Justin Bieber- Min nya granne

Kapitel 1

*Alarm signal*

Jag sträcker mig irriterat efter min mobil och stänger av det efter att jag har soonzat för många gånger. Jag ler åt tanken att det är sista dagen i skolan innan ett välförtjänt höstlov. Ett lov som jag ska tillbringa med min pojkvän Albin och min bästa kompis Maja. Albin är den bästa killen i världen! Till och med bättre än min pappa och min lillebror Viktor. Jag sättermej upp i sängen och går bort till fönstret och drar upp rullgardinen. Jag draren suck medan jag ser värdet ute. Regn. Som om vi inte har haft nog med regn. Hela hösten har det regnat dag in och dag ut. Jävla skitväder! Och kallt är det också, runt 10 grader så man är tvungen att ha kläder på sig så man inte fryser.

Jag tar på mig mina gråa adidas mjukisbyxor som låg på golvet från igår innan jag gick och la mig och sen tar jag på mig min blåa tjocktröja och drar på mig den över min natt T-shirt och går ut ur mitt rum och ner till köket. Där står Viktor i sina mjukisbyxor och man kan se hans vältränade kropp och håller på att hälla i yoghurt i en skål innan han tar ut müsli paketet och har på det.

-Godmorgon Viktor, säger jag när jag kommer in i köket. Viktor är min lillebror och är 15 år gammal. Men han ser ut att vara äldre på grund av hans längd och hans välutvecklade kropp. Han ser mycket bättre ut än många på min skola. Men han är inte lika snygg som Albin är. Min Albin. Jag ler åt tanken att det var jag som var tillsammans med han. Han skulle kunna vara ihop med vilken annan tjej som helst, men ville vara tillsammans med mig.

-Godmorgon Millan, har du sovit gott, tänk att det är sista dagen idag! svarar Viktor mig. Förresten så är mamma hemma idag för Alex är sjuk.

Alex är mitt andra småsyskon och är 3 år. Men egentligen heter hon Alexandra men vi är för lata för att säga hela namnet så vi säger helt enkelt bara Alex. Lika är det med mitt namn. Millan är bara ett smeknamn, jag heter faktist Emilia men det har bara blivit så att alla säger Millan till mig. Det är av ren lathet, det är för jobbigt att säga. De ända som säger Emilia är okända person som jag inte har en susning om vilka de är och Maja. Hon säger det endast för att reta mig. För jag är så van med att alla säger Millan så vill hon ju såklart reta mig. Men bara för det så är hon fortfarande min bästis. Älskade Maja.

Jag går fram till skafferiet och tar fram havregrynen innan jag går till skåpet och tar fram en skål så jag kan lägga i grynen och ha i vatten innan jag har in skålen i micron. Medans jag väntar på att gröten ska bli klar hämtar jag en banan och tar fram jordnötssmöret. Sedan sätter jag mig på stolen som står närmast så jag hamnar mittemot Viktor.

-Så, börjar jag innan jag här ett pling från micron. Jag reser mig upp och går och hämtar gröten och sedan sätter jag mig på stolen igen. Jag tar och delar bananen och lägger den på gröten, sen tar jag och har på en klick av jordnötssmöret.

-Så, säger jag igen. Vi går väl tillsammans till skolan sen va? Frågar jag Viktor medans jag stoppar in en sked gröt i munnen.

-Självklart syrran, det har vi ju gjort varje dag den här termin, så varför skulle vi inte det, svarar Viktor mig.

-Jag vet inte, jag mena om du skulle gå med Fredrik, säger jag. Fredrik var en av Viktors alla kompisar. Han tillbringar alltid sin lediga tid med han. Fredrik var som familjens extra barn. De hänger hela tiden. Förutom på nätterna, då de är hemma oss sig själva. Båda är lika 15 år och har hängt tillsammans sen de var små, precis som jag och Maja. Varje dag efter skolan brukar de sticka till ishockeyhallen och träna. Juste, jag glömde säga att båda spelar i stans utvecklingslag i hockey.

-Har aldrig gjort det och kommer aldrig att byta ut dig mot Fredrik, det vet du! svarar Viktor innan han reser sig upp och går bort mot diskmaskinen med sin skål och sitt juiceglas. Sedan går han upp till sitt rum igen. Kvar sitter jag vid bordet och kolla igen Instagram på min iPad. Många har lagt upp bilder och skrivit "sista dan innan lovet" tillsammans med en selfie. Jag gillar några bilder innan jag klicka ner Instagram och går in på Facebook och kolla om det hade hänt något, men det fanns inget intressant. Med en suck reser jag mig och ställer undan min grötskål sen vandrar jag in på mitt rum igen och börjar rota i garderoben efter något att ha på mig. Jag tar fram ett par ljus jeans, ett vitt normalt linne och en rosa hoodie och lägger kläderna på sängen, sedan går jag in i badrummet och borstar tänderna och tvättar ansiktet. När jag är klar går jag tillbaka till mitt rum och tar fram ett par nya fräscha rosa trosor och en vit bh. Sen tar jag på mig kläderna som ligger på sägnen.

Jag tar en sista titt i spegeln innan jag springer ner för trappen och ser Viktor stå och väntar på mig.

-Att jag ALLTID måste vänta på dig, säger Viktor lite irriterande.

-Jaja, men jag är tjej, du borde ha lärt dig att jag är seg! Svarar jag medans jag sätter på mig mina höga Nike force tillsammans med min skinnjacka innan jag tar min väska och hänger den på axeln och låser dörren.

-Vi ses hemma sen! Ropar jag efter Vikror innan han går mot sin skola. Jag och Viktor går inte på samma skola, det är för att jag går på gymnasiet och han på högstadiet. Det skiljer två år mellan oss två. Jag är 17 år och han 15 år. Jag sätter i mina hörlurar i öronen och sätter på "Carry you home" med Zara Larsson. Vilken talang hon är, tänk om jag hade den rösten, tänker jag för mig själv innan jag la tillbaka mobilen i bakfickan på jeansen och forsätter gå mot skolan.