Maffians Drottning

Kapitel: 14 Blodbad?

Inpackade i bilarna, och på väg mot García's. Med en full komplett plan, fullt utrustade. På motorvägen, här kommer vi.

•••••••
Agnes perspektiv

- Isac.. sa jag tyst samtidigt som jag kramade om hans hand ännu hårdare.

- Ja, vad är de? Frågade han och kysste mig i hårbottnen.

- Om någon händer idag så vill jag att du ska veta att jag älskar dig. Sa jag och lutade mig mot honom.

- Inget kommer att hända, sa jag och kysste mig på läpparna.

* 30 minuter senare

Isac's perspektiv

Jag steg ut ur bilen och såg Agnes föräldrar. Jag ställde mig framför, med Killarna tät bakom mig.

- Where's my girl? Sa han hårt.

Jag gav killarna en blick och ut ur bilen kom "Agnes"

Allison började direkt att stor gråta och skrika. - Vad har du gjort med henne, hon är ju helt FÖRSTÖRD! skrek hon och fortsatte att stor gråta.

- I have taken good care of your daughter! I can promise you them. Beautiful, fit, good * blink blink * as she is, you do not waste.

Där tog de trevliga slut.

- Our daughter is not a guinea pig you can just cuddle with. Och där hörde man en pistol laddning.

- No, but how sad that you think so, because I never said she was a guinea pig.

Stel tystnad.....

Första skottet avfyrat. Mot García's livvakter en efter en dog de, men så lätt gav de inte upp. Omar drog upp sin pistol och började skjuta mot oss. Bilar välte och blev som skydd där vi kunde ladda. Jag drog fram min pistol och skrek "Save the parents for last I want to talk to them. But take the rest go go go."

Agnes perspektiv.

Skott hörs och blodet flyger, jag hoppas att de andra fortfarande lever. För jag vill inte tillbaka till mina föräldrar. Jag sitter just nu i en bil med tonade rutor. Och om ni undrar så var det inte jag som stod framför mina föräldrar utan en sminkad kopia.

• •

Jag har tagit mig ut ur bilen. Då det hade avfyrats massa skott genom rutorna, men jag vet dock inte om de var meningen och att någon visste att jag levde och satt där eller ifall någon bara råkade. Jag har dock hittat en pistol, så jag kanske kan använda den. Nu låter det verkligen som om jag inte vet hur man gör men det gör jag, det vara bara rätt längesen jag använde en. Jag kollade mig försiktigt runt och såg rätt många avlidna människor. Ändå rätt bra att jag känner igen alla vakter och män som jobbar för Isac annars skulle jag ju skjuta helt fel människor.

• •

Isac hade jag inte sätt till men hade sätt Aaron och Jupiter några gånger här och där. Hoppas Isac är okej. Plötsligt såg jag en person som siktade mot Jupiter, jag sprang så snabbt jag kunde. Laddade och PANG. Första människan avklarad bara några 100 till.

• • •
Isac's perspektiv

Då var vi klara, bara Agnes föräldrar kvar.

- Yes you did win but I still want my daughter back. Sa Omar högt och tydligt. Och jag tänkte precis svara innan någon annan gjorde de.

- I'm sorry Dad, but unfortunately you will not get me back. I thrive where I am now and will stay where I am now. Den där rösten hörde till den mest underbaraste kvinnan i världen, nämligen Agnes.

- You will come back whether you want to or not. Sa han och siktade pistolen mot Isac. Jag ställde mig framför Isac precis innan skottet avfyrades. Smärtan var outhärdlig, ögonen blev tyngre och tyngre. Två skott avfyrades i bakgrunden och där visste jag att det bara var jag och Adele kvar i familjen...

- - - - - - - -

Spännande kapitel. Vad tror ni kommer hända härnäst? Kommentera gärna.

// S