Kapitel 3- varför så snäll?

226 6 1
                                    

Leylas perpektiv'

Känslan att ligga i hans famn kändes bra, tror jag.
Han släppte ner mig på marken så att jag iallafall stod upp, han rotade runt i en av gympa skorna för att hitta nyckeln men han värka inte hitta den, men så såg man en grymt av något glänsande som låg under skon och det lättade upp stämningen som kändes tung förut.
Han öppnade upp dörren och hjälpte mig att ta av jackan som hade kletat sig fast tätt vid min hud pågrund av regnet som höll på i 20 minuter. Han tänkte hjälpa mig att få av skorna men jag tog av dem på egen hand, jag ville inte att han skulle göra allt för mig.
Jag gillade den här sidan av Felix. Nya Felix.
"Vad hände egentligen?" Frågade han och rynkade pannan.
"Måste jag berätta nu?" Frågade jag och var snäll i tonen eftersom jag ju kan inte vara sur på honom just nu, han har varit så snäll.
Han ruskade på huvudet och visade mig vägen till soffan, jag la mig där och han hämtade en varm filt till mig som jag sen lindade runt mig. "Vill du ha något att äta?" Frågade Felix.
Jag ruska på huvudet. "Hur kan det komma sig att du är snäll mot mig helt plötsligt?" Frågade jag och kollade in i Felix fina blåa ögon. Väldigt fina ögon.
"Du vet inte allt om mig." Sa han och man såg ett litet leende som fick också att le.
"Aa jag ska i alla fall inte störa dig något mera jag ska låta dig sova." Sa han och tänkte precis ställa sig upp men jag tog snabbt tag i hans armled.
"Snälla gå inte, jag vill inte sova själv." Sa jag och kollade in i hans ögon.
Han sa inget utan tog av sig sin tröja och kröp under filten som var virad runt om mig. Jag la mitt huvud på hans bröst och lyssnade på hans hjärtslag, en sak var jag säker på. Jag gillade den nya Felix väldigt mycket.

Jag vakna upp i soffan och märkte att Felix inte låg kvar i soffan längre, men jag kände en stark lukt av brända bacon och tanken fick mig att fnissa lite. Jag gick upp ur soffan och tog av mig dem halvt blöta kläderna och tog en tröja som hängde på en fåtölj som jag visste var Felix, jag kände igen doften.
Jag gick ut till köket och såg en stressad Felix.
"Har du bränt bacon eller?" Frågade jag honom medans jag garvade åt hans ansiktsuttryck.
"Haha jag har aldrig lagat frukost förut." Säger han med ett stressat leende.
"Låt mig hjälpa dig." Säger jag och la en hand på hans axel. Han log och satte sig i en av köksstolarna och börja fippla med mobilen, jag himlade med ögonen och börja göra rent pannan för att steka nya bacon och lite ägg till kanske?
När frukosten var klar så la ja allt på två tallrikar och la det på bordet samt tog jag lite frukt juice ur kylen.
Felix var först med att börja äta.
"Du är begåvad." Sa han och slängde i sig mer mat, jag hann inte svara innan det börja knacka på dörren. Undra vem det var?

Vad tycker ni?

Just a player >> f.sWhere stories live. Discover now