de är så inne i sitt samtal att de inte märker att trafikljuset har slagit om.
Hallå, gå över gatan, vill jag skrika. Gå över innan ni blir kära.
Han ler inte, tvärtom. Men jag kan inte titta bort och det verkar som om han inte kan det heller. tiden har stannat och jag undrar om vi kommer att vakna upp och vara gamla när vi stirrat färdigt och att våra liv kommer att vara över utan att vi fick mer än några futtiga kyssar tillsammans.
kommer du ihåg hur det var när vi kysstes? allt ljus som strömmade igenom oss. Som en stråle från himlen. Hur ska ordet Kärlek och ordet Liv någonsin mera kunna passa i min mun?
