Robinson

Kap.1⃣

Kraschen
Jag och min lilla familj skulle åka på solsemester i slutet på sommarlovet. Jag var så spänd, tänka att jag skulle få åka till ett land utanför Europa.
Dock skulle min storebror inte åka med men det var väl bara tur, han har aldrig varit direkt snäll mot mig.. Nu är ju han 19 och har precis tagit studenten och skaffat tjej och villa.
Det kommer bli en lång resa jag kommer missa skolstarten men det är det värt. Min stora rosa väska är redan packad. Jag gillar den inte för jag hatar rosa och den luktar dessutom SKIT.
Vi skulle åka dit imorgon bitti. Men det var inget att stressa över.
Så jag gick ut för att hoppa studsmatta. Efter ett tag så började det spö regna. Så jag sprang in till huset och ringde till min bästis Elenore. Jag frågade henne om hon ville komma över och se på film. Vi tittade på Titanic som vanligt det är våran favorit film, dessutom tröttnar man aldrig på den, för den är så bra. Elenore är ganska lik Rose fast hon har svart hår. När filmen var slut så åkte hon hem och jag sa hejdå.

Nästan morgon vaknade jag klockan 5 på morgonen. Jag klarade inte av att gå upp ur sängen. Men efter 20 minuters kämpande kom jag upp. Då var jag tvungen att göra iordning mig fort för vi skulle åks om 10 minuter. När vi var framme på flygplatsen duggade det. Jag hade sovit mer en halva vägen. Så jag var jätte tröt. Men vi gick på planet direkt Vi mellan landa i Amsterdam för vi skulle åka jätte långt. Det är min favorit stad för den är så fin. Jag mins när jag och mamma var där i våras. Vi besökte Anne Franks hus, vi hade det jätte trevligt på resan och åt god mat. Efter det tog vi ett till flyg till det landet vi skulle åka till. Dock kommer jag inte på vad landet heter. Det var långt och tråkig, så jag satt och läste en bok som jag hade köpt på flygplatsen. Den handlade om kärlek och äventyr. Det är min favorit bok den var så spännande. Vi hade de trevligt hela resan tills allt gick åt skogen. Det var jätte läskigt jag som alltid varit rädd för oväder. Blixten slog först ner i ena motorn, jag skrek till. Mitt hjärta bultade fortare en vanligt, jag höll hårt i mammas hand och titta upp på mamma och sa med min mest rädda röst:
- Jag är rädd.
- Det är okej,allt kommer att ordna sig sa mamma.
Jag grät, jag hade aldrig gråtit så mycket, fast jag lipade inte direkt.
Piloten pratade i mikrofonen och sa:
- Vi försöker landa planet..
Mer kommer jag inte ihåg.