att jag har bestämt med vissa att dom ska komma hem hit till mig imon för att bara umgås.

Dom som står mig närmast. Dom jag brukar ha tjejkvällar med. Dom som alltid finns där för en. Dom som gillar en för den man är. Dom som alltid betyder nått. Dom, dom kommer imon och de ska bli både tråkigt och kul att dom kommer.

Jag ska berätta för dom om att jag kommer ner hit på jullovet,påsklovet.höstlovet,sportlovet och såklart sommarlovet. Så så himla länge är vi inte ifrån varandra.

Knack knack!!

''De är mat nu gmn''

Jag kommer mamma säger jag och lägger telefonen på laddning.

Jag går ut och bort till vardagsrummet.

Nova ligger och sover i soffan,och jag sätter mig bredvid henne.

Tiden går så snabbt så jag vet inte vart jag ska göra. Om tre dagar åker vi.

Jag har träffat alla som jag kan komma på, och sagt Godnatt till dom för jag vill inte säga hejdå eftersom de inte blir ett hejdå för vi kommer ju ses igen. Eller?

Jag packar de sista innan jag lägger allt på släpet.

Pappa vinkar in mig att jag ska sätta mig i bilen.

Jag har inte tänkt på de men min bror vart är han?

''Han ska gå klart i Ingelstad så han bor hos Jessica (hans flickvän).'' Säger pappa.

Jahopp.. Om jag ändå också hade varit arton med en pojkvän så hade jag med kunnat stanna kvar här. Här i Blekinge. Men nu är jag inte de och måste därför följa med.

Jag somnar såklart i bilen.

Men vaknar av att bildörrar öppnas och stängs. Vi har stannat. Är vi framme?

Jag tittar ut genom fönstret och får se massa stora hus som jag antar är lägenheter. Dom va väldigt fina faktiskt. Hoppas vi ska bo i nått av dom husen. Särskilt de vita stor för de verkar jätte fint. Så som jag vill ha de.

Hoppas.