Ett hål i själen

21 dagar före mordet: Del 1

- Nej, sa Nora.

  - Jo, sa Vilde.

  - Vi kan inte göra det, sa Nora.

  - Klart vi kan, sa Vilde.

  - Men vadå? sa Nora.

  - Se där, sa Vilde, du protesterar innan du ens vet vad det handlar om.

  - Äh. Nora flätade ihop fingrarna. Hon satt på sin säng.

  Vilde stod vid fönstret och rökte. Hon var lång och smal. Hon hade tufft svarta kläder på sig - byxor, topp och jacka. Håret var samlat i en oredig och lös hästvans, ett par långa slingor hade glidit ur och låg på vardera sidan om hennes ansikte. Hon var osminkad.

  Nora tittade bort. Hon rätade på ryggen. Hon kände sig liten och klumpig och ful. Varför hade Vilde fått så mycket av allt, hon som egentligen inte ville ha det?

  - Det är typiskt, sa Vilde.

  - Va?

  - Du gör problem av allt, innan du har en aning om vad som är på gång. Du är så sjukt försiktig.

  - Är jag väl inte.

  - Det har du alltid varit. DU tänker dig för i evigheter.

 - Tänker? Nora fick lust att ta något och slänga det i väggen. Askkoppen som Vilde hade ställt på fönsterbrädan kanske. Slänga den så askan yrde. Nora gjorde aldrig sådant. Men hon kunde inte dölja att hon blev irriterad.

  - Så jag är försiktig, och är det bara mitt fel kanske? Jag tänker, och det är typ för jävligt?!? Du hittar på så otroligt mycket konstigheter eller hur! Någon måste ju använda skallen, för du gör det inte. Jag menar, du gör ALDRIG det! Om vi hade gjort allt som du hittat på...

  - Hallå. Vilde blåste ut rök genom fönstret. Du vet inte vad det är. Jag har inte sagt vad det är.

  - Jo!

  - Det har jag ju inte

  - Du sa att vi skulle jävlas med Synnøve Viksveen.

  - Ja, visst ja.

  - Ja!

  - Och vad är problemet?

  - Hon är vår lärare!

  - Hon är en häxa. Hon mobbar folk.

  - Jo, men...

  - Och hon gillar det. Hon är en sadist.

  - Hon är ju ny. Hon kanske inte fattar...

  - Ska du försvara henne nu? Du. Nora. Är du dum, eller? Vem var det som tjöt så det...

  - Jag grät inte!

  - Det gjorde du visst! Du kan inte försvara henne när hon hängde ut dig så där! Du kan inte gå omkring och säga Stackars Synnøve Viksveen, hon är ny, hon vet inte vad hon gör. Stackars, stackars henne.

  Nej, nej. Nora viftade med handen. Det retade henne att Vilde hade rätt, att hennes första reaktion var att försvara det läraren hade gjort, även om det var för jävligt, även om det hade krossat henne när det hände.

  - Jag menar inte så. Jag tycker inte att det är okej att hon gjorde så där. Det är inte det jag menar.

  - Nja. Nora ryckte på axlarna. Hon är ju lärare. Vi måste akta oss.

  - Försiktigt, försiktigt, hånade Vilde.

  - Du, sa Nora.

  - Akta oss, akta oss, hånade Vilde.

  - Lägg av nu då!

  Det var tisdag eftermiddag. En vecka och två dagar efter att de börjat i nian.

  Under sommarlovet hade deras klasslärare från förra året - Sigmund "Shaky" Kristoffersen - äntligen fattat att han inte klarade sitt jobb längre. Han hade förtidspensionerat sig.

  Men glädjen över att ha blivit av med en presenil gubbe och ha fått en nyutbildad, söt ung kvinna istället blev kortvarig. Synnøve Viksveen demonstrerade från första lektionen att hon inte tolerade någonting alls. Från flickorna.

  Pojkarna kunde göra vad de ville och bara få en flirtig blick och ett milt tillrättavisande leende till svar, medan flickorna mosades utan minsta anledning.

  Först trodde klassen att det var tillfälligt, att Synnøve Viksveen hade en dålig dag - och så en till och en till. Premenstruell av bara F, sa Vilde. Men mot slutet av första skolveckan fattade alla att det var något fel med Viksveen, något allvarligt fel.

  Och nu - tisdagen i andra veckan - var det dags att göra något, vad som helst, de kunde inte bara sitta där och ta emot längre!

  - Det kan inte fortsätta så här, sa Vilde. Vi kan inte leva med det här i ett helt år. Tänk dig det! Hon sög på cigaretten så spetsen glödde. Hela tiden! Det går bara inte.

  - Så vad är planen då? frågade Nora.

  Vilde tittade på den digitala väckarklockan på hyllan ovanför Noras säng.

  - Kommer inte Benedicte och Trine snart?

  - Jo. Nora tittade på klockan hon också. Jag tror det. Vad är planen? Du sa att du hade tänkt på något.

  - Tänkt och tänkt. Vilde fimpade ciggen i askkoppen. Vi måste i alla fall börja tänka.

  - Så du har inte någon plan?

- Allt det här, sa Nora. allt snacket, vi ska jävlas med Synnøve Viksveen och allt det här, och så har du ingen aning om vad vi ska göra?

  - Lägg ner. Vilde dunkade tändaren i fönsterbrädan. Vi hittar på något bara.

  - Vi?

 - Ja, herregud. Vi måste bara ta reda på lite om henne först. Vilde räknade på fingrarna: vilka hon känner här, vad hon syssler med på fritiden. Hurdan hon är, i själva verket. När vi vet det kan vi tänka ut en plan, en riktig plan, och bråka med henne så det sjunger om det.

  - Och hur ska vi ta reda på allt det där?

  - Vi vet ju att hon hyr Gulbrandsens gamla hus. Vi sticker dit och tar oss en titt, kollar det lite. Hur hon har det, vilka som kommer och går.

  - Ska vi spionera?

  - Vi ska kolla lite, få lite idéer.

  - Det är fjortisaktigt, sa Nora. Herregud. Spionera på läraren!