Ett hål i själen

Del 4

Det hände dagen innan.
  Synnøve Viksveen pratade om FN och NATO och EU.
  - Internationella organisationer, sa hon, existerar de om tio år? Om tjugo, om trettio?
  Hon såg sig om och log. Hon slog ut med armarna i en anybody?-gest som fick brösten att gunga.
  Viksveen var i övre delen av tjugoårsåldern. Tjugosju, gissade Nora.
  Hon låg minst tio kilo över medelvikt, men ingen tänkte på henne som tjock. När hennes manliga kollegor beskrev henne för andra män använde de ord som kurvig och läcker och färgrik och spännande. De kvinnliga kollegorna var betydligt mer återhållsamma med komplimangerna.
  Synnøve Viksveen var solbränd och tyckte om att visa mycket hud. Hon hade stora bröst. Hon gick i tajta, tunna toppar i lysande färger - gult, rosa, eller ljusgrönt - med mycket djup urringning.
  När Viksveen satte sig på katedern och lutade sig fram så klyftan mellan brösten blev stillahavsdjup - när Viksveen pratade och log och slängde med det mörka håret (som Nora var säker på var färgat) - när Viksveen fingrade på det lilla guldkorset som dinglade ända nere i klyftan eller lojt sköt axelbandet på den svarta spetsbehån på plats där uppe på axeln...
  Då var killarna med. Milt sagt.
  Det låg ett löfte i varje rörelse Synnøve Viksveen gjorde framför killarna. Något sa dem att hon skulle komma att infria det. Förr eller senare. Verklingen infria det - som i naken och kåt och jag vill ha dig, herregud, vad jag vill ha dig, fuck me hard, baby...
  Så killarna stirrade.
  Viksveen hade ett sött hjärtformat ansikte. Hon använde rosa läppstift, exakt samma nyans som lacket på finger- och tånaglarna.
  Första dagen tyckte tjejerna att hon verkade trevlig och rolig. Man fick lust att vara i närheten av henne, prata med henne, skratta tillsammans med henne. Hon var som en pigg och livlig släkting som dök upp på det trista julkalaset och satte fart på saker och ting.
  Men Synnøve Viksveen visade sig alltså vara favoritfastern från helvetet. Den första flickan som närmade sig henne på en rast fick en iskall vem-fan-tror-du-att-du-är?-blick. Den skulle bottenfrysa en ölflaska på två sekunder.
  Viksveen tog god tid på sig med att visa sitt förakt för flickan framför alla på skolgården, hon verkligen looked the look, så vände hon utstuderat långsamt ryggen till och walked the walk.
  Efter den offentliga förödmjukelsen höll tjejerna sig på avstånd. Det märktes tydligt att alla med springa stod på Viksveens shit-lista.
  - Lesbisk är hon i alla fall inte, sa Vilde torrt.
  Det var killarna Viksveen tittade på medan hon pratade i klassrummet, det var dem hon log mot. Hennes blick gled från pojke till pojke, från ansikte till ansikte. När hon hade tittat på alla började hon framifrån igen, en evig rundgång, bara pojkarna. Medan hon fingrade på smycket nere vid klyftan och då och då strök sig själv över det nakna området mellan halsen och brösten; försiktigt med fingertopparna, smekande.
  Det var det hon gjorde nu. Hon smekte sig framför klassen medan hon talade om internationell politik:
  - I EU lyckas de inte enas om en grundlag. I FN är det ständig oro, särskilt USA är kritiskt till organisationen. Och NATO utvidgas ständigt, vad kommer det här att få för betydelse under de kommande åren?
  Killarna gapade och glodde.
  Nora stängde av. Det var sista lektionen. De hade haft gympa precis innan. Hon var trött. Dessutom bara pratade Viksveen, hon skrev inte ens på tavlan. Hon visade upp sig.
  Nora bläddrade i skoldagboken. Hon hade inte hunnit skriva särskilt mycket i den än. Och inte hade hon haft lust heller. Nu började hon rita ett litet ansikte uppe i hörnet på ena sidan. Det blev inte särskilt bra. Hon fyllde i det med blå penna och gjorde om det till ett hjärta. Hon ritade ett hjärta till vid sidan om. Det fick en pil igenom sig. Hon ritade en pil genom den första också.
  Snart hade hon gjort en bård av hjärtan ner längs kanten. Hon tyckte om den. Den såg fin ut. Men hon måste skriva något mitt på sidan. Där var det alldeles tomt.
  Hon kom inte på något speciellt, så hon försökte översätta en av sina älsklingssånger, samtidigt som hon lade till alltmer av sina egna tankar:
  Det är ett hål i min själ
  Du kan se det i mitt ansikte,
  jag är så tom, så tom
  Om jag bara en gång
  kunde få älska
  älska dig, älska dig