Everything I didn't say ~ f.s

2: "let her go" (Felix POV)

(Lyssna på "let her go" - passager)

Kvällen för ett år sedan, den ekar fortfarande i huvudet, jag lovade henne, det skulle vara vi skulle vara för alltid. Jag minns hennes blåa ögon som mötte mina, hennes rosen röda läppar som jag ville ha pressade mot mina, sorgen i henne som krossade mig inombords, det var ju jag som krossat henne..

**

Jag drog fingrarna lätt över gitarrens tunna strängar och noterade några ackord på pappret framför mig. Jag nynnade på en liten melodi och några meningar jag haft i huvudet ett tag. Sen la jag ihop de bit för bit.
,
Well you only need the light when it's burning low
Only miss the sun when it starts to snow
Only know you love her when you let her go.

Vartenda ord berättade om Steph.
Jag saknade henne så det gjorde ont. Jag ville så gärna att hon skulle minnas mig, jag ville så gärna att hon skulle komma ihåg oss.
Jag hade aldrig vart så nercruschad i en tjej som i henne.
Varje dag gjorde allt så mycket svårare, luften blev tjockare och tjockare att andas igenom. Allt var svårare utan henne vid min sida. Men det kanske var rätt att låta henne gå?
Only know you love her when you let her go.

Jag älskar henne men inom mig så skrek varenda del "DU SKULLE FÖR FAN INTE LÅTIT HENNE ÅKA"
Jag vet hur tårar smakar, jag vet hur läppar ler, men jag vet också hur kroppen skakar när den inte orkar mer. Jag hade lust att gömma mig och aldrig mer visa mig.
Varje gång jag plockade upp telefonen och slog hennes nummer så stoppade jag mig själv.
"Felix hon har glömt dig, gå vidare, var inte så klängig" ekade i huvudet.

Sen dagen jag fick veta att hon åkt vågade jag inte prata med henne, men varför Felix? Din jävla idiot. Jag hatade mig själv. Den kvällen under fyrverkerierna så lovade jag henne.

I skolan gick allt utför, läraren kom alltid fram till mig och strök min axel så där mjukt och försiktigt och frågade "mår du bra Felix?" Men såg hon inte? Jag är krossad inifrån och ut.

Mina föräldrar klagade över betygen som sjönk men jag kunde inte rå för att jag inte orkade livet utan henne längre.
Hur orkade jag ena bråka med henne? Vad kunde hon göra åt att hon blivit våldtagen? Jag borde ha stöttat henne, hållit om henne när hon gråtit, inte skällt ut henne.

Fan Felix.

"Fan fan fan" röt jag.
Klarar det inte längre utan henne är jag förkrossad. Jag vill bara se hennes fina ansikte, henne bruna hår ligga i en slarvig fläta över axeln, dom blåa ögonen med samma nyans som havet.

Well you see her when you fall asleep
But never to touch and never to keep
'Cause you loved her too much
And you dived too deep

Jag drog fram sportbagen från hörnet och kastade upp den på sängen. Jag slängde ner en tröja med motiv på, en mörkblå hoodie och ett par byxor. Sen kastade jag den över axeln och gick ner mot den tomma undervåningen.
"Mamma jag åker nu!" Ropade jag.
"Var ska du Felix?"
"Bara ett litet ärende" ropade jag igen.
Sen klev jag ut i vinterns kyla som slog mot ansiktet. Jag tittade ner mot telefonens skräm "12:37 3 januari" ett år sedan nu, var det första som slog tanken.

**

Jag stirrade tomt ut igenom dom halv smutsiga vindrutorna. Tågets tuffande ljud var de enda som tjöt igenom öronen.

"Vafan Steph?! Fattar du inte att jag bryr mig om dig? Är du gravid är allt mitt fel, men snälla ät något, prata med mig" jag sjönk ner tungt i sängen. "Snälla Steph" snyftade jag. Hon satte sig upp ur sängen och tittade mot mig som vägrade titta på henne. Hon kröp närmre mig. Hon mötte min blick. Men jag satt bara där och stirrade i hennes ögon som om det vore meter djupa hål av mörker. Hon flyttade sig yttligare lite närmre mig.
"Kyss mig dummer" mumlade hon mot mina läppar som nu var tryckta mot hennes.

Jag blinkade bort några tårar som vill komma i mot min vilja.
Det var när allt blev tyst tankarna kom, tårarna rann och jag sjönk till den mörka botten. Bara ett litet tag till, håll ut Felix, du klarar det.
Men hon har glömt mig.

För länge sen.
_________
Felix lilla gubben du skulle bara veta vad hon känner..
Lägger ut ett till bara för att ni ska förstå lite bättre för det blev missförstånd i förra kapitlet.
/Xx S