Den suddiga linjen som utgör vad som är drömmar och vad som är verklighet. Det är den som får en att våga försöka men framförallt att våga misslyckas.
Rösten i huvudet säger åt en att sluta hoppas men drömmandet och känslan av odödlighet är alldeles...
-Ludwig, Ludwig.... Det dova ljudet blev allt tydligare och jag satte mig upp i sängen med ett ryck. Bredvid mig stod Nelly och väckarklockan ringde på högsta volym.
-Shit, vad drömde du?
Jag tittade ner på min fuktiga T-shirt och mindes genast drömmen. Fuck, inte nu igen.
-Äh, inget.
Nelly ryckte på axlarna och slängde en kudde på min väckarklocka som skönt nog tystnade.
-Flyget går om 4 timmar.
Jag mumlade något som skulle likna ett tack innan Nelly lämnade rummet och jag andades ut. Snart skulle jag få träffa Saga. Förhoppningsvis inte för sista gången. Men man vet aldrig. Jag har ingen aning om när slutet kommer. Jag vet bara att det är snart.
*** -Han borde vara här snart. Noel kollade återigen på den stora klockan som satt på väggen. Incheckningen stänger om 10 min.
-Vi måste typ börja gå, Selma tittade försiktigt på mig men jag stod som fastfrusen. Aldrig att jag skulle klara av det här utan Ludwig. Inte en chans.
Noel drog ut handtaget på sin rullväska och Axel slängde ryggsäcken över axeln. De tittade frågande på mig innan de vände sig om och började gå.
-FÖRLÅT HÖRNI!!! Ludwig rusade in genom flygplatsens dörrar och slängde sig i mina armar. Jag är här nu.
-Ey, vi får snacka sen. Kom nu! Dante lade en hand på Ludwigs axel och vi gick med snabba steg mot incheckningen.
*** Fuck, hur kunde jag somna om? Aja, allt löste sig iallafall. Incheckningen gick bra och säkerhetskontrollen också. Axel fick ta av sig skärpet och gå igenom igen. That's it. Nu satt vi på flyget. Saga tittade ut genom fönstret och jag höll ett stadigt grepp om hennes hand. På de två raderna bakom oss satt resten av gänget och stolen bredvid mig var tom. Jävligt skönt!
Ett klingande ljud hördes plötsligt och säkerhetsbälte-symbolen lyste. Saga knäppte långsamt ihop spännet och drog i tygbiten som blev över. Hon tog ett djupt andetag och lutade sig mot min axel. Jag visste att hon var flygrädd och ärligt talat, jag var livrädd för hur det skulle gå. Men jag försökte hålla mig lugnt för hennes skull. Jag gör vad som helst för hennes skull.
Bakom oss skrattade Noel högt och ett argt par bredvid tittade surt på honom. Jag kunde inte låta bli att flina. Skadeglädje.
Jag tog upp mobilen ur fickan, satte den på flygplansläge och såg på klockan att det var dags att åka.
Det sprakade till i högtalaren och piloten som presenterade sig som Carl gick igenom lite standard information (ankomstid t.ex) och startade sen ett filmklipp på tv-skärmen uppe i taket. Hur man hanterar nödsituationer, var man hittar flytvästar och var närmaste nödutgången är. Information som inte gjorde Saga lugnare.
-Går det bra? De måste visa det här även om risken att något händer är sjukt liten. Jag strök henne över kinden.
-Jag vet. Hon svalde hårt och tog ett djupt andetag. Är du här med mig hela vägen?
-Hela vägen. Jag lovar. Jag drog in henne i min famn och pussade henne i nacken. Vi klarar det här.
Flygplanet skakade till och började rulla på den långa landningsbanan. Ett svagt sorl hördes men det var inget jag lade märke till. Det ända jag fokuserade på var Sagas andning. Ett susande ljud hördes när jag drogs tillbaka i stolen och planet ökade i fart. Snart skakade stolarna till och det sög i magen när planet lyfte.
Saga höll stenhårt i båda armstöden medan hon hyperventilerade.
-Så ja. Titta, nu är det värsta över. Hon öppnade ögonen och jag såg att de var helt blanka. Försiktigt greppade jag hennes hans innan hon osäkert drog upp luckan för fönstret och tittade ut.
-Wow.
Jag kunde inte låta bli att skratta till. -Du klarade det, älskling. Jag pussade henne på kinden medan hon satt fastklistrad mot fönsterrutan.
-Det är sjukt fint. Hon tog upp sin mobil och tog en bild. Den här måste upp på Instagram direkt när vi landat. Åh nej...vi ska landa. Hon blev genast vit i ansiktet igen.
-Du, det är värre att lyfta. Till och med jag som flugit 30 gånger tycker att det är obehagligt. Landningen klarar du fint, jag lovar.
Saga log och drog in mig i sin famn. -Tack, viskade hon i mitt öra. Tack.
-Ursäkta, vill ni ha dryck till maten? En flygvärdinna stod med en stor vagn bredvid oss och log.
-Ehm ja. Vad vill du ha? Jag vände mig mot Saga.
-Loka blir bra. Jag tittade frågande på henne. Tror aldrig att jag sätt henne dricka ett glas loka.
- Jag tar en coola.
Jag tog fram plånboken för att betala men flygvärdinnan stoppade mig. -Axel, längre bak i flyget hälsar att han bjuder er på dricka.
Jag skrattade och log tacksamt mot flygvärdinnan när hon ställde ner drickorna på brickorna framför oss.
Resten av flygningen gick grymt! De slog på någon halvdålig film som vi tittade på och Saga somnade mot min axel. Jag lyssnade på Travis resten av resan och hjälpte Saga med säkerhetsbältet när det var dags för landning. Hur fan sover man igenom en landning? Hon var helt slut av alla känslor. När planet stannade och började tömmas på folk pussade jag henne på kinden och skakade försiktigt om henne. - Vi är framme.
Hon såg sig förvirrat omkring. -Var är vi?
-I Spanien, skrattade jag. Du klarade det.
Ett stort leende pryddes på hennes läppar och jag lutade mig fram och kysste henne.
-Turturduvor! Kom så drar vi! Dante stod bredvid oss och flinade.
-Gick allt bra för er? Jag tog ner väskan från hyllan ovanför sätena och väntade på Dantes svar.
- Det gick helt okej faktiskt. Jag har ju min räddning du vet. Han flinade.
-Travis?
-Travis.
Jag räckte över ena väskan till Saga och vi gick hand i hand ut genom dörrarna. Ut i Spanien.
@ saaaga Mallorca
Oops! This image does not follow our content guidelines. To continue publishing, please remove it or upload a different image.
@ saaaga Vi klarade det♡
Visa alla 17 kommentarer @ ludwigkronstrand Tillsammans Svar: pusssss @ Love.hov1 LUDDE E FINAST EVER Svar: Håller med @ Josefinesss You go girl!
