Maffians Drottning

Kapitel: 12 Hemma igen, eller?

Han la på...
-

Jag har suttit här i snart 20 minuter klockan 03:28 mitt i natten och är förvånad att ingen hittat mig än. Var det meningen att jag skulle kunna rymma från Mason? Fast varför skulle han vilja de, han vill ju ha mig för nåt?

Isac's perspektiv

Efter att hon hade ringt mig och berättat vad som hänt la jag på direkt, min älskade, som varit med borta i 6 veckor. Var mitt ute i ingenstans precis vid en motorväg. Jag har försökt ringa upp men ingen svarar. Tänk så är hon död? Tänk så har de som kidnappade hne hittat henne? Men en fråga varade kvar  länge i nitt huvud. Hur FAN kunde hon rymma?

Jag körde på motorvägen, och svängde snabbt av för att ropa på henne. Jag gick ur min bild och började gå bortåt när jag gör en gren knäckas. Jag blev blixt tyst och drog upp pistolen.

- Where are you my love? Viskade jag tyts för mig själv!

Jag gick längre in i skogen. Där låg hon..

- Please don't be dead!! Sa jag högt men ändå tyst.

Jag gick fram till henne och kände pulsen svag men ändå en puls, Hon lever. Klumpen jag länge haft i magen börjar sakta men säkert försvinna. Jag ringer snabbt Jupiter.

- I have found her but she has a weak pulse, she must go to a doctor. Säger jag stressat och lyfter upp henne.

- Listen, You know what happens if you go to the Hospital. Don't go here with her and I'll call Zain. Skriker Jupiter på andra sidan luren.

Jag lägger på och koncentrerar mig på att komma tillbaka till bilen. Väl framme vid bilen knäpper jag fast henne på passagerare sidan.

- Pratar du alltid Engelska för dig själv sådär? Sa hon tyst men tillräckligt högt för att jag skulle kunna höra det.
- Nej, Ja vad vill du att jag ska säga. Svarade jag tyst.
- Gulligt. Sa hon och sjönk ihop lite.
- Nej, gumman håll dig vaken. Lämna mig inte. Du måste hålla ut okej. Kan du göra det för mig?
- ja.. hördes ett tyst ja

_____

Jag har nog aldrig kört så fort som jag gjorde nu, om polisen hade varit ute nu hade jag nog suttit i en polis bil nu. Vi var snabbt hemma och jag bar upp henne i min famn..

Agnes Perspektiv

Det var ljust, riktigt ljust. Det gjorde ont i ögonen när jag öpnade dem. Jag kollade mig runt och såg en sovandes Isac. Vart är jag? Är detta en dröm?

- Isac? Vart är jag? Sa jag tyst men han vaknade.

- Oh, Gumman.

Jag kände hans varma stora hand mot min kalla ynkliga lila kropp. Jag hade saknat han så himla mycket. Jag kollade mot min kropp och blev förvånad.. Den är blå slagen.. Vad vad har hänt? Har han gjort detta? Nej varför skulle han göra de, han älskar mig ju.

Och då kom jag ihåg allting. Hur vi var på fest och Linus drog med mig ut och hur jag hamnade hos Mason. Och.. vill inte ens tänka på allt de hemska som han/de gjorde.

5 veckor senare.

Jag mår mycket bättre, har väll kvar några ynkliga blåmärken men de försvinner sakna men säkert. Jag tänker dagligen på om det lät mig rymma eller om de inte var med mening?! Skit samma inget att slösa tid på..

Men en sak är jag säker på.

- Han ska få! Den jäveln.

- - - - - - - - -

Förlåt

Jag har varit så inne i sommarlovet att jag inte uppdaterat. Och min motivation är inte på topp. Men ska uppdatera så mycket jag kan nu i sommar.

Ha en bra sommar 🌸🐟💕

//S