Fredag den 13 ~ The Fooo

Kapitel 63

• För att rädda en vän •

Kara's Perspektiv

Jag kunde inte förstå att detta var möjligt, jag underskattade Diana så mycket genom att se henne från utsidan. Nej, jag kan bara inte läsa henne. Hon är för mycket, bokstavligen för många sidor av sig själv inom henne. Mitt huvud bultade så hårt att det kändes som att jag skulle explodera, hela min kropp var svag och jag hade hur ont i magen som helst att jag hostade ut blod.
Jag tittar upp mot Diana och hon stod rakt framför mig, hukande och sträckte ut sin arm med sina röda ögon.
" Är du okej ? " Frågar hon och jag visste inte om hon såg ner på mig, tyckte synd om mig eller vad fan man nu kan tycka. Jag brukar alltid veta vad nästa steget någon kommer göra eller ta men på henne visste jag inte.
" Jag förstår inte, hur kunde jag förlora, alla säger ju att du är inget mer än bara en halvgud som inte ens kan kontrollera sina krafter. Jag förstår verkligen inte " Svarar jag henne och ställer mig upp utan hennes hjälp.
" De känner inte mig, jag kan kontrollera och det har jag alltid kunnat men det är bara en del av mina krafter som jag kan " Berättar hon och hennes röda ögon började sakta tonas ut till bruna igen.
" Haha, du är du verkligen stark om det är bara en del av dina krafter. Aja jag förlora och jag håller mina löften " Sa jag och blev ledsen över att min plan för en bättre värld för mina vänner förstördes.
Jag plockade upp mina pistoler och knivar som låg på gräset.
" Bra match, som en extra gåva att du vann över mig får du det här " Fortsatte jag och drog fram en varm stämpel av järn och track den hårt mot Dianas arm, hon skrek och man kunde höra hur hennes kött brändes.
" Vad gör du ?! " Frågar hon och putta bort mig.
" Jag sätter märken på de som har vunnit över mig vilket betyder mycket i denna värld så om du någonsin kommer hit med det märket kommer du bemötas med respekt " Sa jag och hon kollade på det.
Det var ett K på mitten av en rundring och små vingar bredvid.
" Du hämtar väl tillbaka min kompis ? " Frågar hon och jag nickar.
" Jag håller det jag lovar, alltid " Sa jag så att hon ska veta att jag kommer göra det.
" Då så, vad sägs om att vi gör en deal. Jag gör det du ville men på ett villkor, jag vill ha dina föräldrars själar " Sa hon och jag tittade förvånad ut på henne.
" Mina föräldrars själar ?! Aldrig i live..... Deal " Svarade jag efter att ha tänkt efter vad de hade tänkt att göra med Leone.
" Okej då, då är vi överens. De dör tillsammans med dig fast du klarar dig såklart så ingen fara. Jag väntar här på dig tills du hämtar honom, hur länge tar det ? " Frågar hon och log.
Det är helt klart att jag inte gillar den här bruden.
" 10 minuter " Svarade jag och öppnade en portal och gick in.

Dianas Perspektiv

Kara gick in i en svart portal och jag stod och vänta.... det var då jag kunde sluta hålla huvudet coolt och få panik.
NEJ,NEJ,NEJ HUR FAN HADE HON TÄNKT ATT JAG SKA ÄNDRA PÅ HENNES ÖDE ?! Jag måste komma på något men jag vet inte ! Jag kanske kan typ kalla på ödet eller om det är någon som bestämmer människors öde ? Hon håller ju sin del a dealen varför kan inte jag göra det ? Jag tog djupa andetag och tittade runt omkring mig, det var en massa skog överallt och den stora trä huset längre fram med en massa lönnmördare där. Jag sucka, varför händer allting alltid på mig ? så jobbigt. Iallafall så har jag tagit en flickas föräldrar för att kunna använda mer av krafterna jag besitter. Soul har inte försökt att ta över mig ända sen jag högg mig själv på låret med en kniv.
" Bara åk tillbaka hit när hon fyller år och gör en olycka men lägg en skydds formel på henne. Gör en bilolycka då så blir allt bra " Sa den avsydda rösten som jag hatar, Souls röst.
Jag svarade inte honom men det fick bli så som han sa för jag kom inte på annat. Helt plötsligt öppnades en portal och jag kunde se någon komma ut från den, nämligen Oscar och Kara.
Mina ögon spärrades upp och jag sprang mot honom och gav Oscar en kram men så fort jag kramade honom kände jag något konstigt, jag kunde känna en mörk aura men jag låtsades att inte märka det och kollade om han mådde bra.
" Oscar mår du bra ? Har de gjort något mot dig ? Om de har skadat dig så ska de verkligen få " Sa jag oroligt.
" Så du var den som fick mig tillbaka ? " Frågar Oscar.
Jag nicka och han log, sedan gav han mig en kram och tackade mig. Men jag visste att det var något annorlunda med honom för det kunde väl inte ha varit så lätt för att få tillbaka Oscar ?
" Nu har jag gjort min del och då räknar jag med att du gör min del " Sa Kara.
" Ja, tack så mycket " Svarade jag och hon öppnade en port bakom oss.
" En dag så kommer vi att mötas igen, jag ser fram emot det " Sa jag, jag och Oscar gick in.
" Lycka till med att övervinna Osiris " Sa Kara och jag vände mig hastigt om men porten stängdes.... Osiris sa hon väl ? Vem är Osiris ? Menade hon min förbannelse ? Jag vet inte.
Vi hamnade i en skog nära skolan, jag frågade Oscar vad som hade hänt honom när han var med demon kungen och vad demon kungen ville honom men han svarade bara " Allt är helt oklart, jag minns inte ".
" Jag är bara glad att du är tillbaks " Sa jag och tyckte att hur Oscar reagerade om att vara tillbaks var konstigt. Det var som inget hade hänt.
" Men gå hem du och återhämta dig, jag måste tillbaks till skolan och förresten så vet dina föräldrar om det här men du får komma med en bortförklaring " Sa jag till Oscar och han nicka.
Jag ställde mig upp men innan jag gick frågade jag honom.
" Är du säker på att du är okej ? "
" Ja det är jag, Diana " Svarade han och gick iväg.
Jag måste berätta det här till allihopa så de vet att Oscar är tillbaka. Jag använde till och med mina krafter för att rädda honom även om jag aldrig gör det även om det kostar mitt liv. Jag är en människa och inte ett monster. Men där så verkade det vara min ända chans att få tillbaka honom, men det är definitivt något fel på honom.

Jag gick till entrén och såg att det var inga här, så jag gick till mitt arbetslag och då såg jag inga där heller. Vart fan är alla ?? Det var tyst och tomt så jag började fundera, kanske i aulan där vi brukar samlas så jag gick dit. När jag väl var nära dörren så kunde jag pusta ut, jag trodde först att Kara hade skickat mig till fel dimension men jag kunde höra röster där inne. Jag öppnade dörren och jag såg att det var proppfullt med elever... allas blickar var på mig..awkward.
Jag såg Omar vinka mot mig om att jag skulle komma till honom, både Felix och Ogge var där också. Jag gick till dem och dem satt väldigt långt fram medan rektorn stod och prata för att få reda på vad som hade hänt när vår klass samlades i salen. Alla stirrade på mig av en anledning man jag kunde inte förstå varför, till och med Felix, Ogge och Omar stirrade på mig... Jag såg på mig själv och insåg att jag glömde fixa till mina slitna byxor och tröja innan jag kom in, jag hade också ett par sår på benet plus så har jag den dära märket Kara gav mig på armen.
" Hey mår du bra ? " Frågar rektorn mig.
Jag nicka bara och visste fan inte hur jag skulle förklara det här.
" Låt oss prata senare " Sa rektorn och jag bara nicka, sedan gick jag fram till de andra.
" Vart fan var du ? jag blev fett orolig " Frågar Felix mig.
" Mm.. det gör du såklart " Svarade jag spydigt...shit ! vad säger jag ? det bara slank ur mig, men det vart lite försent för mig att ändra på det jag hade sagt.
Felix såg lite förvånat ut på mig, Omar och Ogge också.
Jag sa till mig själv att jag inte skulle tro på vad jag hade hört om att allt bara är ett spel men varför sa jag så ? Varför tvekar jag så mycket när jag vill verkligen inte tro på det ?