Min alvprins

5

Jag tar några djupa andetag och går fram. Personen som står framför mig är lång och är iklädd svarta kläder. Kläderna är av fint material och är lite åtsittande till kroppen så man kan se hans stora muskler och han har även en svart mantel.

"En alv." tänker jag.

Min blick möter hans vackra isblåa ögon och jag blir helt svag i kroppen och vacklar till. Den pirrande känslan är stark och börjar sakta avta. Han spärrar upp ögonen och ser häpet på mig och tar några steg mot mig. Jag står kvar och den känslan jag har haft hela mitt liv att jag hör ihop med någon läggs på plats. Det är han, han som jag hör ihop med. Jag tar ett häftigt andetag. Han tar några steg till så han står precis framför mig. Han är betydligt längre än mig, mitt huvud är till han bröst. Han tar handen på huvudet och det ser nästan ut som att han försöker fixa till sitt svarta hår men han släpper inte min blick. Han är på riktigt den snyggaste människa eller ja alv jag någonsin sett. Han tar handen från sitt huvud och lägger den på min arm. Det här kommer låta jättekonstig på grund av att vi nyss träffats men jag kan inte tänka mig att leva utom honom.

Han böjer sig ner lite.

"Vad heter du?" säger han.

"H-Hanna." stammar jag fram.

Han släpper min arm och backar bak och bugar.

"Jag heter Jace."

"Jace? Kronprinsen av alvriket heter Jace."

Jag flämtar och han ler lite

"Du är, du är kronprinsen." flämtar jag.

"Ja." säger han och tar mina händer.

Jag kollar på våra händer som har flätat ihop sig och skakar på huvudet.

I vanliga fall om något hade gjort så hade jag ryckt tillbaka mina händer men inte nu.

"Vad är det?" frågar han.

"Jag fattar inte vad som händer." svara jag utan att släpp blicken på våra händer.

"Du vet att alver bara hittar en kärlek?"

Jag nickar.

Han släpper en av mina händer och lyfter mitt ansikte så jag kollar på honom.

"Och du Hanna är min." säger han och ler brett.

Jag släpper hans händer och tar 1 steg tillbaka. 

"Hur är det ens möjligt?" frågar jag.

"Ingen aning men jag bryr mig inte." svara han och fortsätter att le.

Han granskar mitt ansikte och hans leende försvinner.

"Har det hänt något?"

Han måste mena mina svullna ögon.

Jag kollar ner. "Bara några som är taskiga, ingen stor grej."

I vanliga fall hade jag aldrig berättat något för en främling men jag och Jace hör ihop.

Han nickar och kollar på min klänning.

"Jag kan fixa det där." säger han och går till sin häst och tar fram ett ihop rullat knytte och ger det till mig.

"Vad är det för något?" frågar jag och börjar rulla upp knyttet.

När jag rullat upp filten så ligger det en vikt vitt klänning i siden täckt med diamanter.

"Min familj skulle kunna leva på den här klänningen i resten av våra liv om vi sålde den." tänkte jag och studerade kragen på klänningen.

Jace tog filten och vände sig om för att ge mig avskildhet. Jag gick bakom trädet och tog av mig den smutsiga klänningen. Jag satt på mig klänningen Jace gav mig. Den passade perfekt, helt vit, lite diamanter som satt på olika ställen. Överdelen av klänningen var så vacker. Mina axlar var bara och själva kragen började precis under mina axlar och var täckt i vit päls och så hade klänningen ett litet släpp.

Jag kollar ner på mig själv och tycker att jag ser ganska bra ut i den, jag får en bra figur i klänningen.

"Allt jag drömt om." tänker jag och skrattar lite tyst för mig själv.

Min gamla klänning lämnade jag kvar bakom trädet och gick tillbaka till Jace. Han står fortfarande med ryggen mot mig så jag harklar mig lite och han vänder sig om.

Han granskar mig topp till tå och kollade gillande på mig.

"Wow."

Jag ler och han går till hästen och gör en handrörelse som visar att jag ska följa med vilket jag gör.

Han placerar sina händer på min midja och jag känner värmen från hans händer genom tyget. Jag biter mig i läppen för att inte flämta och jag hoppas att han inte märkte något. Han lyfter upp mig på hästen och jag kan se hans stora armmuskler samtidigt som han lyft upp mig. Jag sitter som en riktig dam på hästen som mamma lärt mig med båda benen på ena sida och hållandes i handtaget i sadeln. Jace tar tyglarna och börjar leda hästen framåt.

"Vart ska vi?" frågar jag.

"Ja, jag tänkte ta dig hem."

"Hem." upprepar jag tyst. "Det är bara att gå rakt på ett tag och sen är vi vid byn."

Han nickar.

"Det lär vara en del vakter där nu." säger han och skrattar lite.

Jag kollar frågande på honom och han vänder blicken framåt så att han ser vart han leder oss.

"Vi var på väg till palatset, alltså människornas palats för något möte och jag red en annan väg så min far letar nog efter mig nu. Han är väldigt rädd att något ska hända mig som det hände med min mor"

Det blir några minuters tystnad. Jag försöker smälta allt som händer, det med Jace, att vi bokstavligen är gjorde för varandra är mycket att ta in.

"Klänningen?Vad har han fått den ifrån? Varför hade han med sig den?"

"Varför hade du en klänning med dig?" frågar jag lite komiskt.

Jace skrattar "Min far har sagt att jag alltid ska ha med mig något att ge till min partner när jag träffar henne för första gången. Och nu behöver han inte vara orolig längre för att jag inte ska hitta någon. Han arrangerade stora baler där jag var tvungna att dansa eller träffa alla tjejer i ett försök att hitta min partner." säger han och skrattar.

"Hur länge har han hållit på med det?

"Nästan hela mitt liv. När jag var runt 100 började mina vänner hitta sina partners och jag började undra vart min var men nu vet jag varför, du var inte född än." säger han och kollar upp och ler.

_______________________________________

Hej alla!

Förlåt för dålig uppdatering men här är del 5. Hoppas ni gillar den!

Glöm inte att följa mig för att vara uppdaterad om nästa del och jag skulle bli jätte glad om ni röstade på min berättelse!

Skulle också bli jätte glad om ni delad min berättelse!

/Alicia