Justin Bieber- Min nya granne

Kapitel 8

JUSTINS PERSEKTIV

Jag går ur duschen och känner kalluften ras mot mig. Hela jag ryser till och drar den röda handduken runt höften. När jag får förbi badrumsspegeln syns en sliten Justin i spegeln. Håret spretar åt alla olika håll och kanter. Mörka ringar börjar titta fram under ögonen. Turnén har verkligen tagit slut på mig. De sista veckorna var det enda jag gjorde var att uppträda, åka på olika intervjuer och resten av tiden tillbringade jag tiden i sängen. Alla hade börjar fundera på vad som hade hänt? För jag var så frånvarande. Men det ända svaret var enkelt. Jag helt slut i kroppen. Jag orkade ingenting. Så nu var det skönt att äntligen få komma hem och umgås med min familj och vänner. Men även för att få vila upp mig, genom att sova. Sova. En riktig sovmorgon har jag inte haft på hur länge som helst. För varje dag har jag haft någon ointressant intervju tidigt på morgonen. Så det är ganska skönt att kunna få vakna upp av sig själv när kroppen själv vill det.

-Justin, come down now! Our guests are here now, ropar mamma från nedervåningen. Ikväll skulle våra nya grannar komma över på middag för att vi skulle lära känna varandra bättre.
-I'm coming soon! Skriker jag tillbaka och tassar ut ur badrummet och vidare in mot mitt rum. Jag tar upp ett bar röda boxer kalsonger från kalsonglådan och sedan drar jag på mig mina svarta jeans, en vit t-shirt och ett par röda strumpor. Det får duga. Det är ju inte direkt så att en kung eller någon annan viktig person skulle komma. Utan det är bara våra nya grannar. Nog för att de också är viktiga, men man behöver ju inte lägga så mycket tid på utseendet för de. För de kommer nog endå se mig i myskläder ändå. En sista blick i spegeln och jag är redo att gå ner till de andra.

-Justin, this are our new neighbors. EmiliaViktor, Alex, Thomas and Erika, säger mamma och visar med handen vilka de är. Min blick fastnar på Emilia och ser att en rodnad sprider sig på hennes ansikte. Jag tror jag vet vad hon tänker på. Det som hände i morse när jag drog upp rullgardinen.
-Hello, I'm Justin, like my mum said, säger jag och lutar mig mot den vita väggen som är bakom mig.
-Justin can not you go in to the living room with the other children? Frågar mamma. Jag förstår vad hon menar. Hon vill gå in i köket och prata med Thomas och Erika ensamma. Hon försvinner in i köket med Thomas och Erika i släptåg. Så kvar står vi, Viktor, Millan, Alex och jag.

MILLANS PERSEKTIV

Vi hade precis kommit in i Petties hus. Ett stort vit hus. Som nästan ser ut som vårat gör. Invändigt är det riktig hemtrevligt. En doft av någon god mat sticker till i näsan. Kan nästan slå vad om att det kommer smaka gott. Efter en stud kom Petties son ner. En stilig kille som ser ut och vara i min ålder. Eller iallafall äldre än Viktor. Hans bruna hår är blött och står åt alla olika håll. Den vita tröjan har klibbat fast sig mot kroppen tack vare att han inte torka sig ordentligt efter duschen förmodligen.

-Millan ska du inte säga något, viskar Alex i mitt öra. Vi satt nu inne i vardagsrummet vi alla barnen. Eller barn kanske var lite och ta i. Men ungdomarna kanske låter bättre? Jag och Alex sitter i den ena soffan av de två sofforna som finns. Medans Viktor och Justin som han hette sitter i den andra och håller på med sina mobiler. Jag slänger en blick runt om i rummet. Framför soffan hänger en stor tv på väggen med tillhörande dvd spelar under på ett litet bord. I ett hörn finns ett fint vit matbord med fina vita stolar indragna mot bordet. Annars finns det massvis med fotografier uppe
på väggen. Många ser ut att vara på Justin när han var mindre.
-Så vad ska jag säga då? Viskar jag tillbaka till Alex. Varför var jag så blyg. Jag brukar ju annars aldrig vara blyg. Men nu helt plötsligt var jag det.
-Boys! Can you two just stop to write to girls. We two are also here. So can we not just talk about something, säger jag och jag ser hur de båda kollar på mig och lägger undan sina mobiler. Viktor lägger sin på bordet framför sig och justin stoppar ner den i fickan.
-Good idea! I can ask you guys questions and then can you answer them, föreslår justin och kollar lite osäkert på oss.
-Im in, säger Viktor och sätter sig bättre i soffan.
-So first question. Hon old are you? Frågar justin och kollar mot Viktors håll.
-Vad säger han? Säger Alex och kollar storögt på mig.
-han frågar hur gamla vi är, säger jag och märker nu att Alex inte förstår dig på engelskan. Så om du vill kan du gå in till mamma och pappa om du vill, forsätter jag och sekunden senare är hon ute ur rummet.
-I'm 17 and Viktor is 15, säger jag och märker nu att jag svara för Viktor också.
-I think it's better if we present ourselves to each other instead of you to ask a lots of questions to us, säger Viktor. Vad smart han är. Varför kom inte jag på det istället? Jag kollar på justin och han har fått fram ett leende på munnen.
-That's better than my idea, you're so smart, säger Justin och sätter sig upp från att ha sitt legat i soffan. Han slänger en blick mot mig och jag svara på blicken, men bryter den snabbt igen. Jag kan inte bli kär i han. Jag har nyss kommit ut ur ett förhållande och behöver fortfarande bearbeta det.
-Okay, I can start, säger jag och funderar för stunden på vad jag ska säga innan jag forsätter. My name is Emila, but everyone say Millan, so you can call me Millan. I'm 17 years old and have birthday in May. I'm from a small town in Sweden, or we all three are from Sweden. We come to Canada last night, so it's our first day here. When I was younger I played ice hockey. I really love ice hockey and I want to play again. but I have an injury in my knee. So I can't play anymore. So now I just workout and trying to build some muscle, säger jag och kollar upp mot grabbarna som sitter mittemot mig.
-Wow, that's really boring to you. I would never stop doing that I really love to do even if I have broke all of my bones, säger justin och kollar upp på mig kärleksfullt. Nej, han kan inte gilla mig.

JUSTINS PERSEKTIV

Wow, jag vet inte vad jag ska säga. Så himla fin Millan är. Nej, tänk inte så. Du har nyss gjort slut med Selena. Du kan inte gå och bli kär i henne. Hon förtjänar någon som finns där för henne hela tiden och ingen som mig. Jag är ändå aldrig hemma utan hela tiden någonstans på väg till något annat land. Men jag tror inte att hon har märkt att jag är Justin Bieber. För hon har inte nämnt något om det iallafall, eller så vill hon bara behandla mig som en helt vanlig kille. Bara Justin, som bara mina närmaste vänner och min familj brukar göra. Så än så länge tänker jag inte nämna något heller.
-Justin? Säger Viktor och knuffar till mig i sidan.
-Did you heard what I said? Forsätter han och kollar konstigt på mig.
-Sorry, i was in my mind, säger jag och kollar sorgligt på han. Han hade ett riktigt snyggt hår. Han ser bra ut också för den delen. En perfekt kille som alla tjejer vill ha. Han är nog en riktig tjejsusare.

-Pattie, this food is really delicious, säger Millan och glufsar i sig mer mat. Man kan inte tro att hon är 17 år. Hon äter som en fem åring, sås runt hela munnen och tar aldrig någon vila mellan tuggorna. Utan hon bara vräker i sig.
-Thank you darling. I see that the food is delicious. Because you have sauce around your mouth, säger mamma och får fram ett skratt. Millan tittar generat ner i bordet och tar upp den blommiga servetten från bordet och torkar sig runt munnen. Vilken härlig tjej. Hon bryr sig inte om hon gör bort sig. Hon trivs med sig själv. Eller så är det väl så att hon har blivit tryggare med oss. Så hon vågar vissa sin rätta sida.
-I agree with you Millan. The food is really good, säger jag och slänger en blick mot Millan. Hon möter min blick och ger mig ett leende tillbaka. Jag måste bara erkänna att den tjej är en riktig schysst tjej.