Justin Bieber- Min nya granne

Kapitel 10

JUSTINS PERSEKTIV

Mina ögon blir till två stora basketbollar typ. I dörren står inte Millan, som jag innerst inne skulle stå där. Att se hennes blå fina ögon skina upp rummet. Men nej, ingen Millan. Utan i dörren står Ryan. Min bästa kompis som jag inte har träffat på hur länge som helst. Hela jag skiner upp. Jag hoppar över ryggstödet på soffan och springer fram till Ryan och ger han en stor kram. Han omfamnar mig i sin stora famn och en trygghet kommer fram.

-I didn't know that you should come. Anyway, how did you know that I was home? frågar jag efter en lång stund. Jag backar några steg och kollar in honom. Gud, nu låter det som om vi är homosexuella. Men, det är vi deffenetivt inte. Jag blir attraherad av tjejer och liksom gör han det. Men ändå kan man vara barnslig med han. Han är som min bror som jag inte fick. På huvudet har han på sig sin blå keps och håret sticker ut under kepsen. På överkroppen har han på sig en röd baseball jacka och under den sticker det fram en T-shirt och på benen har han ett par blå jeans och självklart sina blå sneakers.

-I saw that you were home at twitter, if you don't know that so write you that at twitter one hour ago, säger Ryan och kollar menande på mig. Just då kom jag ju på det. Jag twittrade ju det. Men just då var jag i andra tankar. Tankarna var på en annan grej. Grejen som finns i huset på andra sida häcken.

-Yes i did, but I just thought that you were someone else that came, säger jag och hoppas på att han inte ska bli arg. Men han kan ju inte bli arg för att jag väntar på ett besök som kanske ska komma. Hans bruna ögon ändras från glada till förvånade.

-Who are you waiting on? Chaz? He's in LA with his family, säger Ryan.

-No, not Chaz, someone else, my new neighbour, they moved in some days ago, säger jag och Ryan verkar läta på andningen. Vad tror han om mig egentligen? Att jag bara hur som helst bjuder in någon helt random eller. Det skulle jag aldrig göra. För mitt liv här hemma i Stradford är bara mitt liv och jag vill inte att folk ska lägga sig i livet här. Det som händer här, stannar här. Så är det bara.

-But come in, you can be here, i don't even know if she's coming. I ask her over twitter, so she have maybe not even read my meassage, säger jag och flyttar på mig så Ryan kan komma in.

MILLANS PERSEKTIV:

-Viktor, kan du gå med Alex till lekparken, skriker jag ner till Viktor som är på nerevåningen. Alex har varit inne i mitt rum hela morgonen och sjatat på mig om att kan till lekparken. Jag fattar inte hur hon kan vara så pigg hela tiden. Vad ger vi henne till frukost egentligen?

-Varför ska alltid jag behöva göra det? Men jaja, Alex kom! Jag hänger med lekparken en stund! ropar Viktor som svar. Hela Alex skiner upp till en sol. Min lilla gullunge, varför ska hon vara så underbar egentligen?

-Ja, jag kommer! piper Alex fram och skuttar ut ur rummet och vidare ner för trappen. Ett litet skratt lämnar mina läppar innan jag tar fram mobilen och ser att jag har fått ett meddelande på twitter för typ 30 minuter sen. Jag låser upp mobilen och går in på twitter och klickar upp meddelandet och läser "Hey Millan! Haha, your really funny, maybe it's my first time. Anyway, do you do something now, or do you want to came over to me? It's just to came over, the door is open for you ;) of course I can follow your friend, I doing it now xx Justin". Hela jag lyser upp. Varför gör jag ens det? Jag känner ju knappt han. Inte kan väl jag ha lite känslor för han. Jag har nyss gjort slut med Albin och har kanske känslor för Justin. Det är fel. Det låter ju som om jag bara utnyttjar folk. Vilket jag verkligen inte gör. Jag är kär i Albin eller är jag det fortfarande? Eller är det så att Justin bara har kommit och tagit Albins plats i mitt hjärta. Vad det än är, så är jag fortfarnade osäker. Jag kan ju inte bli ihop med Justin. Justin Bieber. Världsstjärnan som alla vill vara ihop med. Det går ju bara inte! Men som tur är hoppas jag att han bara ser mig som en kompis och inte något mer.

- Hejdå Millan, vi sticker nu! skricker Viktor från nedervåningen och slår igen dörren med en hög smäll. Hela jag hoppar till. Istället för att sitta och tänka kanske jag ska svara på meddelandet på twitter istället. Så jag låser upp mobilen som ligger brevid mig och klickar mig in på twitter och skriver ett svar till han, "That's good, she will be very surprised when you follow her now! :D btw, I can come over now, if it's okay with you. Beacuse I'm on my way now! :)" Jag klickar på send och går ner till hallen. Jag sätter på mig mina vita air max och drar över en hoodie över huvudet och går ut ur dörren och går över till Justins hus. Massa tankar börjar att fara igenom mitt huvud. Vill han verkligen att jag ska komma eller skojar han bara. När jag kommer fram till dörren trycker jag ner handtaget och går in.

-Hey! I'm here now, ropar jag och tar av min skorna och går in i vardagsrummet.

-------------------

Hoppas att ni gillar min berättelse. Förlåt för att inte har lagt upp något på ett tag, men jag har så mycket i skolan och har så mycket med träning. Men här kommer iallafall en del