Kapitel 4

134 6 1
                                    

'Hannas perspektiv'

Jag kom precis hem efter att ha pratat och suttit på bänken med Felix. Jag frös ganska mkt så jag sa att jag ville gå hem och värma mig. Vi skulle träffas igen, fast i morgon.

"Heej" ropade jag när jag kom hem. Jag kände direkt doften av alkohol. Varför gör pappa såhär mot mig, och speciellt mot sig sj.

"Vart har du varit" sa pappa som nyss kommit ut i hallen. Det borde väl han veta eftersom det var han som flyttade på mig. Jag svarade aldrig på frågan, istället gick jag upp för trappan.

"Svara mig när jag pratar med dig" sa han argt. Jag hoppade nästan till av hans mörka röst. Så jag bestämde mig för att prata.

"Du borde väl veta vart jag har varit eftersom du flytta på mig" skrek jag åt honom. Jag såg att han spände sina käkar så jag sprang in på mitt rum och låste dörren. Jag gled ner från dörren och en tår lämnade min kind. Jag hörde hans steg närma sig min dörr.

"Nu öppnar du dörren Hanna" skrek pappa medans han slog och sparka på dörren. Jag önskar att jag inte fanns mer, för då skulle jag inte ha så mycket problem.

"Öppna dörren, nuu" skrek han igen. Men jag försökte att inte höra honom. Jag bara satt där tills han slog upp dörren med foten. Han kollade runt i rummet tills han såg mig. Han gick tills han stog bara några centimeter ifrån mig. Han slog till mig på kinden riktigt hårt, och han tog tag i mina handleder och tryckte mig mot väggen. Jag kände hans alkoholandedräkt när han öppna munnen. Jag försökte komma loss men han höll för hårt.

"Du skulle ha öppnat dörren när jag sa till dig" sa han med en mörk röst. Han drog med mig ner till källaren. jag försökte komma loss igen men han bara höll hårdare. När vi väl var i källaren så slängde han ner mig på marken. Han tog nyckeln och gick ut. Jag hörde att han låste dörren, så jag kröp till dörren och banka och skrek att han skulle släppa ut mig men det gjorde han inte, han bara gick därifrån. Jag tog fram min mobil och messa Felix.
(Hanna=H Felix=F)

H: vi kan nog inte träffas imorgon :(
F: varför ??
H: min pappa vill inte att jag går någonstans imorgon :(
F: okej men någon annan dag då :|
H: kanske :|
F: ok men hejdå :|
H: hejdå

Det forsar ner tårar från min kind. Pappa ska alltid förstöra allting. Nu vill jag bara komma härifrån, bort från hemmet, bort från pappa, bort från allt. Mina ögon orkar snart inte hålla sig uppe.

"Varför just jag" viskar jag och börjar gråta igen. Jag gråter så mycket så det snart inte går att gråta mer.

'Felix perspektiv'

Det känns inte rätt. Det känns som något har hänt. Jag måste ta reda på vad som har hänt. Men jag vet inte hur.

HOPPAS NI GILLADE MITT KAPITEL, OCH HOPPAS ATT NI HAR HAFT EN BRA JUL OCH ETT BRA NYÅR 😊💕💕💕

Älska mig/ kärlek/ the fooo fanfictionWhere stories live. Discover now