Kapitel tre

97 3 1
                                    

*Måndag*

Första skoldagen idag... Tjoho... Jag har i alla fall fått några vänner. Jag och Klara pratar allt emellan himmel och jord nu innan första lektionen börjar. Viktor kommer fram till oss på sin blåa gammalmodiga men snygga cykel. Jag blir alldeles varm i kroppen.

- Hej, säger Klara leende mot honom.

- Hej, då var det Måndag igen då... Suckade han och kollade på mig med ett blygsamt leende. Gash! Han är så snygg! Men mina tankar försvinner snabbt när jag hör ett brummade ljud. Det var Oscar som fick skjuts av sin pappa till skolan. Det var den snyggaste BMW jag sett!! Oscar gick inte fram och sa hej till oss, han bara gick förbi.

- Aa... Du Viktor, varför går Oscar bara förbi dig...? Klara lät förvånad när hon sa det.

- Äsh, det är inget. Han är bara sur på mig.

- Varför då? Sa jag för att kunna vara med i konversationen.

- Han är bara det, jag måste gå och lämna min cykel. Ses. Sa han och gick till cykelstället och låste fast sin cykel.

- Det var konstigt... Sa Klara fundersamt.

- Vad är konstigt?

- Viktor och Oscar bråkar sällan, Fast under sommarlovet har dem bråkat en hel del...

- Jaha... Men vad har vi för lektion nu?

- Engelska, kom så går vi in.

Och jag följde Klara in i korridoren för att hämta material och sedan in i klassrummet.

* I klassrummet*

Jag halvsov på bänken men vaknade av att Oscar pratade.

- Hazel! Vet du vart Kristin är? Vi har väntat i 20 minuter...

- Det ända jag vet är att hon inte kan komma idag... Sa hon, mesans jag kollade runt i klassrummet. Vart är Viktor?

- Så vi är lediga, fortsatte hon. Jag sticker. Med henne gick alla ut.

* På skolgården *

Viktor satt ute och läste. Han märkte att alla var på väg hem men frågade ändå " Vart ska ni? "

- Hem, sa Oscar snabbt.

- Hem och passa din hund som inte äns finns eller? Viktor lät väldigt arg när han sade det. Han gick fram till Oscar och tog tag i hans axel.

- Nä, faktiskt inte. Sen när började du bry dig om mig egentligen?

- Jag ha alltid brytt mig om dig!

- Men visa det då! De skrek till varandra. Viktor såg riktigt arg ut och... SPARKADE OSCAR!

Oscar sprang därifrån.

- Vänta! Förlåt, jag menade inte att sparka dig! Viktor lät ledsnen.

* Oscars perspektiv *

Det gjorde så ont i min bröstkorg. Jag måste fortsätta springa. Han är fan farlig!

* Summers perspektiv, hemma *

Jag satte mig vid fontänen och kollade på det flytande och rinnande vattnet. Viktor har bettet sig så konstigt idag... Varför sparkade han Oscar? Hoppas Oscar mår bra.

- Summer!

- Vad fan Viktor! Du måste sluta skrämma mig sådär.

- Vi måste prata...

- Mm.. Visst.

- Jag vet att du såg vad som hände emellan mig och Oscar... Jag tänkte inte riktigt där, och nu tycker du säker att jag är en idiot. Jag önskar att jag kunde visa dig hur jag egentligen är...

- Hur då rå?

- Kanske via en dejt?

- Visst. Asså omg, Oscar bjöd mig på dejt!!!

- Då ses vi ikväll då.

* Fem timmar senare. *

- Det här har varit jätte kul! Sa jag till Viktor,

- Så du vill gå på fler dejter med mig? Han lät förväntans full.

- Ja. Sa jag och himlade med ögonen. Viktor gick fram till mig och kysste mig på munnen. Det hoppas jag på sade han och gick iväg. Jag tog genast upp telefonen och messade Klara " OmG! Har nyss varit på dejt med Viktor!! " jag fick genast svar " Va! Är det sant! Vad kul! Men jag varnar dig, han är en äcklig snorvalp. " men jag brydde mig inte om snorvalps grejen, han är ju helt underbar! Men min glädje försvann på en gång efter ett sms jag fick från mamma...

* Oscars perspektiv *

Oscaaar, vart är du? Sade en ondske full röst. Jag krälade mig fram av smärta jag klarar det här inte så mycket längre. Jag grät. Han får inte hitta mig. Jag fortsatte att kräla mig fram. Jag var nerblodad. " Men hej Oscar " sa den ondskefulla rösten.

Jag föll för fel killeWhere stories live. Discover now