Jag föll för fel kille

Kapitel fyra

- Mamma... Är... Ä.... Är det sant?... Frågade jag henne.
- Ja tyvärr Summer... Operationen funkade inte...
- Jag kommer aldrig kunna få igen...

Det vart tyst en stund, vi alla grät... Fast att det knappt syndens på pappa...

- Men mamma! Du sa att pappa skulle kunna gå igen!
- Jag vet gumman, men jag trodde inte att det skulle gå fel... Jag är ledsen...

Det knackade på dörren och jag rusade dit. Men innan jag öppnade så torkade jag bort mascaran under ögonen som hade runnit.
Det var Viktor som stod vid dörren.

- Åh, hej Viktor...
- Vad är det? Frågade han, han hade sett att jag hade gråtit.
- Inget... Svarade jag. Men han förstod att jag ljög.
- Jo, det är det. Vill du prata om det? Han såg orolig ut.
- Okej, kom in. Jag visade honom vägen in och vi gick upp på mitt rum.

- Okej, vad är det som har hänt? Frågade han.
- För ett halv år sedan så var jag, mamma och pappa i Frankrike. Jag och pappa skulle handla festlig mat för sista kvällen där. Jag gick bakom pappa... Pappa skulle gå över vägen men såg sin inte för...

Jag började gråta... Viktor kom fram och börja krama mig. Men fortsatte historien.

- Jag skrek åt honom att hoppa åt sidan men det var försent. En bil körde ler pappas båda ben. Nu innan du kom fick jag reda på att operationen som skulle få honom att kunna gå igen inte funderade och gjorde så att han aldrig mer kommer att kunna gå...

Han fortsatte att krama om mig och viskade i mitt öra

- Det är säkert bara just nu han inte kan gå Summer... Det behöver ju inte behöva betyda för alltid.

Han fick mig att börja le, och helt plötsligt försvann leendet av att hans läppar var emot mina. Vi kysstes, och han var riktigt bra på det. Jag viskade i hans öra

- Tack, det där behövde jag höra.

Senare under kvällen

- JAG KOMMER VINNA! Skrek Viktor. Vi spelade mario kart.
- I dina drömmar ja! Titta nu kom jag före dig! JAG VANN! Ha! Och jag reste mig upp och började danska min segrar dans.
- Ja för att jag lät dig vinna! Hehe...
- Mm... Ja visst!
- Ursäkta? Sade en röst jag kände igen. Mammas, åh Gud va pinsamt.
Vi har nog inte träffats! Hon började le. Jag är Summers mamma, Olivia.
- Nej det har vi inte, det är jag som är Viktor. Han började le och lät som en riktig gentleman.
- Trevligt att träffas! Men jag måste tyvärr be dig att gå hem, det börjar bli sent.
- Jadå, hejdå! Vi ses imorgon Summer. Och så gick han sin väg.
- Hejdå... Svarade jag och vinkade åt honom.

*Viktors perspektiv*

Phu... Jag orka inte va med henne mer... När jag skulle gå över från Summers tomt till min så väntade en otrevlig överraskning...

- Hej Viktor.
- Eum, hej Hazel!
- Du ser förvånad ut... vad har du gjort hos Den nya tjejen? Det har i alla fall gått två timmar...
- Eum... Jag har hjälpt Summer med läxorna... Kom vi går sade jag och pussade henne på kinden och gick vidare.

*Summers perspektiv*

Samtidigt inne på Summers rum

- Vilken fin kille, är ni tillsammans frågade mamma nyfiket.
- Men mamma sluta...
- Men vadå? Säg till om ni är det för det vore ju kul att veta. Sade hon glatt.
- Vi är nog på väg åt det hållet i alla fall... Svarade jag och rodnade.
- Åh vad kul! Och förresten Summer... Det stod i tidningen att en kille vid namn Oscar försvann igår... Han är femton precis som du. Är det någon du känner?
- Ja... Det är Viktors bästa kompis.
- Jaha... Jag hämtar tidningen så får du läsa själv. Och så gick hon där ifrån.

Jag stod länge för min själv och funderade. Vad hade hänt med Oscar? Han är inte den ända som försvunnit... Jag måste hitta honom!
------------------------------------------------------------------------------------------------
Det var ett tag sedan jag la upp ett nytt kapitel. Men nu har jag! Kommentera vad ni tror som kan ha hänt med Oscar. Har han blivit mördad? Eller vad har hänt med honom? Låt mig få veta!