Lyssna på "love me like you do - ellie goulding"
"Lova mig en sak Felix?!"
"Ja eller det beror ju på vad?" Flinade han som inte hade en blekaste aning om vad min läppar skulle säga.
"Glöm aldrig att jag älskar dig, att mitt hjärta alltid kommer tillhöra ditt" nästan viskade jag fram och strök med tummen över hans handrygg.
"Du känns så.. hemlighetsfull?" sa han fundersamt.
"Bara lova mig" bad jag medan ett par tårar tog plats på kinderna och några snyft trängde ut i tystnaden. Han nickade kort.
Jag la mitt ena ben över hans mage och la huvudet tungt på hans bröst. Hans jämna hjärtslag slog mjukt mot mitt huvud. De borde alltid vara så här.
"Kan du bara kyssa mig?" Frågade jag sammanbitet.
Utan protester lutade han sig framåt för att låta våra blöta läppar föras samman.
Jag flätade ihop fingrarna i hans halv långa nackhår för att föra honom närmre mig. Vad jag visste, visste inte Felix men jag skulle låta mitt sista minne av honom vara de bästa.
Oavsett att jag skulle bära på att de här skulle förbli min sista tid med honom - för alltid - så gjorde han mig galet lycklig på alla vis. Det hade han alltid gjort.
**
Kanske var de aldrig menar att vi skulle vara tillsammans? Två vilsna själar som fann lycka i varandra. Kanske var den natten för två år sedan en natt av lögn. Jag vet en sak iallafall, det var inte ett misstag att jag mötte Felix, men han var bara menad för att korsa mitt liv. Jag vet iallafall att jag har vart lycklig med honom, men nu är det dags för honom att lämna mig, på samma sätt som jag lämnar livet. Det här är sista kapitlet i mitt liv. Det är nu jag skriver sista sidan om hur allt tog slut.
Det är nu jag berättar synen av solen som långsamt går ner. Solens svaga strålar som speglar sig mot vattnets blanka yta och den kalla luften som svagt slår mot min hud. Människorna som går bakom mig och inte har en aning om vad som kommer hända inom dom närmsta sekunderna. När jag drar handen upp till håret och drar ut den hårt snurrade tofsen. När mitt hår snabbt slår ner mot min halvt bara kropp.
När jag kliver upp på räcket till den höga bron och sträcker ut armarna.
Jag skriver mitt sista kapitel nu, jag är fri nu, nu kan inte verklighetens smärta jaga ifatt mig längre. För nu tar jag ut mitt sista kliv ut i friheten. Livets slut.
Trots att de är så mycket jag inte sa.
The end.
KAMU SEDANG MEMBACA
Everything I didn't say ~ f.s
Acak"Aldrig igen" Det är de hon minns för allt har förändrats sen den natten för ett år sedan. (Uppföljare till boken "i'm not your way to happiness ~ f.s" så läs gärna den först)
