Just a player >> f.s

Kapitel 2- komplicerat

Leyla perspektiv'

Kan det bli skummare att Felix ens pratar med mig, men något får mig att gilla det, gilla hans närhet, gilla han och hans utseende.
"Gud vad allt ska vara så komplicerat" säger jag och sparkar till i sängen.
Jag la mig i sängen bara för att känna efter, hur jag kände liksom.
Efter jag hade legat i sängen och tänkt i 1 timme så orkade jag inte ligga kvar länge för att jag fick en värk i ryggen.
Jag ställde mig och hörde sedan en vibration som kom från mitt nattygsbord. Displayen visade att det inte var någon jag kände som hade skrivit ett sms till mig. Jag kollade vad personen hade skrivit.
"Aa hej igen, saken är den att jag vet inte alls vad som har hänt med mig. Jag ser inte dig som en vän och jag ångrade dem två åren som jag trakasserade dig, verkligen. //felle"
När jag såg meddelandet visste jag inte om jag vågade svara men jag tog mig till fånga och tyckte att det var något jag var tvungen till.
"Bevisa det." Skrev jag tillbaka, jag visste inte vad jag skulle skriva så jag skrev det första jag tänkte. Direkt efter fick jag ett meddelade av Albin och en suck kom ut ur min mun.
"Ta en fika?"
"Gärna😘" skrev jag tillbaka.
Han skriver alltid hjärtan till mig men den här gången gjorde han inte det och det gjorde mig väldigt ledsen.
'2 timmar'
Här går jag ensam hem, jag gråter så jag spricker och andan fungerar inte normalt. Jag kunde aldrig tänka mig att Albin skulle göra slut med mig och han ville inte ens säga anledningen. Han sjönk i mina ögon.
Längre fram såg jag en figur som kom från motsatta hållet men mer såg jag inte eftersom alla tårar fick mina ögon att se suddigt.
"Leyla?" Säger figuren som jag ser nu vem det är. Felix. Jag kollade lite på honom för jag ville inte gråta framför honom.
"Snälla Leyla berätta vad som har hänt?" Hörde jag honom säga, men just nu behövde jag en axel som jag kunde gråta mot så jag omfamna honom i en kram och släppte ut all sorg jag hade. För första gången såg jag inte honom som äcklig.
Han bar upp mig och var antagligen på väg hem till honom, jag ville egentligen inte men just nu orka jag inte tänka på det. Jag hörde att det börja ringa i hans bak ficka så han drog fort upp mobilen och svara samtidigt som han hade mig i famnen.
"Tja, ja hon var stört skön." Han kolla ner på mig och ångra att han sa det, jag märkte det direkt.
"Ehm, aa jag är lite upptagen så tjarå!" Han la ner mobilen i bak fickan och tog ett ständigt tag om mig och fortsatte hem till honom.