Den suddiga linjen som utgör vad som är drömmar och vad som är verklighet. Det är den som får en att våga försöka men framförallt att våga misslyckas.
Rösten i huvudet säger åt en att sluta hoppas men drömmandet och känslan av odödlighet är alldeles...
Oops! This image does not follow our content guidelines. To continue publishing, please remove it or upload a different image.
@ saaaga Härlig kväll igår. Tack för tröjan Polarn ;) Visa alla 11 kommentarer @ axeljiggy friendzoooone Svar: HAHAHAH @ ludwigkronstrand Tack för att du följde med♡ @ love.hov1 OMG LUDDE!!!
07.36.
Jag vaknade med Saga bredvid mig i sängen. Täcket rörde sig upp och ner i takt till hennes hjärtslag. Tystnaden i rummet gjorde att hennes andetag och en och en annan fågel utanför fönstret var det enda som hördes. Det gjorde mig lugn. Hon gjorde mig lugn.
Jag tog upp telefonen för att kolla klockan och suckade när jag insåg hur tidigt det faktiskt var. Jag såg att Saga lagt ut en bild på Instagram kvällen innan och ville skriva något om hur sjukt fin hon var men lyckades låta bli.
Att lyckas ta sig ner för en trappa vid 8 på morgonen utan att väcka någon är lättare sagt än gjort. Jag lyckades iallafall tillslut att ta mig till toan, stänga dörren och läsa. När jag sen ett par minuter senare låste upp dörren och gick ut fick jag en chock. Där stod hon i dörröppningen. Sagas mamma.
-Ludwig! Sa hon med ett tonläge som antagligen skulle uppfattas som förvånat. Godmorgon.
-Ehm...go..godmorgon, lyckades jag stamma fram.
- Jag visste inte att du var här.
Hon granskade mig på exakt samma sätt som sin dotter. Dock var det något med hennes blick som gjorde mig osäker och jag önskade genast att jag stannat kvar där i sängen istället.
- Vi kom hem sent igår, började jag. Så Saga ville nog antagligen inte väcka er.
Hon pressade fram ett stelt leende och jag likaså.
- Du förstår, Ludwig.
Hon dämpade rösten och såg sig omkring för att försäkra sig om att ingen var där.
-Saga har blivit sårad så många gånger.
Jag nickade bara. Förstod inte varför hon stod där och sa det till mig.
- Du är säkert en fin kille.
Hon la handen på min arm och jag ryckte till.
-Jag är bara rädd att hennes hjärta ska bli krossat.
Jag såg på henne. Osäker på om orden hon sa kom från hjärtat eller inte. Oavsett vad så bestämde jag mig iallafall för att vinna hennes respekt och förtroende. Det var ju trots allt ändå Sagas mamma.
- Jag förstår, började jag. Och jag önskar att jag kunde säga att jag inte är som alla andra och få dig att tro på mig. Men jag förstår att det inte går. Jag bryr mig om din dotter otroligt mycket och jag lovar att göra allt jag kan för att inte såra henne. Men jag kan inte lova att det inte kommer hända.
Hon såg på mig med uppspärrade ögon, en blick omöjlig att tyda. Vi hade stått där ett tag nu och jag kände genast hur jag återigen blev obekväm.
- Kan du svara ärligt på en fråga, Ludwig?
Jag tvekade inte.
-Absolut.
- Har ni haft sex?
Jag blev helt ställd av frågan. Visste inte vad jag skulle svara. Och varför skulle det vara nödvändigt för henne att veta om en kille hon träffar en tisdagmorgon haft sex med hennes dotter?
- Du får ta det med din dotter. Jag har ingen skyldighet att stå och diskutera mitt sexliv med dig, ledsen. Vill du ha svaret på den frågan får du gå till din dotter. Men jag kan inte garantera att du får något svar där heller.
Jag fick nog och gick upp för trappan igen. Dörren till Sagas rum stod på glänt och jag sköt upp den ljudlöst i hopp om att inte väcka henne. Det var som att tiden stått stilla. Det enda som ändrats var Sagas arm som låg väl placerad på magen istället för vid sidan.
Jag packade ihop mina grejer så tyst jag kunde och rev ut en sida ur första bästa block för att förklara vart jag tagit vägen.
Med ryggsäcken slängd över axeln och en lapp till Saga på min huvudkudde lämnade jag henne där. Saga. Min Saga.
Så fort jag kommit ut ur huset fick jag panik. Vart skulle jag ta vägen? Skolan började inte förens 12 och när jag vaknade var klockan 8 eller något.
Jag tryckte på hemknappen och skärmen lös upp av en bild på mig och Saga. Jag blev lugn för en sekund. Jag scrollade snabbt igenom mina kontakter och började jogga mot närmsta busshållplats. Jag fortsatte scrolla tills min blick stannade på ett namn. Dante.
Jag - Tjo. Det sket sig med Sagas morsa. Är påväg mot närmsta busshållplats. Vart ska jag dra?
Jag ville så gärna ringa men var rädd att jag skulle väcka honom. Därför blev jag sjukt lättad när mobilen plingade till efter bara någon minut.
Dante - Godmorgon min broder. Är det allvarligt eller? Hoppas verkligen att det inte är nåt som förstör för dig å Saga. Som du förstått är Selma här. Vi ska snart äta frukost. Kom hit om du vill. Du är alltid välkommen, Ludde.
Jag andades ut och såg bussen komma. 604 - orminge. Perfekt.
-Ludwig, godmorgon!! Selma öppnade dörren till Dantes lägenhet och gav mig en kram. Han fixar frukost. Hon nickade in mot köket och jag började styra mina steg ditåt.
-Tjoooo! Dante tittade upp från tomaten han höll på att skiva upp. Hungrig?
-Som fan. Jag slog mig ner på stolen mitt emot Selma som nu satt sig vid det smala köksbordet.
-Dante! Ropade Selma plötsligt och reste sig upp med ett ryck. Akta så att du inte skär...
-AJ!! FAN!!!
Dantes skrik ekade i hela rummet och jag och Selma sprang runt i lägenheten och letade efter första bästa sjukvårds-kit. Efter att ha gjort rent såret och lindat ungefär 57 varv var problemet iallafall löst.
- Vad gott det var, jag tog en klunk av min juice.
Dante och Selma hade stannat upp med ätandet av varsin macka och satt nu tysta och tittade på varandra innan Selma nickade och öppnade munnen.
-Sååå...Vad hände?
Jag tog en ytterligare klunk juice.
-Sagas mamma började fråga massa konstiga frågor bara. Typ om vi hade haft sex.
Dante skrattade till.
-Sorry, man.
Han såg allvarligt på mig.
- Har du pratat med Saga? Vet hon om att du gick?
Jag bet mig i läppen.
-Jag lämnade en lapp, men bortsett från det har jag inte pratat med henne.
Dante nickade förstående.
- Du vet att Säga tycker om dig massor? Sa Selma plötsligt.
Jag ryckte på axlarna.
- Jag hoppas det.
- Hon GÖR det! Bekräftade Selma. Det är bara att se hur hon lyser upp när du är i närheten. Hon blev allvarlig igen. Ludwig, ta hand om henne.
Jag nickade och svalde hårt.
- Det ska jag.
En del enbart ur Ludwgis perspektiv. Hoppas att det är okej. Ha en bra dag hörni!
