Jag svalde en klump i halsen. Killen framför mig måste vara Lucas. Han gick mot mig och tog tag hårt i min arm, så hårt att jag fick blåmärken. Jag försökte att inte visa att de gjorde ont men jag lyckades inte så bra med de eftersom jag blundade hårt.
" Vad tror du att du gör?!" Sa han argt. Jag spärrade upp ögonen frågandes men samtidigt inte.
" Gör vad?" Sa jag nästan gråtandes. Han slängde mig mot golvet igen. Hans hand var inte på min arm längre så jag tog mina händer för mitt ansikte gråtandes. Jag hörde hur han suckade.
" Jag vill inte att du ska gråta" Sa han. Jag skakade på huvudet.
" Vad vill du då?" Sa jag med lugn röst. Han svarade inte på frågan utan satte sig på huk framför mig. Han tog bort mina händer från mitt ansikte. Jag kämpade inte emot. Jag kollade på honom sorgset.
" Jag vill att du ska vara rädd" Sa han med ingen medkänsla och helt känslokallt.
Hela jag stannade upp när han sa de. Ville han att jag ska vara rädd, varför de?
" Jag fattar inte" Sa jag och försökte komma ifrån honom men han tog tag i mitt ben så jag inte kom någonstans.
" Den ända du kan lita på är oss och den ända du är trygg hos är oss"
" De låter inte rimligt" Sa jag.
" Du kommer förstå" Sa han.
Han reste sig upp och gick mot dörren. Jag antog att han skulle ut från rummet. Jag vet inte varför men jag ropade efter honom.
" Ska du bara lämna mig här i de mörka rummet utan nått?" Sa jag argt. Jag vet inte hur jag gick modet till mig, jag var inte särskilt modig av mig.
" De andra kommer snart" Svarade han.
Jag såg honom lämna rummet.
YOU ARE READING
Mardrömmen
Teen Fiction"Är de här på riktigt eller är det här en hemsk mardröm?" Chelsea vaknar upp i ett mörkt rum helt förvirrad. Hon vet inte vart hon är. -Är det här en mardröm eller är det här på riktigt-
