Min alvprins

4

Hej alla! Förlåt att jag inte skrivit något på länge ska försöka bättra mig! Här kommer del 4!

___________________________________________________________________________

Egentligen är det bra att jag följer med annars hade jag bara gått omkring hemma och drömt om ett liv där jag har pengar i överflöd eller så hade jag sovit. Jag älskar att sova det är nog det bästa som finns för jag är ingen morgonmänniska eller kvällsmänniska.

När jag drömmer om ett rikt liv ser jag mig själv i ett stort och fint dekorerat hus eller snarare en stor herrgård med tjänstefolk som jobbar för mig. Jag skulle ha många olika klänningar, sådana klänningar som alver har med släp och som är dekorerade med diamanter. Jag skulle vara lyckligt gift med mannen jag älskar och så skulle vi ha ett kanske två barn max. Vilken dröm alltså men jag vet själv att det inte kommer att hända, som det är just nu så tror jag inte kommer hitta någon på grund av min konstiga känsla att jag hör ihop med någon. I så fall kommer mamma och pappa hitta någon åt mig eller så kanske de gifter bort mig med Douglas i alla fall och jag skulle kanske bli lycklig med Douglas när det hade gått några år.

Jag stod framför spegeln och satt upp mitt hår i en hästsvans. Det var kväll och mamma och pappa hade redan gått till festen. Jag kontrollerad i spegeln att hästsvansen var perfekt och att det inte stack ut något hår och jag satt mig sedan på sängen när det inte stack ut något hår mitt på huvudet.

"Andas, du klarar det." sa jag till mig själv.

"Håll dig borta från Anna så klarar du dig."

Jag hade inte direkt några vänner här för Anna hade vänt alla emot mig.

Jag rest mig upp och gick ut ur huset. Jag började gå mot skratten och skriken. När jag kom fram hade de redan börjat grillat puman och ungefär hälften av alla som är här var fulla. Jag sökte med blicken efter mina föräldrar men såg dom inte. Jag suckade och stod kvar på min plats. Helt plötsligt började jag känna en konstig känsla i hela kroppen, det pirrade. Jag skakade lite på armarna och såg mamma en bit bort och började gå mot henne. Att komma till mamma var inte det lättaste, jag får går sicksack mellan alla fulla människor och vissa tar tag i mig och börjar prata.

"Där är du gumman." säger mamma när jag kommer fram.

Jag kollade på henne och log och hon fortsatte att prata men några äldre damer.

Det gick en timme och jag hade precis ätit klart när jag fick den pirrande känslan i hela kroppen igen.

"Vad är det som händer?" tänkte jag.

Jag kollade mig omkring för att se om Anna gjorde något men hon stod vid ett träd och hånglade med någon kille. Jag reste mig upp och gick till ett bord längre bort för att hämta vatten. Innan jag hann ditt kände jag en hand på min axel. Jag vände mig om och såg Jelena. Hon hade satt upp sitt långa röda hår i en fläta.

Hon kollade på mig med ett flin.

"Din klänning är väldigt ful, ljus brun och lite vitt, fy." sa hon och rynkade på näsan.

"Tack." sa jag och vände mig om och såg Peter stå med en stor hink fylld med vatten.

"Jag tycker du ska hem och byta." sa Peter och kastade vattnet på mig.

Jag blir helt blött och Jelena puttar mig ner på marken så jag blir lerig av jorden.

Dom skrattar och till och med Anna kommer mot oss och skrattar.

"Din värdelösa varelse." säger hon och alla skrattar.

Jag får tårar i ögonen och jag reser mig upp och springer mot skogen. Jag springer en bra bit in i skogen innan jag stannar. Jag går fram till ett träd och sätter mig lutande mot trädet och jag börjar gråta. Jag kollar på min klänning och den är lerig upp till mina knän.

"Vad har jag någonsin gjort dom?" tänker jag och begraver mitt ansikte i mina händer.

Jag känner den pirrande känslan igen fast den är mycket starkare nu. Grenar knäcks och jag ställer mig upp. Jag kollar runt i skogen men ser ingen. Jag hör hovar som kommer närmare mig och känslan blir allt starkare.

"Spring iväg din idiot." tänker jag men varför ska jag det?

Jag kommer inte kunna spring ifrån en häst och jag är för långt in i skogen för att någon ska höra mig. Jag ställer mig pressad med ryggen mot trädet åt andra hålet som ryttaren kommer ifrån tror jag. Jag hör hovar som stannar och jag fattar att ryttaren är här. Den pirrande känsla är så stark nu att jag är svag i benen som dom håller på att vika sig. Jag håller andan och får solen i ansiktet. Solen är nästan helt nere nu. Jag hör fotsteg som börjar gå mot mig nästan ivrigt på något sätt.

"Du kan komma fram. Jag kommer inte skada dig." säger en lite mörkare röst och stannar.

________________________________________________________________________

Hoppas ni gillade del 4!

Jag skulle bli jätte glad om ni gillade min berättelse.

//Alicia