det var en gång en flicka som upptäckte att hon var död. hela dagarna satt hon och tittade ut genom himlens fönster med kinden i handen.
Hon hade tråkigt,
hon hade inte vant sig än vid den långsamma rytmen i himlen. hennes syster brukade titta upp på henne och vinka och den döda systern brukade vinka tillbaka, men hon var för långt borta, hon syntes inte. Den döda flickan tänkte att hennes syster kanske skrev meddelanden till henne, men det var för långt att resa hela vägen bara för några ord här och där, så hon gjorde det inte.
Men så en dag förstod systern nere på jorden äntligen att det gick att höra musik där uppe i himlen, musik från jorden.
och efter det berättade hon allting med sin klarinett.
Och varje gång hon spelade, hoppade den döda flickan upp (vad hon än höll på med) och dansade
(På en bit papper, instucket i en bokhylla, Kungliga biblioteket)
