Kapitel 5- förlåter du mig?

204 4 0
                                    

Felix perspektiv'
Vinden susade medans jag sprang och min näsa var säkert röd pågrund av att det var så hemskt kallt.
Men det var en stor lättnad på axlarna av att veta att jag nu var utanför Leylas hus.
Med tunga steg och en dålig andning gick jag mot dörren och lät min knoge slå mot dörren. Ingen öppnade. Jag hade väl inget annat val än att gå in genom dörren utan tillåtelse.
Jag skaka av mig snö från skorna och hjälpte till med händerna för att få av mig mina tajta skor.
Jag gick upp till övervåningen där jag visste att Leylas rum låg. Jag drog sakna ner handtaget och kikade in och där såg jag leyla med blodsprängda ögon och låg i en fosterställning, det gjorde ont i mig av att veta att det var pågrund av mig som hon var så ledsen över.
"Gå!" Skrek hon och kastade en av kuddarna på mig.
"Snälla låt mig förklara..." Sa jag och gick med lugnade steg mot henne.
Jag tog tag i hennes händer men hon drog bara loss. "Kolla på mig."
Men hon vägrade. "Snälla kolla på mig." Sa jag och tog tag i varsam sida om hennes huvud.
"Det var min bästa vän du såg, jag har inte sett henne sen evigheter. Du är den jag ser, du är den som får mig att le när jag vaknar, du är den som får mig att må bra, du är anledning till allt. Och du är den jag för första gången älskar och är helt och hållet förälskad i."

leyla's perspektiv'

Dem där orden fick mig glad men chockad på samma gång.
"Snälla förlåter du mig?" Hörde jag Felix säga.
Jag log och nickade och kramade honom hårt. Jag drog ifrån och kysste honom passionerat.
"Jag älskar dig också Felix."
--------------------------------

Förlåt för en kort kapitel:/

Just a player >> f.sWhere stories live. Discover now