"Steph" ropade han yttligare än gång.
"Vad vill du Felix?! Först kysser du mig utan problem sen säger du att du ska träffa någon. Snyggt. Krossa mig lite mer TACK." Skrek jag. Förtvivlat snörvlade jag till och strök undan tårarna.
"Stanna då"
Snabba steg som skrapades mot grusets yta bakom mig. En varm hand sattes mot min axel så jag motvillig fick vända mig om.
"Jag kom för någon. En tjej, hon heter Stephanie, den tjejen står just nu framför mig och gråter. Den tjejen vill jag ska bli min igen" viskade han och borstade lätt med fingrarna över tårarna på mina kinder.
Sen lutade han sig framåt för att kyssa min läppar, han var så nära.
Kroppen röck till med tusen stötar. Ett fall mot marken slog mig hårt i huvudet.
"Ey killen backa från henne" röt någon svagt bakom mig. Men min kropp hade tappat all sin kraft och fallit ihop till en svag hög på marken. Allt suddades ut och något inom mig tappade all kontroll - igen.
**
Allt var suddigt men svagt kunde jag se figuren av Felix. jag såg hans fina ansikte och en Brooklyn nets snapback var placerad bak och fram på hans huvud. Han satt med röd gråtna ögon och pussade på mina kalla och bleka händer.
"Förlåt steph, förlåt så jävla mycket" han snyftade och en liten tår lämnade hans ögon och landade på mina händer.
Jag sköt snabbt upp ögonen. För att allt skulle vara en dröm. Men där satt Felix med mina kalla bleka händer i sina och lämnade små pussar på dom. Dom gröna ögonen var ledsen och rödsprängda.
"Va-v-vad hände? V-var är jag?" Stammade jag fram med den hesa raspiga rösten.
"Älskling" utbrast Felix.
"Nej svara"
"D-du är på sjukhuset" stammade han fram.
"Varför?"
"Polisen sköt dig med elpistol. Du är intagen." Suckade han. Sen puttade han bort en tår som skulle rinna från hans kind.
"K-kan vi gå hem Felix?" Frågade jag försiktigt med ett ledset uttryck. Han strök undan en mörk hårslinga från mitt ansikte innan hans mun formade ord.
"Jag är ledsen men du ska på polisförhör.." Snyftade han.
Sorgen i hans ögon var så himla oundviklig. Den var blandad med.. Ångest? Han snörvlade då och då men tittade med samma ledsna blick på mig. Det krossade mig.
"Stephanie Eriksson" en kvinnlig polis med brun blondt hår kom in igenom dörrspringan. Hennes steg närmade sig min säng där jag var placerad.
"Du får absolut inte vara här inne, vet du ens vem det här är?" Utbrast kvinnan och tittade strängt på Felix.
"Lämna mig inte Felix" sa jag lågt och drog handen över hans arm.
"Var vänlig att lämna rummet"
"Nej" snyfta jag i protest. "Snälla"
"Han lämnar rummet omedelbart!"
"Förlåt gumman" mimade han innan han släppte min hand och bröt ögon kontakten mellan oss.
Hans gestalt suddades ur mitt synfält när han försvann bakom dörr springan. Paniken vred sig inom mig när jag insåg att han kanske bara försvinner nu. Jag pillade försiktigt på kanylen som var in pluggad i min sköra hy.
"Vad är det där?" Frågade jag med en tillgjord röst och pekade på den lilla hyllan ovanför henne. Hon vände sig kvickt om och tittade upp. Så fort hennes blick lämnat mig ryckte jag hastigt ur kanylen ur min arm. En blod bubbla började bildas. Innan hon hunnit blinka hade jag hoppat ur sängen och sprungit på mina skakiga ben efter Felix som försvunnit.
"KOM TILLBAKA" röt hon bakom mig.
Hans keps kunde synas svagt i den bortre delen av korridoren. Dom skakiga benen kämpade för att hålla upp den svaga kroppen.
"Du unga dam ska med mig" sa någon som dykt framför mig.
"FELIX" skrek jag bakom handen som en kvinna placerat över min mun. Sedan kom någon annan bakifrån och drog bak mina armar för att handklova mig. Nu var de kört. Allt jag kunde göra var att sluta ögonen, låta tårarna rinna, be att han inte lämnar mig igen.
Det var så mycket jag inte sa till honom..
________________
Hope you liked it. Blev natt publicering igen.
Era röster och kommentarer motiverar mig att skriva och betyder allt❤️❤️
YOU ARE READING
Everything I didn't say ~ f.s
Random"Aldrig igen" Det är de hon minns för allt har förändrats sen den natten för ett år sedan. (Uppföljare till boken "i'm not your way to happiness ~ f.s" så läs gärna den först)
