Just a player >> f.s

Kapitel 4- saknat dig

Felix perspektiv'

Jag gick snabba steg mot dörren medans Leyla vänta vid köket, jag tryckte ner handtaget och fick se min förra bästa vän stå vid dörrkarmen. Jag var i chock, hon flyttade till Umeå när vi jag var mindre och hon var det ända som betydde något för mig. Jag var alldeles ledsen och svag och börja dricka, röka och knulla runt så hon var en av anledningarna.
"Hej." Sa hon blygt och titta ner i marken.
"Jag kan inte fatta det" sa jag och ruska på huvudet. Hon hann inte säga något innan jag omfamna henne i en kram.
"För hårt" sa hon och kved till. Jag greppa loss greppet och gav henne en "förlåt blick", hon log och kramade om mig igen.
"Gud vad jag har saknat dig, dina kramar, ja allt sa hon." Jag hann inte svara innan jag kände en vindpust och en liten knuff på armen. Jag reagerade och kollade framåt och fick se Leyla springa. 'Fan'

Leyla's perspektiv'
Jag fick ont i arslet av att sitta och vänta på Felix så jag gick och kollade vem det egentligen var.
Då hörde jag något.
"Gud vad jag har saknat dig, dina kramar, ja allt" Då såg jag en tjej stå vid dörrkarmen väldigt nära Felix och jag kände hur tårarna forsa, hur kunde jag tro att han förändrats? Jag sprang fort förbi Felix och tjejen och sprang raka spåret hem till mig. Jag sprang upp till mitt rum och la mig fort i sängen och jag bara brast ut i massa tårar. Jag hörde hur min mobil vibrerade hela tiden och jag visste att det var Felix men jag tänker inte gå på hans dumma spel.

Jag vaknade upp och märkte att jag hade somnat, klockan var 5 på kvällen. Jag kollade ner på min mobil och såg en massa sms som kom från Felix men jag kunde inte låta bli och snegla på ett mess som det stod :" det är inte som du tror." Jag ville så gärna skriva till honom så han fick chansen och förklara men jag vågade inte, tänk om jag tror honom, han kanske ljuger
'Kärleken är blind'
Jag gick upp och gick raka spåret till helkroppsspegeln och fick se mitt rufsiga hår och blodsprängda ögon av allt mitt gråt, jag rös. Jag såg hemsk ut.

Felix perspektiv'
Jag kollade rakt in i väggen, jag var helt stum.
"Felix" Felix snälla" hörde jag Selena hela tiden säga. Jag blev så arg att jag smällde till henne rakt på kinden. "Allt är ditt fel!" Vrålar jag.
Jag såg hur hennes tårar börjar sakta rinna och det blir bara fler och fler. Precis då inser jag vad jag precis har gjort.
"Herregud förlåt, jag vet inte vad som flög ur mig. Jag är bara helt förstörd." Jag sa det så snabbt så jag var väldigt osäker om hon ens hörde mig.
"Jag kan inte förlåta dig för de, men jag förstår. Spring, prata med henne."
Jag omfamna Selena i en hård kram samt som jag sa.
"Vågar jag tror du?" Sa jag osäkert.
Hon drog bort från kramen och gav mig ett fint leende. "Klart du kan, du är Felix Sandman han klarar vad som helst."
Jag log nöjt och for ut till dörren och sprang fort hem till min kära.