Fredag den 13 ~ The Fooo

Kapitel 23

• En ny hemlighet att hålla •

Dianas Pers

'' Aja det var kul att träffa dig till slut Diana '. Sa Vladin och ställde sig upp.
Han gick mot dörren men stannade bredvid mig.
'' Oh ja just det, om du säger något om det här till någon så kommer hela skolan veta att att du har mördat 2 killar från skolan, speciellt Felix '. Sa Vladin nära mitt öra och flina äckligt.
Det fick mig att rysa, plus så gick dem två killarna jag mörda här i skolan! fan..jag visste inte det.
Precis då kom Felix in.
'' Vi måste dra Felix, vi kan hänga nästa gång '' Sa Drizz.
'' oj redan? Aja ses då '' Svara Felix.

Felix's Pers

Vladin och Drizz gick ut och jag satte mig framför Diana, hon såg rätt så orolig och rädd ut.
'' Babe? mår du bra? '' Frågade jag.
'' Ja jag mår bra '. Sa hon och ändra ansikts uttryck direkt.
'' Jaha... okej då '. Svara jag.
'' Vart är dem andra ?'' Frågade Diana.
'' Dem gick hem '' Svara Jag
'' Ska vi gå hem ?'' Frågade Diana.
'' Visst kom vi går '' sa Felix.

Dianas Pers

Vi ställde oss upp och Felix höll min hand, det fick mig att le lite lätt.
Vi gick och hämta Felix grejer.
'' vänta jag ska bara på toa '. Sa Felix och kysste mig på kinden innan han sprang mot toan.
'' Jag väntar på parkeringen '' Halv skrek jag.
Han kolla bakåt och peka tummen upp, han gick in och stängde dörren.
Jag sucka lätt och började tänka på vad Vladin sa...fy fan, vad vill han ens mig!? så jobbig mitt liv ska vara.

Jag gick i en lång korridor och alla hade redan gått hem, det var bara några få elever kvar men inte så många, jag hörde något konstigt ljud bakom mig och vände mig om... inget. Jag kolla runt och försäkrade om det var någon bakom mig men jag såg ingen så jag fortsatte att gå.
Det blev kallt och jag la armarna i kors,
Det började småregna utanför och himlen var grå. Det började kännas konstigt och det liksom pirrade i magen.
Tillslut märkte jag att jag hade gått utan att ens tänka på vart jag gick, helt vilse i skolan... jag hade aldrig tänkt på att jag inte visste vart allt låg och nu var det ett bra tillfälle att veta det.
Jag kolla runt och jag hann knappt se vad det var men jag tyckte att jag såg något vitt glida förbi mig.
Jag gick fram för att se men det försvann.
'' Jag trodde vi var vänner '. Hörde jag en bekant röst bakom mig.
Jag hoppa till och vände mig hastigt om för att se vem det var, jag blekna helt och jag blev helt förvånad. Det var en flicka... en flicka i 10 års åldern, hon hade kort blont hår och hade gröna ögon, hon hade en vit klänning på sig och jag vet vem hon är, flickan som står framför mig har både sår och riv märken överallt. på armen, halsen och lite på ansiktet, hon är lite genomskinlig och jag kan se igenom henne men det är inte så tydligt, blodet rinner från hårbotten som får det röda färgen att sticka ut, flickan som står framför mig just nu var min första riktiga vän jag hade, det är Love ( uttalas som på engelska ).... mitt offer när jag var 10 år....