Maffians Drottning

Kapitel: 7 Sparkad

Det har gått en vecka sedan den lilla incidenten, utan anledning. Jag har inte sagt ett ord till någon, hade inte planerat det heller. Jag skäms över mig själv, det var mitt egna fel..

- - - - - - - - -

Det knackade på dörren. In kom isac, jag hade inte sett han på ett tag. Och han var ju inte den man hade lust att se.

- Vad har hänt med dig, du har knappt ätit eller pratat med någon. Sa han oroligt. "Svara mig..!" Sa han

- Mm.. svarade jag bara, jag vill ju inte säga. Jag skäms så mycket... "Nu vill jag att du berättar sanningen." Sa han ännu mer oroligt. Jag var tvungen att säga.

- Mason, han våldtog mig.. sa jag tyst

Han satt där helt tyst och man såg riktigt hur ögonen mörknade. "Ingen rör det som är mitt" sa han högt och reste sig fort upp, med hårda steg gick han mot dörren. Jag sprang efter och kollade vad han nu skulle höra.

Jag kom ner i hallen och såg Mason hängande i lyften upptryckt mot väggen. "Om du så mycket som rör henne igen är du död FATTAR DU!" Skrek han jag hoppade till lite. "En gång till" sa han med en blinkning.

"Nu räcker det, du är ute ur gänget, FATTAR DU!! skrek han ännu högre och slängde ut han på uppfarten.

Han gick med snabba steg mot mig och tog in mig i en stor varm kram. "Tack" fick jag ur mig

Isac's perspektiv

- Mason, han våldtog mig.. sa hon tyst

Jag svarade inte, jag kände bara ilskan växa inom mig, han skulle få stryk.

"Ingen rör det som är mitt, sa jag högt och gick med hårda steg mot dörren.

Jag såg Agnes i bakgrunden när jag hade tryckt upp Mason mot väggen. "Om du så mycket som rör henne igen är du död FATTAR DU!" Skrek jag. "En gång till" sa han och jag blev så j*vla arg.

"Nu räcker det, du är ute ur gänget, FATTAR DU!! skrek jag ännu högre och slängde ut han på uppfarten

Jag vände mig om och gick med snabba steg mot Agnes och tog in henne i en stor varm kram. "Tack" sa hon tyst.

- - - - - - - - - - - - - - - -

Skriv gärna om ni skulle vilja ha lite info om huvudpersonerna. :))

379 ord
// S