Mardrömmen

𝑲𝒂𝒑𝒊𝒕𝒆𝒍 3

Golvet jag satt på var kallt. Jag frös väldigt mycket. Jag försökte hålla huvudet på skaft samtidigt som jag försökte resa mig upp med huvudvärk som hade dykt upp, säkert från sötningsmedlet.
I den sekunden hörde jag att någon dörr nära mig öppnades och jag kollade åt de hållet. Jag såg ett ljus från dörröppningen lysa rakt på mig. Jag kisade för att se vem som stod vid dörren. Det var en kille, i min ålder ungefär. Vad ville han mig?
" Jag ser att du har vaknat, Chelsea" Sa killen. Han hade mörkt hår, snarare mörkbrunt hår. Blåa fina ögon som är fint hos killar och käkben. Han var snygg och stilig, de var lite fel av mig att tänka så när jag inte visste vart jag var. Och hur visste han vem jag var?
" Ursäkta?" Sa jag kaxig som jag inte skulle ha gjort om jag skulle ha tänkt om. Han tände lampan till rummet så jag såg honom tydligare och rummet. Rummet var snyggt och jag satt på vitt stengolv. Hans la sitt huvud lite sned och kollade på mig med hans blåa ögon.
" Hur vet du mitt namn" Frågade jag.
" De är inte det viktiga här" Sa han utan att visa någon medkänsla.
" Jo de tycker jag att de är och ditt namn" Sa jag argt och lutade mig mot väggen som jag hade tagit mig upp med hjälp utav. Han suckade.
" Chris. Hör på. De är mycket saker som du kommer få svar på men inte nu" Svarade han.
" Kan du svara på en enkel fråga? Vart är jag och varför är jag här?" Sa jag.
" De där var två frågor" Sa han och vände ryggen mot mig. Jag himlade med ögonen och väntade på svaret ifrån honom.
Jag gillade inte hans arroganta attityd och inte heller hans stil på beteende men han var läskigt snygg och läskig. Läskig att han visste vem jag var och hade kidnappat mig. Jag hade aldrig sätt honom innan, inte vad jag vet. Det gjorde mig rädd.
" Lucas kommer snart, någon annan av oss" Sa han och stängde dörren efter sig. Jag reste mig upp för att hitta en väg ut. De fanns fönster så jag gick till fönstret och försökte få upp den men det funkade inte. De måste ha fixat de innan jag kom. Om de funkade att öppna fönstret var kidnapparna osmarta. Jag suckade och kollade mig runt om i rummet som såg ut som en spelrum. Bodde de här? Där jag befann mig. De måste vara rika, tänkte jag.

Jag hittade något som jag kunde slå på glasrutan med. Jag gick dit jättefort. Jag skulle precis slå den i fönstret när jag hörde att någon försökte öppna dörren till rummet där jag befann mig i. Jävlar också, tänkte jag.
Jag kunde inte låta de se mig göra de nu eftersom jag inte skulle hinna att ta mig ut nu när de öppnade dörren. Jag skyndande mig att lägga föremålet på samma ställe jag tog den ifrån. Jag sprang till platsen jag var på.
Jag han precis sätta mig när jag såg en annan kille stå vid dörröppningen tittandes på mig. Jag försökte se oskyldig ut.