Älska mig/ kärlek/ the fooo fanfiction

Kapitel 2

'Hannas perspektiv'
Jag öppnade mina ögon och såg Måns, min mattelärare, gå fram och tillbaka i rummet. Det såg ut som han var stressad.

''Måns" sa jag försiktigt. Han verkar inte höra mig.

''Måns, sa jag lite högre. Han vände sig om och gick med snabba steg mot mig.

''Herregud Hanna, du skrämde mig nästan'' sa han och kramade mig. Jag kramade tillbaka, men jag fick direkt ont i magen.

''Aj'' sa jag och Måns släppte taget om mig. Måns är den snällaste läraren jag vet.

''Hur är det Hanna. Vart har du ont'' frågade Måns mig och jag pekade mot min mage.

''Få se'' sa han och jag lät honom titta. Men när jag såg hans ansiktsuttryck så vart jag rädd.

''Hur illa är det'' frågade jag Måns och han fick en ledsnare min.

''Du har ett ganska stort blåmärke på din mage, och.......'' Nu vart jag orolig''

''Och'' sa jag med en låg ton. Han öppnade munnen för att prata.

''Det är inte så allvarligt men, din mage är ganska svullen'' sa han och jag andades ut. Jag trodde det var nåt allvarligt jag tittade mig i spegeln.

''Oj'' sa jag med en ganska rädd och skakig röst. Jag kände hur en tår rann ner för min kind.

''Jag tror du kanske ska börja gå hem, innan det blir så mörkt'' sa Måns med en vänlig ton.

Jag gjorde vad han sa och gick hem. När jag var utanför skolan, fiskade jag snabbt upp min mobil i bakfickan och satte i min hörlurar, och började musiken. När jag minst anade så var jag nere på marken. Ånej jag råkade gå in nån.

''Oj det var inte meningen att gå in i dig'' sa jag och tittade ner i marken, och sedan upp igen. Jag tror jag känner igen honom. Kan det vara, nej nu inbillar jag mig bara, elr, jo det är han. jag gick in i Felix Sandman..

'Felix perspektiv'

Jag tittade in i hennes ögon, dom var så vackra. Sedan såg jag att hon hade rödsprängda ögon.

'' Det gör inget, det var ju jag som gick in i dig. Bara en fråga'' sa jag och hon tittade upp mig.

''Vadå'' sa hon ganska hest men ändå på ett gulligt sätt.

''Varför har du gråtit'' frågade jag henne, och hon tittade ner på hennes skor.

''För jag har det, okej'' sa hon ganska argt. Jag vet att det har hänt något.

''Du är Felix Sandman från the fooo va'' sa hon lugnt och jag nickade.

''Är du en foooer'' frågade jag henne. Hon nickade och jag sken upp i ett leende.

''Vad heter du'' frågade jag henne .

''Hanna'' sa hon med ett sött leende

''Vill du ta en bild med mig'' frågade jag henne och hon sken upp i ett stort leende.

När vi hade tagit bilden, så gav jag henne mitt mobilnummer.

''Ring mig'' sa jag och gav henne en sista kram sen gick vi åt olika håll.

'Hannas perspektiv'

När jag var hemma kände jag redan doften av alkohol osv. Jag gick mot köket för att ta något att äta, där satt en lapp på kylskåpet.

Jag läste högt högt för mig själv, och vart ganska arg på pappa. Så här står det.

'Hej hej, jag kommer inte hem tills ikväll. Jag ska gå på en fest, och jag kommer dricka. Hoppas du har en jävligt dålig dag, kram pappa'

Jag kände hur det rann tårar ner för mina kinder, så jag bestämde mig för att inte äta någonting. Jag gick till vardagsrummet och satte på tv:en. Det fanns inget att titta på så jag la mig ner på soffan och somnade.

2 timmar senare

Jag vaknade av att jag hörde en dörr smällas igen.

'Det måste varit pappa' tänkte jag för mig själv.

När han kom in i vardagsrummet så såg han mig och gick till soffan där jag satt. Han satte sig ner i soffan och satte på tv:en.

När jag bestämde mig att jag inte ville sitta med pappa längre så skulle jag gå upp och lägga mig.

''Vart ska du'' sa pappa argt, och ställde sig upp och gick mot mig.

''Jag ska gå upp och sova'' sa jag i en ganska rädd ton.

Innan jag hann tänka så slog pappa till mig kinden jävligt hårt. Jag kände hur tårarna började leta sig fram. När jag precis skulle gå upp för trappan, så tog pappa tag i mig. Nu står vi kollar på varandra. Han höjde sin knytnäve och slog så hårt han kunde i min mage, precis där jag redan hade ont.

När jag ramlade bakåt så gick han iväg mot vardagsrummet. Det forsade ner tårar och jag sprang upp på mitt, fast det gick inte så bra att springa, eftersom jag har ont. Jag låg nu på min säng och grät hur mkt som helst. När jag slutade gråta, så kände jag mig inte älskad. Alla hatar mig, jag har ingen.

Snart så var mina ögon stängda.
Jag kunde inte hålla mig vaken, så jag somnade