Mardrömmen

𝑲𝒂𝒑𝒊𝒕𝒆𝒍 10

Jag hade bestämt mig att idag skulle jag ta tag i någons mobil och ringa polisen. Jag bryr mig inte vad som händer med mig bara att de får veta vilka killarna är och kan stoppa det innan de hinner döda mig eller vad det har tänkt att göra med mig. Jag var livrädd.
Jag kollade bredvid mig där Craig hade sovit inatt. Han låg sovandes men han väcktes strax efter att jag hade rest mig upp. Han kollade på mig och tog tag i min armled.
" Vart ska du?" Sa Craig. Jag slet mig från hans grepp.
" Ingenstans. Ska bara på...Toa" Sa jag. Han släppte min handled och jag gick in på toaletten som jag låste efter mig.

- - - - - - - - - - - -

Jag satt på toan en lång stund. Craig frågade till och med om jag var färdig som kontrollbehov, tror jag. Jag svarade inte dem särskild mycket utan jag funderade livet och det här stället. Jag väntade även på att Craig skulle lämna rummet. Det var då jag gick ut ur badrummet. Craig hade dragit upp persiennerna. Det sken in i rummet jag var i. Jag kollade ut och såg att deras bild var borta. Antog att det inte var hemma.
Jag ryckte på handtaget som jag märkte var låst. Fan. Jag gick till sminkbordet och letade efter något jag kunde öppna dörren med. Jag hittade ett hårspänne, jag log.

Senare lyckades jag låsa upp dörren av lättnad. Jag log för mig själv samtidigt som jag öppnade och stängde dörren tyst efter mig. Jag trippade ner för trappan och såg en mobil. Det var som en hemtelefon som ringer hem till dem. Innan jag ringde upp 112 kollade jag runt i rummet om någon var där. Det var ingen som var där.
" Hej jag heter Chelsea Ford och har blivit kidnappad av ett gäng. Jag vet inte var jag är, jag är så rädd.." Började jag.
Jag kollade ut genom fönstret där jag såg killarna parkerade bilen. Jag fick panik.
" Ta det lugnt. Vad heter killarna? Vad ser du?" Sa en lugn röst i telefon.
" Dem är här nu! Craig, Lucas, Christofer och Joe. Ring aldrig det här numret för det är deras! Hitta mig snälla" Sa jag och la på luren snabbt. Mitt hjärta bultade.

Jag sprang upp för trappan snabbt. När jag kom upp för trappan hörde jag dörren öppnas. Jag höll andan samtidigt som jag gick in i rummet. Jag stängde tyst dörren och la mig i sängen och låtsades sova.
Dörren öppnades precis, och där stod Christofer med en allvarlig blick. Jag svalde en stor klump i halsen.