Mardrömmen

𝑲𝒂𝒑𝒊𝒕𝒆𝒍 11

Han stod vid dörröppningen och betraktade mig.
" Har du saknat mig?" Sa han med ett flin över läpparna.
" Det beror på hur man ser på de" Sa jag kallt. Han kollade runt i rummet misstänksamt.
" Har du legat i sängen hela dagen?" Frågade han. Jag nickade ja.
" Det finns inte så mycket att göra" Sa jag och satte mig upp. " Vad har ni gjort?"
" Köpt ingredienser och sånt" Svarade han. " Jag vet inte vad du vet men vi har inga vanliga jobb" Sa han. Jag kollade frågandes på honom. Han skrattade kallt.
" Vi är kriminella och tjänar pengar genom så. Våra föräldrar bor inte här. Vi flyttade ifrån dem" Sa han ärligt. Jag var inte förvånad. Det är inte konstigt att de är rika och är så aggressiva mot mig och kidnappade mig.
" Vi förde dig hit för att du är väldigt speciellt. Vi har kollat in dig ett tag och du är mest attraktiv och många av oss är attraherad av tjejer som vi kan styra över och som är rädda för oss" Sa han. Han är väldigt osmart verkar det som men ändå gullig att han berättar det.
" Varför berättar du det för mig?" Sa jag med lugn röst.
" Jag tyckte att du behövde veta. Vi har träffats innan" Sa han och gick ut från mitt rum.

Den meningen han sa fick mig att fundera mycket om vart jag har sätt deras ansikten. Jag kunde verkligen inte komma på det, hur mycket än jag försökte.

- - - - - - - - - - - -

Lucas kommer in genom dörren aggressivt. Han slår upp dörren hårt. Jag visar tydligt att jag är rädd. Han tar tag i mig hårt och trycker upp mig mot väggen.
" Jag är besviken på dig Chels.." Sa han. Han tog fram sin fickkniv och skar mig i benet snabbt och smärtsamt. Jag skrek samtidigt som jag grät.
" Vad har jag gjort dig" Sa jag skrikandes fast jag nog visste varför han skar mig. Han gick ifrån rummet.
" Vi åker härifrån imorgon. Jag tror att du vet vad du har gjort" Svarade han kallt. Jag stelnade till. Han hade sätt att jag hade ringt polisen. Jag höll min hand på mitt ben samtidigt som jag satte mig ner på golvet gråtandes.
" Jag vill inte..." Sa jag tyst. Han kollade på mig.
" Du ska" Sa han och gick ut från rummet. Jag kollade argt på honom tills han lämnade rummet. Jag slog min hand i väggen argt. Fan Chelsea! Jag kände smärtan i min hand men jag brydde mig inte.