Kapitel 61

1.3K 54 6
                                    

• Kär eller inte ? •
Ogge's Pers
Felix hade varit borta i snart 15 minuter nu och jag tänkte titta till honom. Så jag sa till läraren att jag behövde gå på toa och gick ut. När jag väl var ute så såg jag Felix stå mot ryggen mot mig och han stod helt stilla.
'' Hallå Felix ? '. Sa jag oroligt och han vände sig hastigt om.
Det förvånade mig att se att han var skräckslagen, något hade hänt och jag joggade fram till honom.
'' Hey vad har hänt ?? '. Frågar jag, jag la min hand på hand axel och drog honom lätt mot bänkarna så vi kunde sätta oss ner.
'' Jag är ett sånt jävla svin ... '. Svarade han och tittade ner.
'' Va? varför ? '. Frågar jag.
Felix skulle precis svara när Diana kommer ut, så fort hon ser hur Felix mår springer hon snabbt fram till honom och hukar sig ner framför honom.
'' Felix? vad är det som har hänt ? '. Frågar hon medlidande och höjer hans blick med sina två fingrar.
Diana ser jätteorolig ut, hon har en sån blick som visar att hon verkligen bryr sig. Han svarar inte på hennes fråga utan sa bara.
'' Jag är ledsen.... att jag gör dig orolig över mig '. Sa han ledsamt och den tonen var som om han verkligen menade det, jag började fundera vad som egentligen stod på.
Diana log och kramade honom.
'' Det är så klart att jag blir orolig över dig, om du vill berätta så kan du göra det om inte så respekterar jag det '. Svarar hon och log.
Jag såg hur han bet ihop, då förstod jag att det var något han ångrade riktigt hårt. Jag kommer att behöva snacka med Felix efter detta.
Felix Pers
När jag sa förlåt till Diana menade jag, förlåt för att jag är en riktig idiot som inte ens förtjänar en underbar tjej som dig, men Dan sa att jag skulle fortsätta även om jag inte vill efter när han visste att jag playade Diana. Men jag ångrar allt, jag tog för i helvete hennes oskuld efter typ 4 dagar när jag för första gången träffade henne. Jag vet inte fan vad jag gör just nu. Nu när jag tänker på det så ångrade jag knappt utan jag var bara tveksam men jag tänkte, så länge ingen vet.... En riktig jävla idiot jag är.
Diana tittade på mig med sina jättefina bruna ögon och log medlidande.
'' Det kommer att bli okej, jag finns alltid här för dig oavsett vad '. Sa hon med sitt finaste leende.
Jag kunde se i ögonvrån hur Ogge log och jag kände mig bara sämre.
'' Kom vi går in '. Sa Ogge och Diana nicka.
Jag tog ett djupt andetag och försökte bli normal igen. Vilket fungerade även om jag hade all den tyngden av skuldkänslor på mig.
'' Du berättar till mig '' Viskar Ogge i mitt öra och vi gick in.
Så klart så vet Ogge att något är på gång. Han vet alltid det.
Dagen flöt på och det kändes som om dagen var sjuk lång, kunde inte dagen gå fortare ?? Tänkte jag.
Jag köpte en Festis från caféet och gick tillbaka till de andra som satt på ett bord, jag såg att Omar hade ena armen runt Dianas hals, de pratade och skrattade. Jag gick fram till de och satte min hand på Omars arm, han vände sig om och hoppade till, han blev rädd.
" Här är din Festis Diana " sa jag utan att släppa blicken från Omar.
" Tack ! " Sa hon glatt.
Omar kollade på sin arm och drag sakta bort den från henne, jag hon och satte mig ner bredvid Diana.
Dianas Pers
Jag drog bort plastet från sugröret, track in det i hållet och började dricka. Sedan kände jag något konstigt runt om mig. Typ nån ond aura. Jag tittade på Felix och han tittade på Omar...
" Vad gör du ? " Frågar jag Felix och han kollar på mig igen.
" Och hon märker inget " Sa Ogge hopplöst.
" Märker vaddå ?? " Frågar jag och han suckar.
Jag undrar vad han menar med det... och vad fan är det här för ond aura runt omkring mig ?? Tänker jag. Aja vem bryr sig.
" Iallafall Omar kom så går vi och... uhh... kom bara " Sa Ogge och drog bort Omar.
" Jag undrar vad det var om ? " Sa jag och vänder mig sedan till Felix, han sucka och log mot mig.
" Kom " Sa han och sträckte ut sina armar mot mig.
Jag blev glad och kramade om honom, det var så varmt och skönt.
" Felix, jag älskar dig så mycket " Sa jag och försökte låta som vanligt, när jag sa det började jag fundera och tveka, älskar du mig ? Jag kunde inte acceptera faktumet om det jag hörde när Felix pratade i telefon.. Jag undrar vem han pratade med. Men jag har valt att inte tro på det för att det är inte såååå Felix för att vara sant. Han älskar mig...
Han besvarade inte mig med ord utan kysste mig istället och jag log. Det peep i högtalaren och alla var tysta.
" Alla som går i klass 1C samlas i So salen nr 2, nu '. Sa en kvinnlig röst.
Vi båda suckade och gick upp från bordet. Jag undrade vart Omar och Ogge tog vägen. På vägen ditt chattade jag och Felix om en massa saker som Kläder, musik, kändisar och mycket mer.
" Shit vi kommer att få veta våra betyg i slutet av dagen " Sa Felix och såg ganska nervös ut.
" Oroa dig inte det kommer nog att bli bra " Svarade jag och klappade honom på ryggen.
" Vänta lite du har inte varit här så länge och ändå så ska du få betyg av läraren ? " Säger han.
" De kommer att ge mig betygen som jag fick från min förra skola " Berättade jag.
" Aha, är du bra i skolan då ? " Frågar han och jag svara.
" Umm... Dan kallar mig för A barn så jag antar väl det " Svarade jag och fnissa.
" Huh, du verkar inte så smart " Svarar han kallt och jag blev irriterad.
" Bara skooja ! " Säger han sedan och rufsar till mitt hår.
När vi väl var i So salen nr 2 stod det ett gäng med ungdomar vid ungefär i vår ålder men två av dem var väldigt små barn. Ingen av skolans lärare verkade vara här och alla i vår klass satt förvirrade. Jag kollade runt och såg Omar och Ogge luta sig på andra sidan av väggen.
En mörkhårig flicka med kisande gröna ögon satt på den svarta stolen framför oss alla och hon hade fötterna på borde, hon har på sig en tajt svart långärmad och vanliga tajta jeans. Hon flinar sliskigt och ser ganska stark ut. Hon påminner mig om någon. Bredvid henne stod en ganska smal pojke eller han ser ganska smal ut, han har blond hår och bruna ögon och han ser faktiskt ganska cool ut. Han står bredvid henne, han har på sig en mörk grå t-shirt, en svart jacka, svarta jeans och ena handen i fickan.
Så fort det blev tyst så började de, jag och Felix stod vid väggen för att det knappt fanns nån plats.
" Välkommen allihopa, mitt namn är Kara Latia, ledare över en grupp som söker efter unga och talangfulla ungdomar. Det här är min högra hand, Jasper. Ursäkta för att jag stör er under er rast men det var den ända tiden då alla lärare är upptagna med annat " Sa den mörkhåriga tjejen men det var som att hon ändrade personlighet när hon började. Hon var en annan person än va jag hade tänkt mig att hon var. Jag borde inte döma någon efter utseendet.
" Vad heter er grupp ? " Frågar William som sitter ganska långt fram.
" En normal kille som du kommer verkligen inte in i gruppen så du behöver inte ens veta vad vi heter " Svarar hon med ett leende fast det lät så kallt av henne.
" Vi vill bara se er, vi är väldigt bra människokännare " Fortsätter hon och tittar runt.
" Vad fan är det här ens ? " Viskar Felix till mig.
Jag ryckte på axlarna. När jag vände mig om såg jag att Kara tittade på mig och jag hoppade till, hon flinade sliskigt och vände sig om och viskade i Jaspers öra.
" Klockan går väldigt fort så då ska vi väl dra då da " Säger hon och Jasper kastar ett sudd mot lampan så att lyset släcktes, det var mörkt och det ramlade ner glasbitar på allihopa. Jag kunde knappt se när jag helt plötsligt någon bär mig upp och lägger något för mitt huvud.

Fredag den 13 ~ The FoooDonde viven las historias. Descúbrelo ahora